Abram och Lot går skilda vägar
1Abram begav sig alltså från Egypten med sin hustru och allt han ägde till Negev, och Lot följde med honom. 2Abram var nu mycket rik och ägde boskap, silver och guld. 3Han fortsatte sedan från lägerplats till lägerplats, från Negev mot Betel, till den plats där han förut hade slagit läger mellan Betel och Aj, 4och där han byggt ett altare. Där åkallade han nu Herren igen.
5Också Lot, som förflyttade sig tillsammans med Abram, hade får och nötboskap och tält. 6Landet kunde inte försörja dem båda, för de hade så stora egendomar att de inte kunde stanna på samma plats tillsammans. 7Stridigheter uppstod mellan Abrams och Lots herdar. (Kanaanéerna och perisséerna bodde i landet vid den tiden.) 8Då sa Abram till Lot: ”Det får inte råda osämja mellan dig och mig och mellan våra herdar. Vi är ju nära släktingar. 9Är inte hela landet öppet för dig? Skilj dig ifrån mig! Går du åt vänster så går jag åt höger. Går du åt höger så går jag åt vänster.”
10Lot såg ut över Jordanslätten, som var väl bevattnad överallt. Hela området ända bort till Soar var som Herrens trädgård eller som Egyptens land. Detta var innan Herren hade förstört Sodom och Gomorra. 11Därför valde Lot hela Jordanslätten. Han gick österut, och på så sätt skildes de från varandra. 12Abram stannade nämligen i Kanaans land, medan Lot bodde bland städerna på slätten och slog läger på en plats nära staden Sodom. 13Människorna i Sodom var onda och syndade mycket mot Herren.
14Efter det att Lot gått därifrån, sa Herren till Abram: ”Se dig omkring, från din plats åt norr och söder, öster och väster. 15Hela detta land som du kan se ska jag ge till dig och dina ättlingar för all framtid. 16Jag ska ge dig många ättlingar, ja, som dammkornen som inte kan räknas ska inte heller dina ättlingar kunna räknas. 17Vandra nu omkring i landet, ty jag ska ge dig det.” 18Då flyttade Abram sitt tält till Mamres ekar nära Hebron och byggde där ett altare till Herren.
Abram se fixe au pays de Canaan
1Abram quitta donc l’Egypte avec sa femme et tout ce qu’il possédait en direction du Néguev. Loth était avec lui. 2Abram était très riche en troupeaux, en argent et en or. 3D’étape en étape, il retourna du Néguev jusqu’à Béthel, au lieu où il avait auparavant établi son campement, entre Béthel et Aï, 4c’est-à-dire à l’endroit où était l’autel qu’il avait précédemment érigé, et il y pria l’Eternel.
5Loth, qui accompagnait Abram, avait aussi des moutons, des chèvres, des bovins et des tentes, 6et le pays ne suffisait pas pour qu’ils puissent demeurer ensemble, car leurs troupeaux étaient trop nombreux, ils ne pouvaient pas rester ensemble. 7Il y eut une dispute entre les bergers d’Abram et ceux de Loth ; or les Cananéens et les Phéréziens13.7 Faisaient partie des populations primitives de ce qui deviendra le pays d’Israël. habitaient alors le pays. 8Abram dit à Loth : Nous sommes de la même famille. Qu’il n’y ait donc pas de dispute entre nous, entre mes bergers et les tiens. 9Séparons-nous plutôt. Tout le pays est à ta disposition. Si tu vas à gauche, j’irai à droite, et si tu vas à droite, j’irai à gauche.
10Loth regarda et vit toute la plaine du Jourdain qui s’étendait jusqu’à Tsoar : avant que l’Eternel eût détruit Sodome et Gomorrhe13.10 Voir chap. 18 et 19., elle était comme le jardin de l’Eternel, comme la terre d’Egypte. 11Loth choisit donc pour lui toute la plaine du Jourdain et il se dirigea vers l’est. Ainsi, ils se séparèrent l’un de l’autre. 12Abram se fixa dans le pays de Canaan, et Loth s’établit au milieu des villes de la plaine, dressant ses tentes jusqu’à Sodome. 13Or, les gens de Sodome étaient mauvais, ils commettaient beaucoup de péchés contre l’Eternel.
Abram parcourt le pays promis
14L’Eternel dit à Abram après que Loth se fut séparé de lui : Lève les yeux et regarde depuis l’endroit où tu es, vers le nord, le sud, l’est et l’ouest : 15tout le pays que tu vois, je te le donnerai, à toi et à ta descendance pour toujours. 16Je rendrai ta descendance aussi nombreuse que les grains de poussière de la terre ; si l’on peut compter les grains de poussière de la terre, alors on pourra aussi compter ta descendance. 17Lève-toi, parcours le pays en long et en large car je te le donnerai.
18Alors Abram déplaça son campement et vint se fixer près des chênes de Mamré aux environs d’Hébron13.18 L’une des plus anciennes villes du Moyen-Orient (Nb 13.22), à 35 kilomètres au sud-ouest de Jérusalem., et il bâtit là un autel à l’Eternel.
