New Living Translation

1 Samuel 1

Elkanah and His Family

1There was a man named Elkanah who lived in Ramah in the region of Zuph[a] in the hill country of Ephraim. He was the son of Jeroham, son of Elihu, son of Tohu, son of Zuph, of Ephraim. Elkanah had two wives, Hannah and Peninnah. Peninnah had children, but Hannah did not.

Each year Elkanah would travel to Shiloh to worship and sacrifice to the Lord of Heaven’s Armies at the Tabernacle. The priests of the Lord at that time were the two sons of Eli—Hophni and Phinehas. On the days Elkanah presented his sacrifice, he would give portions of the meat to Peninnah and each of her children. And though he loved Hannah, he would give her only one choice portion[b] because the Lord had given her no children. So Peninnah would taunt Hannah and make fun of her because the Lord had kept her from having children. Year after year it was the same—Peninnah would taunt Hannah as they went to the Tabernacle.[c] Each time, Hannah would be reduced to tears and would not even eat.

“Why are you crying, Hannah?” Elkanah would ask. “Why aren’t you eating? Why be downhearted just because you have no children? You have me—isn’t that better than having ten sons?”

Hannah’s Prayer for a Son

Once after a sacrificial meal at Shiloh, Hannah got up and went to pray. Eli the priest was sitting at his customary place beside the entrance of the Tabernacle.[d] 10 Hannah was in deep anguish, crying bitterly as she prayed to the Lord. 11 And she made this vow: “O Lord of Heaven’s Armies, if you will look upon my sorrow and answer my prayer and give me a son, then I will give him back to you. He will be yours for his entire lifetime, and as a sign that he has been dedicated to the Lord, his hair will never be cut.[e]

12 As she was praying to the Lord, Eli watched her. 13 Seeing her lips moving but hearing no sound, he thought she had been drinking. 14 “Must you come here drunk?” he demanded. “Throw away your wine!”

15 “Oh no, sir!” she replied. “I haven’t been drinking wine or anything stronger. But I am very discouraged, and I was pouring out my heart to the Lord. 16 Don’t think I am a wicked woman! For I have been praying out of great anguish and sorrow.”

17 “In that case,” Eli said, “go in peace! May the God of Israel grant the request you have asked of him.”

18 “Oh, thank you, sir!” she exclaimed. Then she went back and began to eat again, and she was no longer sad.

Samuel’s Birth and Dedication

19 The entire family got up early the next morning and went to worship the Lord once more. Then they returned home to Ramah. When Elkanah slept with Hannah, the Lord remembered her plea, 20 and in due time she gave birth to a son. She named him Samuel,[f] for she said, “I asked the Lord for him.”

21 The next year Elkanah and his family went on their annual trip to offer a sacrifice to the Lord and to keep his vow. 22 But Hannah did not go. She told her husband, “Wait until the boy is weaned. Then I will take him to the Tabernacle and leave him there with the Lord permanently.[g]

23 “Whatever you think is best,” Elkanah agreed. “Stay here for now, and may the Lord help you keep your promise.[h]” So she stayed home and nursed the boy until he was weaned.

24 When the child was weaned, Hannah took him to the Tabernacle in Shiloh. They brought along a three-year-old bull[i] for the sacrifice and a basket[j] of flour and some wine. 25 After sacrificing the bull, they brought the boy to Eli. 26 “Sir, do you remember me?” Hannah asked. “I am the very woman who stood here several years ago praying to the Lord. 27 I asked the Lord to give me this boy, and he has granted my request. 28 Now I am giving him to the Lord, and he will belong to the Lord his whole life.” And they[k] worshiped the Lord there.

Notas al pie

  1. 1:1 As in Greek version; Hebrew reads in Ramathaim-zophim; compare 1:19.
  2. 1:5 Or And because he loved Hannah, he would give her a choice portion. The meaning of the Hebrew is uncertain.
  3. 1:7 Hebrew the house of the Lord; also in 1:24.
  4. 1:9 Hebrew the Temple of the Lord.
  5. 1:11 Some manuscripts add He will drink neither wine nor intoxicants.
  6. 1:20 Samuel sounds like the Hebrew term for “asked of God” or “heard by God.”
  7. 1:22 Some manuscripts add I will offer him as a Nazirite for all time.
  8. 1:23 As in Dead Sea Scrolls and Greek version; Masoretic Text reads may the Lord keep his promise.
  9. 1:24a As in Dead Sea Scrolls, Greek and Syriac versions; Masoretic Text reads three bulls.
  10. 1:24b Hebrew and an ephah [20 quarts or 22 liters].
  11. 1:28 Hebrew he.

Swedish Contemporary Bible

1 Samuel 1

Eli och Samuel

(1:1—7:17)

Samuels födelse och barndom

Hanna får bönesvar – en son

1I Ramatajim i Efraims bergsbygd bodde en man som hette Elkana. Han var från Sufs land och son till Jerocham och sonson till Elihu som i sin tur var son till Tochu och sonson till Suf i Efraims stam. 2Elkana hade två hustrur, Hanna och Peninna. Peninna hade fått barn, men Hanna kunde inte få några.

3Varje år reste Elkana från sin stad till Shilo[a] för att tillbe och offra till härskarornas Herre. Vid den här tiden var Elis båda söner, Hofni och Pinechas, präster i Herrens tjänst. 4Varje gång Elkana offrade, brukade han ge Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin del av offerköttet. 5Men åt Hanna gav han en särskild del[b]. Han älskade henne djupt trots att Herren inte gett henne några barn. 6Hennes rival provocerade och retade henne ständigt för den ofruktsamhet som Herren låtit henne drabbas av. 7Detta pågick år efter år. Varje gång Hanna gick till Herrens hus blev hon hånad av Peninna. Hanna grät och ville inte äta. 8”Vad är det, Hanna, varför gråter du?” brukade Elkana, hennes man fråga. ”Varför äter du inte? Varför är du så ledsen? Betyder jag inte mer för dig än tio söner?”

9Men det hände en gång i Shilo när de hade ätit offermåltiden tillsammans att Hanna gick till Herrens tempel där prästen Eli satt på sin stol bredvid ingången. 10Hanna var djupt bedrövad och grät medan hon bad till Herren. 11Hon gav honom följande löfte: ”Härskarornas Herre, se till mig din tjänarinna i min stora sorg! Om du kommer ihåg mig, om du inte glömmer bort mig utan ger mig en son, så ska jag ge honom till Herren för hela livet och ingen rakkniv kommer någonsin att röra vid hans huvud![c]

12Hon bad länge inför Herren och Eli iakttog hennes läppar. 13Hon bad tyst för sig själv. Hennes läppar rörde sig men hennes röst hördes inte. Eli trodde att hon hade druckit sig full. 14”Hur länge ska du bära dig åt som en drucken?” frågade han. ”Se till att du blir nykter!” 15”Nej, min herre, jag är en hårt prövad kvinna! Jag har inte druckit något”, svarade hon. ”Jag har lagt fram allt som jag burit på inför Herren. 16Tro inte att jag är en dålig kvinna! Jag har bett här i min sorg och förtvivlan.”

17Då sa Eli: ”Gå i frid! Israels Gud ska svara på din bön vad den än gäller!” 18”Låt mig din tjänarinna alltid få möta din välvilja”, sa hon och gick sin väg. Efter det började hon äta igen och såg inte längre sorgsen ut.

19Nästa morgon var de tidigt uppe och tillbad inför Herren än en gång. Sedan återvände de hem till Rama. Och när Elkana nu låg med Hanna, kom Herren ihåg henne. 20Hon blev med barn och födde en son när tiden var inne. Hon kallade honom Samuel,[d] för hon sa: ”Jag bad till Herren att jag skulle få honom.”

Hanna uppfyller sitt löfte till Gud

21Elkana och hela hans familj gick upp igen för att offra sitt årliga offer och löftesoffer inför Herren. 22Hanna följde inte med utan hon sa till sin man: ”Låt mig vänta tills pojken blivit avvand. Sedan ska jag ta med honom till Herren och låta honom stanna där för alltid.”

23Elkana svarade: ”Gör det du tycker är bäst! Vänta tills pojken är avvand. Må Herren bara låta sitt ord gå i uppfyllelse!”

Hanna stannade därför hemma tills hon slutat amma barnet. 24Efter att hon avvant honom, tog hon honom med sig fastän han fortfarande var mycket ung[e]. De tog också med sig en tre år gammal tjur[f] som offer och en säck[g] mjöl och en vinsäck. Så fördes han till Herrens hus i Shilo. 25Efter att de offrat tjuren, förde de pojken till Eli.

26”Min herre, så sant du lever”, sa Hanna till honom, ”jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till Herren. 27Jag bad honom att ge mig denne pojke och Herren har svarat på min bön. 28Nu vill jag ge honom till Herren. Så länge han lever ska han tillhöra Herren.”

Därefter tillbad han[h]Herren.

Notas al pie

  1. 1:3 Shilo. Den stad i Efraim där helgedomen, Herrens tält, stod uppställt. Se Jos 18:1.
  2. 1:5 Eller: dubbelt så mycket.
  3. 1:11 Det fanns flera regler för den som vigt sitt liv till Herren som nasir; en var att håret skulle få växa fritt. Se 4 Mos 6:1-8.
  4. 1:19,20 Samuel betyder ungefär hörd av Gud.
  5. 1:24 Kvinnorna ammade mycket länge. Samuel var alltså åtminstone ett par år gammal.
  6. 1:24 Eller tre tjurar.
  7. 1:24 Ordagrant: en efa, dvs. 20-40 liter.
  8. 1:28 I en av bokrullarna från Qumran står det istället hon.