Abraham dör
(1 Krön 1:32-33)
1Abraham skaffade sig ytterligare en hustru. Hon hette Ketura 2och hon födde honom Simran, Jokshan, Medan, Midjan, Jishbak och Shuach.
3Jokshans två söner hette Saba och Dedan. Dedans ättlingar var ashuréerna, letushéerna och leumméerna. 4Midjans söner var Efa, Efer, Henok, Avida och Eldaga. Dessa var alltså ättlingar till Ketura.
5Abraham gav allt han ägde till Isak. 6Han gav emellertid gåvor även till sina bihustrurs söner, medan han fortfarande levde, och skickade dem till landet i öster, bort från sin son Isak.
7Abrahams ålder blev 175 år. 8Sedan gav han upp andan och dog i en hög ålder, nöjd med livet, och förenades med sina förfäder25:8 Att förenas med sina (för)fäder var ett vanligt uttryck för död och begravning.. 9Hans söner Isak och Ismael begravde honom i grottan vid Makpela nära Mamre på den åker som tillhört hettiten Efron, Sochars son, 10samma åker som Abraham hade köpt av hettiterna. Där begravdes alltså Abraham och hans hustru Sara.
11Efter Abrahams död välsignade Gud Isak, hans son, som bodde nära Beer Lachaj Roi.
Berättelsen om Ismaels släkt
(1 Krön 1:28-31)
12Här följer släkttavlan för Ismael, son till Abraham och Hagar, Saras egyptiska slavinna. 13Ismaels söner i födelseordning var: Nevajot, Ismaels förstfödde, sedan Kedar, Adbeel, Mivsam, 14Mishma, Duma, Massa, 15Hadad, Tema, Jetur, Nafish och Kedma.
16Dessa är namnen på Ismaels söner, och de är också namnen på tolv stamhövdingar med deras byar och läger. 17Ismael blev 137 år gammal, och sedan dog han och förenades med sina förfäder. 18Ismaels ättlingar bosatte sig från Havila till Shur, öster om Egypten, vid vägen mot Assyrien, och de låg ständigt i strid med sina bröder.25:18 Eller: Öster om alla sina bröder hade han sina lägerplatser. Jfr 16:12 med not.
Isaks släkt: Jakob och Esau
(25:19—35:29)
19Detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons släkt.
Abraham blev far till Isak. 20Isak var 40 år gammal när han gifte sig med Rebecka, dotter till araméen Betuel från Paddan Aram och syster till araméen Laban.
21Isak bad till Herren för sin hustru, för hon var ofruktsam. Herren svarade på hans bön, och hans hustru Rebecka blev gravid. 22Barnen sparkade varandra i hennes mage. Hon sa: ”Varför ska detta hända mig?” och gick och frågade Herren.
23Herren svarade henne:
”Det finns två folk i din livmoder,
två folkstammar ska skiljas från dig.
Den ena kommer att bli starkare än den andra,
och den äldre ska tjäna den yngre.”
24När det var dags för henne att föda, födde hon tvillingar. 25Den förste som föddes hade rödaktig hy som var så hårig att den liknade en skinnfäll. Han fick namnet Esau25:25 Betyder hårig.. 26Sedan föddes den andre tvillingen med sin hand om Esaus häl. Därför kallade de honom Jakob25:26 Betyder den som håller i hälen och även den som bedrar.. Isak var sextio år gammal när tvillingarna föddes.
Esau säljer sin förstfödslorätt
27Allt eftersom pojkarna växte upp blev Esau en skicklig jägare, som höll till ute på markerna, medan Jakob var mer stillsam och trivdes hemma i tälten. 28Esau var Isaks favorit, för han tyckte om köttet som Esau kom hem med. Men Rebecka älskade Jakob.
29En dag när Esau kom hem alldeles utsvulten från jakten, höll Jakob på att koka soppa. 30”O, vad jag är hungrig!” klagade Esau. ”Ge mig lite av den där röda soppan som du har!” Därför fick han namnet ”Edom”25:30 Betyder röd.. 31”Det kan jag väl göra, om jag får byta den mot din förstfödslorätt”, svarade Jakob. 32”Jag håller ju på att dö. Vad har jag för nytta av förstfödslorätten?” sa Esau. 33”Ja, lova då med ed att den är min”, sa Jakob. Esau svor en ed och sålde därmed sin förstfödslorätt till Jakob. 34Sedan gav Jakob Esau bröd och linssoppa. Han åt och drack och gick sedan och fortsatte med sitt. Så lite värdesatte han sin förstfödslorätt.
La descendance d’Abraham par Qetoura
1Abraham avait pris une autre femme nommée Qetoura 2dont il eut plusieurs fils : Zimrân, Yoqshân, Medân, Madian25.2 Ancêtre des Madianites, souvent adversaires des Israélites (Jg 6ss ; Es 60.6)., Yishbaq et Shouah. 3Yoqshân fut le père de Saba et Dedân. De ce dernier descendent les Ashourim, les Letoushim et les Leoumim. 4Madian eut pour fils : Epha, Epher, Hénok, Abida et Eldaa. Tous ceux-là sont les descendants de Qetoura.
5Abraham donna tout ce qui lui appartenait à Isaac. 6Il fit des donations aux fils qu’il avait eus par ses épouses de second rang ; mais, de son vivant, il les éloigna de son fils Isaac en les envoyant à l’est, vers un pays d’Orient.
La mort d’Abraham
7Abraham atteignit l’âge de cent soixante-quinze ans, 8puis il rendit son dernier soupir. Il mourut au terme d’une heureuse vieillesse, âgé et comblé, et rejoignit ses ancêtres. 9Ses fils Isaac et Ismaël l’enterrèrent dans la caverne de Makpéla, dans le terrain d’Ephrôn, fils de Tsohar, le Hittite, qui se trouve vis-à-vis de Mamré, 10ce champ qu’Abraham avait acheté aux Hittites. Abraham fut enterré là comme sa femme Sara. 11Après la mort d’Abraham, Dieu bénit son fils Isaac qui s’établit près du puits de Lachaï-Roï.
L’histoire de la famille d’Ismaël
12Voici la généalogie d’Ismaël, fils d’Abraham enfanté par l’Egyptienne Agar, servante de Sara. 13Voici les noms des fils d’Ismaël par ordre de naissance. Son premier-né s’appelait Nebayoth, puis viennent Qédar, Adbéel, Mibsam, 14Mishma, Douma, Massa, 15Hadad, Téma, Yetour, Naphish et Qedma. 16Tels sont les noms des fils d’Ismaël qui devinrent les chefs de douze familles établies dans leurs villages et leurs campements respectifs. 17Ismaël vécut cent trente-sept ans, puis il rendit son dernier soupir ; il mourut et rejoignit ses ancêtres. 18Ses descendants se sont établis de Havila jusqu’à Shour, aux confins de l’Egypte, en direction d’Ashour. Il vivait en hostilité avec tous ses semblables25.18 Voir 16.12..
L’histoire de la famille d’Isaac : le cycle de Jacob
La naissance d’Esaü et de Jacob
19Voici l’histoire de la famille d’Isaac, fils d’Abraham. Abraham eut pour fils Isaac. 20Celui-ci avait quarante ans quand il épousa Rébecca, fille de Betouel, l’Araméen de Paddân-Aram, et sœur de Laban l’Araméen.
21Isaac implora l’Eternel au sujet de sa femme, car elle était stérile. L’Eternel exauça sa prière et Rébecca sa femme devint enceinte.
22Des jumeaux se heurtaient dans son ventre et elle s’écria : Si c’est comme ça, pourquoi en suis-je arrivé là ?
Elle alla consulter l’Eternel 23qui lui répondit :
Ils sont deux peuples dans ton ventre,
deux peuples différents naîtront de toi.
L’un des deux sera plus puissant que l’autre,
et l’aîné sera assujetti au cadet25.23 Voir Rm 9.10-12 ; Ps 115.3..
24Quand le moment de l’accouchement arriva, il se confirma qu’elle portait des jumeaux. 25Le premier qui parut était roux, le corps couvert de poils comme une fourrure, c’est pourquoi on l’appela Esaü (le Velu25.25 Le nom Esaü évoque le terme traduit par couvert de poils.). 26Après lui naquit son frère, la main agrippée au talon d’Esaü, et on l’appela Jacob (le Talon25.26 Le nom Jacob fait assonance avec le mot talon et avec le verbe supplanter, tromper (voir 27.36 ; Jr 9.4).). Isaac avait soixante ans au moment de leur naissance.
Esaü vend son droit de fils aîné à Jacob
27Les deux garçons grandirent. Esaü devint un habile chasseur, qui aimait courir les champs ; Jacob était d’un caractère paisible et préférait se tenir dans les tentes. 28Isaac avait une préférence pour Esaü, car il appréciait le gibier, tandis que Rébecca préférait Jacob.
29Un jour, Jacob était en train de préparer une soupe quand Esaü revint des champs, épuisé. 30Il lui dit : Laisse-moi manger de ce roux, de ce roux-là ! Car je n’en peux plus ! – D’où le nom Edom (le Roux) qu’on lui donna.
31Mais Jacob lui dit : Alors vends-moi aujourd’hui même ton droit de fils aîné.
32Esaü répondit : Je vais mourir de faim, que m’importe mon droit d’aînesse ?
33Jacob insista : Promets-le-moi tout de suite par serment !
Esaü lui prêta serment et lui vendit ainsi son droit d’aînesse25.33 Qui lui aurait assuré les bénédictions promises aux descendants d’Abraham. Hé 12.16 rappelle le mépris des choses spirituelles dont Esaü a fait preuve.. 34Là-dessus, Jacob lui servit du pain et de la soupe de lentilles. Esaü mangea et but puis se leva et s’en alla. C’est ainsi qu’Esaü méprisa son droit d’aînesse.
