1Så blev himlen och jorden fullständiga med hela sin härskara. 2Gud avslutade på den sjunde dagen det verk han hade fullbordat och han vilade på den sjunde dagen från allt det verk han hade skapat. 3Gud välsignade denna sjunde dag och gjorde den helig, eftersom han denna dag vilade efter sitt skapelseverk.
Adam och Eva
4Här följer berättelsen2:4 Hebreiskans toledoth markerar övergång till ett nytt avsnitt (kanske en ny lertavla som man på den tiden skrev på). Ordet förekommer i 1 Mos också i 5:1; 6:9; 10:1; 11:10; 11:27; 25:12,19; 36:1; 37:2. av händelserna då himlen och jorden skapades av Herren Gud.
5Först fanns det inga buskar och ingen ört hade spirat på jorden, för Herren Gud hade inte sänt något regn. Inte heller fanns det någon som kunde bruka jorden, 6men vatten bröt fram ur marken och vattnade jorden.
7Då formade Herren en människa2:7 Människa heter på hebreiska adám och förknippas med adamá, mark, jord. av markens jord och blåste in livsande genom hennes näsa2:7 Ordagrant: näsborrar.. Så blev människan en levande varelse.
Edens trädgård
8Herren Gud planterade en trädgård österut i Eden och satte där människan som han format.
9Herren Gud lät vackra träd av alla slag växa i trädgården, och de gav den mest utsökta frukt. Mitt i trädgården planterade han livets träd och kunskapens träd, det som ger kunskap om gott och ont. 10En flod rann upp i Eden. Den bevattnade trädgården och delade sig sedan i fyra floder. 11Den första heter Pishon, och den flyter runt hela Havilas land, där det finns guld. 12Det landets guld är gott och där finns också harts och onyxsten. 13Den andra floden kallas Gichon och flyter omkring hela landet Kush. 14Den tredje floden heter Tigris2:14 På hebreiska hiddekel. och flyter öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat.
15Herren Gud satte mannen i Edens trädgård för att bruka och vårda den. 16Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du får äta av vilket träd som helst i trädgården, 17utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag2:17 Synden för med sig andlig död den dag den begås. Jfr Ef 2:1: ”Ni var döda i era överträdelser och synder.” Den fysiska döden kom många år senare till Adam och Eva och alla andra människor, men processen började den dag Adam och Eva var olydiga mot Gud (Rom 5:12). du äter av det kommer du sannerligen att dö.”
Eva skapas
18Sedan sa Herren Gud: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag vill göra en medhjälpare åt honom, en sådan som passar honom.” 19Herren Gud hade format markens djur och alla slags fåglar av jord och förde dem nu till mannen för att se vad han skulle kalla de levande varelserna och det han kallade dem fick de heta. 20Så gav han alltså namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men fortfarande fanns det ingen lämplig hjälp för Adam2:20 Eller: mannenSe not till 2:7. 21Herren Gud lät då mannen falla i djup sömn och medan han sov, tog han ut ett av hans revben och slöt till stället där han hade tagit ut det med kött. 22Och Herren Gud gjorde en kvinna av revbenet och förde fram henne till mannen.
23Adam sa:
”Hon är mitt eget kött och mina egna ben!
Hon är tagen ur en man,
och hon ska kallas kvinna2:23 Det hebreiska ordet för kvinna isha kommer från samma rot som man ish och betyder ungefär maninna..”
24Det är därför en man lämnar sin far och mor och håller sig till sin hustru, så att de blir ett kött.
25Mannen och hans hustru var nakna, och de var inte blyga för varandra.
1Desta forma, terminou a criação do céu e da Terra, e todo o seu exército celestial.
2No sétimo dia, Deus tinha completado a sua obra e nesse sétimo dia Deus descansou de toda a obra que tinha vindo a fazer. 3Deus abençoou o sétimo dia e declarou que esse dia seria santo, pois foi quando repousou de toda a sua obra da criação.
Adão e Eva
4Esta é a história da criação, quando o Senhor Deus fez os céus e a Terra.
5Ainda não havia vegetação, nem semente que desabrochasse da terra, porque o Senhor Deus ainda não mandara chuva, nem tão-pouco havia seres humanos que cultivassem a terra. 6Contudo, subia uma nascente de água da terra que irrigava o solo.
7Então o Senhor Deus formou o corpo do homem com o pó da terra e insuflou nele um sopro de vida; e o homem tornou-se um ser vivo.
8Plantou também o Senhor Deus um jardim, no Éden, para os lados do oriente; e colocou nesse jardim o homem que tinha criado. 9Fez brotar daquela terra toda a espécie de belas árvores que davam belíssimos frutos. No centro do jardim estava a árvore da vida, assim como também a árvore da consciência, que dá a conhecer o bem e o mal.
10Havia ali um rio que nascia no Éden e que atravessava o jardim para o regar, separando-se depois em quatro braços. 11Um destes era o Pisom, que atravessa toda a terra de Havila, onde há ouro. 12O ouro dessa terra é de fina qualidade, assim como pedras preciosas, como o bdélio e a pedra de ónix. 13O segundo braço do rio é chamado Giom e percorre a terra de Cuche. 14O terceiro é o Tigre, que corre para oriente da Assíria. O quarto é o Eufrates.
15O Senhor Deus pôs o homem no jardim do Éden para que o guardasse, cultivasse e cuidasse dele. 16E deu-lhe o seguinte aviso: “Podes comer de toda a árvore que está no jardim, 17exceto da árvore da consciência; porque o seu fruto é o do conhecimento do bem e do mal. Se comeres desse fruto, ficas condenado a morrer.”
18O Senhor Deus achou que não era bom que o homem vivesse sozinho e decidiu arranjar-lhe uma companheira que vivesse com ele.
19-20O Senhor Deus modelou também, com a terra, toda a espécie de animais e de aves e trouxe-os ao homem para ver como lhes chamaria. E pelo nome que lhes deu, ficaram a ser chamados.
Contudo, para si próprio o homem não encontrou uma companheira que lhe conviesse. 21Então o Senhor Deus fez o homem cair num profundo sono; tomou-lhe um dos lados e tornou a fechar a carne nesse lugar. 22Dessa costela o Senhor Deus fez uma mulher e trouxe-a ao homem.
23“Esta sim!”, exclamou Adão.
“Esta é parte dos meus ossos e da minha carne.
O seu nome será mulher.
Pois foi tirada do homem!”2.23 A palavra mulher, em hebraico, é ichá, que é a forma feminina de ich, a palavra para homem.
24Assim, o homem deve deixar o pai e a sua mãe, para se unir com a sua mulher, e serão os dois como um só.
25Ora acontecia que ambos, o homem e a mulher, estavam nus; mas nenhum deles se sentia envergonhado com isso.
