Mângâiere găsită în bunătățile Domnului
11 Acest capitol este în acrostih (în textul ebraic toate versetele unei strofe încep cu aceeași literă, fiecare strofă având drept caracteristică o literă a alfabetului ebraic, în ordinea literelor); vezi și Ps. 119.Eu sunt bărbatul care a văzut suferința
sub nuiaua furiei Lui.
2El m‑a condus și m‑a făcut să merg
prin întuneric, nu prin lumină!
3Da, El Își întoarce mâna
împotriva mea toată ziua!
4El mi‑a îmbătrânit trupul și pielea
și mi‑a zdrobit oasele.
5M‑a asediat și m‑a înconjurat
cu otravă și cu nenorocire.
6M‑a făcut să locuiesc în întunecimi
asemenea celor morți demult.
7M‑a înconjurat cu un zid, ca să nu pot scăpa,
și m‑a pus în lanțuri grele.
8Chiar și atunci când strig și plâng după ajutor,
El îmi oprește rugăciunea.
9Drumurile mi le‑a blocat cu pietre cioplite
și mi‑a sucit cărările.
10A fost pentru mine un urs care stă la pândă,
un leu în ascunzișuri.
11M‑a abătut de la căile mele, m‑a sfâșiat
și m‑a lăsat pustiit.
12Și‑a încordat arcul
și m‑a pus să stau țintă pentru săgeata Lui.
13Mi‑a străpuns rărunchii
cu săgeți din tolba Lui.
14Am ajuns de râs pentru tot poporul meu.
Sunt batjocorit toată ziua în cântările lor.
15M‑a săturat cu ierburi amare
și m‑a îndestulat cu pelin.
16Mi‑a zdrobit dinții cu pietriș
și m‑a culcat în cenușă.
17Mi‑a luat pacea
și am uitat ce înseamnă binele.
18Am zis: „Mi‑a pierit tăria
și speranța pe care o aveam de la Domnul!“
19Amintește‑Ți de suferința și de rătăcirea mea,
de pelin și de fiere.
20Sufletul meu își aduce aminte mereu de ele
și se întristează în mine.
21Dar iată ce‑mi vine în minte
și ce mă face să mai nădăjduiesc:
22„Îndurările22 Ebr.: hesed, termen care apare frecvent (de peste 250 ori) în VT, având o varietate de sensuri (îndurare, bunătate, bunăvoință, milă, credincioșie, dragoste statornică). Se referă atât la relațiile dintre oameni, cât și, într‑un mod cu totul special, la relația dintre YHWH și Israel. Cel mai frecvent, se referă la loialitatea părților implicate în legământ (în special loialitatea lui YHWH, care este certă). Termenul, așa cum o dovedește varietatea de sensuri, cuprinde toate implicațiile loialității lui YHWH față de promisiunile legământului [peste tot în carte]. Domnului nu s‑au sfârșit,
mila22 Termenul ebraic este la plural, cel mai probabil unul care arată intensitatea. Prin urmare, se poate traduce și cu: mila Lui cea mare. Lui nu este la capăt.
23Ele se înnoiesc în fiecare dimineață;
mare este credincioșia Ta!“
24Sufletul meu a zis: „Domnul este moștenirea mea
și de aceea voi nădăjdui în El!“
25Domnul este bun cu cel ce nădăjduiește în El,
cu sufletul care‑L caută.
26Bine este să aștepți în tăcere
izbăvirea Domnului.
27Este bine ca omul să poarte un jug
în tinerețea lui.
28Să stea singur și să tacă,
fiindcă Domnul l‑a așezat pe gâtul lui;
29să‑și umple gura cu țărână –
s‑ar putea să mai existe speranță;
30să‑și dea obrazul celui ce‑l lovește
și să se sature de dispreț!
31Fiindcă Stăpânul nu respinge
pentru totdeauna.
32Ci, când mâhnește pe cineva, are milă iarăși de el,
după îndurările Lui cele mari.
33Căci El nu necăjește,
nici nu întristează cu plăcere pe fiii oamenilor.
34Când sunt călcați în picioare
toți prizonierii unei țări,
35când se încalcă dreptatea unui om
înaintea feței Celui Preaînalt,
36când un om este nedreptățit în cauza lui,
nu vede, oare, Stăpânul?
37Cine poate spune ceva și să se înfăptuiască,
dacă Stăpânul nu a poruncit?
38Oare nu din gura Celui Preaînalt vine
și nenorocirea, și bunăstarea?38 Sau: Va ieși oare din gura Celui Preaînalt / răul, la fel ca binele? (vezi și LXX).
39Atunci de ce murmură omul,
când este pedepsit pentru păcatele lui?
40Să luăm aminte la căile noastre, să le cercetăm
și să ne întoarcem la Domnul.
41Să ne înălțăm inimile și mâinile
spre Dumnezeul din ceruri și să spunem:
42„Am păcătuit și ne‑am răzvrătit,
iar Tu nu ai iertat!“
43Te‑ai învăluit cu mânie și ne‑ai urmărit;
ai ucis fără milă.
44Te‑ai învăluit cu un nor,
ca nicio rugăciune să nu ajungă la Tine.
45Ne‑ai prefăcut în gunoi și în murdărie
în mijlocul popoarelor.
46Toți dușmanii noștri
și‑au deschis larg gura împotriva noastră.
47Am avut parte de groază și de groapă,
de prăpăd și de distrugere.
48Șuvoaie de lacrimi se scurg din ochii mei
căci fiica poporului meu a fost distrusă.
49Ochii îmi varsă lacrimi neîncetat,
fără oprire,
50până când Domnul din ceruri
Se va uita în jos și va vedea.
51Mi s‑a întristat sufletul când le‑am văzut
pe toate fiicele cetății mele.
52Cei ce‑mi erau dușmani fără motiv
m‑au vânat ca pe o pasăre.
53Au încercat să‑mi pună capăt vieții într‑o groapă
și au aruncat cu pietre în mine.
54Apele s‑au revărsat peste capul meu
și mi‑am zis: „Sunt pierdut!“
55Dar am chemat Numele Tău, Doamne,
din groapa celor mai de jos locuri.
56Tu mi‑ai auzit glasul: „Nu‑Ți astupa urechea
la strigătul meu după ajutor!“
57În ziua când Te‑am chemat, Te‑ai apropiat
și mi‑ai răspuns: „Nu te teme!“
58Stăpâne, Tu ai apărat cauza sufletului meu,
mi‑ai răscumpărat viața!
59Doamne, Tu ai văzut asuprirea mea!
Judecă‑mi cauza!
60Ai văzut toată dorința lor de răzbunare
și planurile lor împotriva mea.
61Doamne, Tu ai auzit insultele lor
și toate uneltirile lor împotriva mea.
62Ai auzit șoaptele celor ce s‑au ridicat împotriva mea
și murmurul lor împotriva mea toată ziua.
63Privește! Șezând sau în picioare,
ei mă batjocoresc în cântările lor!
64Răsplătește‑le, Doamne,
după faptele mâinilor lor!
65Pune un văl peste inimile lor
și fie blestemul Tău peste ei!
66Urmărește‑i în mânia Ta și nimicește‑i
de sub ceruri, Doamne!
Tredje sången om lidande och hopp
1Jag är mannen3:1 Vem denne man representerar framgår inte, men kanske Jeremia själv (som antas ha skrivit Klagovisorna); kanske för han s.a.s. det lidande folkets talan. Annars skildras Jerusalem som en kvinna, dotter Sion. som upplevt lidande
under hans vredes gissel.
2Han har drivit mig in i ett mörker
där inget ljus finns.
3Han har vänt sin hand mot mig,
om och om igen, dagen lång.
4Han har slitit sönder mitt kött och min hud
och krossat benen i min kropp.
5Han har byggt en mur omkring mig
och omslutit mig med bitterhet och elände.
6I mörker har han låtit mig bo,
liksom de som är döda sedan länge.
7Han har stängt in mig så att jag inte kan fly,
tunga bojor har han satt på mig.
8Hur jag än klagar och ropar,
vänder han sig bort från min bön.
9Med stenblock har han stängt vägen för mig
och gjort mina stigar oländiga.
10Han lurar på mig som en björn,
som ett lejon i ett gömställe.
11Han har fört mig bort från vägen,
slitit mig i stycken och sedan lämnat mig övergiven.
12Han har spänt sin båge
och riktat den mot mig.
13Pilar från hans koger
har genomborrat mina njurar.
14Jag har blivit till åtlöje för hela mitt folk,
en visa har jag blivit för dem.
15Han har fyllt mig med bitterhet
och gett mig malört att dricka.
16Han har krossat mina tänder med stenar
och trampat ner mig i stoftet.
17All frid har försvunnit ur mitt liv,
och jag har glömt vad lycka är.
18Jag tänkte: ”Nu orkar jag inte mer,
jag hoppas inte längre på något från Herren.”
19Tanken på mitt elände och min hemlöshet
är som malört och gift.3:19-21 Grundtextens innebörd är osäker. …därför håller jag ut i v. 21 är mycket likt Därför vill jag hoppas på honom i v. 24 (samma verb i hebreiskan, så även i v. 26, vänta).
20Jag blir inte fri från minnena,
jag är bedrövad.
21Min vånda är stor, men jag har inte förlorat hoppet:
22Herrens nåd är det att det inte är slut med oss,3:22 Enligt andra handskrifter: Herrens nåd tar aldrig slut.
hans barmhärtighet upphör aldrig.
23Den är ny varje morgon,
stor är din trofasthet.
24”Herren är min andel,” säger jag till mig själv.
Därför vill jag hoppas på honom.
25Herren är god mot dem som väntar på honom,
mot den som söker honom.
26Det är gott att i stillhet
vänta på räddning från Herren.
27Det är nyttigt för en man
att bära ok som ung.
28Må han sitta ensam och i stillhet
när det läggs på honom.
29Må han trycka ansiktet mot marken,
kanske finns det ännu hopp.
30Må han vända kinden
mot dem som slår honom
och bli överöst med hån.
31Herren förkastar inte
för evigt.
32Även om han ger plågor,
så visar han åter barmhärtighet i sin stora nåd.
33För han vill inte ge människorna
plåga och sorg.
34Att man krossar under sina fötter
alla fångarna i landet,
35att man vägrar någon hans rätt inför den Högste,
36att man berövar en människa hennes rätt
– skulle inte Herren se det?
37Vem har kunnat tala och fått det att bli så,
om inte Herren befallt det?
38Kommer inte både ont och gott från den Högstes mun?
39Varför ska då någon levande människa
klaga över sina synder?3:39 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen: …klaga när hon straffas för sina synder.
40Låt oss granska vårt sätt att leva, pröva det
och återvända till Herren.
41Låt oss lyfta upp våra hjärtan
och händer till Gud i himlen:
42Vi har syndat och gjort uppror,
och du har inte förlåtit.
43Du har dolt dig i vrede och förföljt oss,
dödat utan förskoning.
44Du har höljt dig i ett moln
som ingen bön kan genomtränga.
45Du har gjort oss till sopor och avfall
bland folken.
46”Alla våra fiender
hångrinar åt oss.
47Skräck och fallgropar möter oss,
förödelse och undergång.”
48Strömmar av tårar flödar från mina ögon,
för dottern mitt folk går under.
49De flödar ur mina ögon
oupphörligen, ändlöst,
50tills Herren blickar ner
och ser det från himlen.
51Det gör mig ont att se
hur de unga kvinnorna i min stad lider.3:51 Grundtextens innebörd är osäker.
52De jagade mig som en fågel,
de som utan orsak var mina fiender.
53De försökte ta mitt liv i en grop
och kastade stenar på mig.
54Vattnet strömmade över mitt huvud,
jag tänkte att nu hade slutet kommit för mig.
55Men nerifrån gravens djup
ropade jag ditt namn, Herre,
56och du hörde min vädjan:
”Stäng inte dina öron för min bön om lindring och hjälp!”
57Du kom nära mig när jag ropade,
och du sa: ”Var inte rädd!”
58Herre, du har tagit dig an mig
och gett lösen för mitt liv.
59Du har sett de oförrätter som begåtts mot mig.
Herre, skaffa mig rätt!
60Du har sett deras hämndlystnad,
alla sammansvärjningar mot mig.
61Du har hört alla deras förolämpningar, Herre,
alla deras sammansvärjningar mot mig,
62allt som mina fiender
viskar och mumlar mot mig dagen lång.
63Se hur de sjunger nidvisor om mig
vare sig de sitter eller står.
64Herre, straffa dem
så som deras gärningar förtjänar.
65Täck deras innersta med en slöja,3:65 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen: Förmörka deras sinnen/innersta…
låt din förbannelse komma över dem.
66Förfölj dem i vrede och utplåna dem,
låt dem inte längre finnas under Herrens himmel!