New Living Translation

1 Kings 11

Solomon’s Many Wives

1Now King Solomon loved many foreign women. Besides Pharaoh’s daughter, he married women from Moab, Ammon, Edom, Sidon, and from among the Hittites. The Lord had clearly instructed the people of Israel, “You must not marry them, because they will turn your hearts to their gods.” Yet Solomon insisted on loving them anyway. He had 700 wives of royal birth and 300 concubines. And in fact, they did turn his heart away from the Lord.

In Solomon’s old age, they turned his heart to worship other gods instead of being completely faithful to the Lord his God, as his father, David, had been. Solomon worshiped Ashtoreth, the goddess of the Sidonians, and Molech,[a] the detestable god of the Ammonites. In this way, Solomon did what was evil in the Lord’s sight; he refused to follow the Lord completely, as his father, David, had done.

On the Mount of Olives, east of Jerusalem,[b] he even built a pagan shrine for Chemosh, the detestable god of Moab, and another for Molech, the detestable god of the Ammonites. Solomon built such shrines for all his foreign wives to use for burning incense and sacrificing to their gods.

The Lord was very angry with Solomon, for his heart had turned away from the Lord, the God of Israel, who had appeared to him twice. 10 He had warned Solomon specifically about worshiping other gods, but Solomon did not listen to the Lord’s command. 11 So now the Lord said to him, “Since you have not kept my covenant and have disobeyed my decrees, I will surely tear the kingdom away from you and give it to one of your servants. 12 But for the sake of your father, David, I will not do this while you are still alive. I will take the kingdom away from your son. 13 And even so, I will not take away the entire kingdom; I will let him be king of one tribe, for the sake of my servant David and for the sake of Jerusalem, my chosen city.”

Solomon’s Adversaries

14 Then the Lord raised up Hadad the Edomite, a member of Edom’s royal family, to be Solomon’s adversary. 15 Years before, David had defeated Edom. Joab, his army commander, had stayed to bury some of the Israelite soldiers who had died in battle. While there, they killed every male in Edom. 16 Joab and the army of Israel had stayed there for six months, killing them.

17 But Hadad and a few of his father’s royal officials escaped and headed for Egypt. (Hadad was just a boy at the time.) 18 They set out from Midian and went to Paran, where others joined them. Then they traveled to Egypt and went to Pharaoh, who gave them a home, food, and some land. 19 Pharaoh grew very fond of Hadad, and he gave him his wife’s sister in marriage—the sister of Queen Tahpenes. 20 She bore him a son named Genubath. Tahpenes raised him[c] in Pharaoh’s palace among Pharaoh’s own sons.

21 When the news reached Hadad in Egypt that David and his commander Joab were both dead, he said to Pharaoh, “Let me return to my own country.”

22 “Why?” Pharaoh asked him. “What do you lack here that makes you want to go home?”

“Nothing,” he replied. “But even so, please let me return home.”

23 God also raised up Rezon son of Eliada as Solomon’s adversary. Rezon had fled from his master, King Hadadezer of Zobah, 24 and had become the leader of a gang of rebels. After David conquered Hadadezer, Rezon and his men fled to Damascus, where he became king. 25 Rezon was Israel’s bitter adversary for the rest of Solomon’s reign, and he made trouble, just as Hadad did. Rezon hated Israel intensely and continued to reign in Aram.

Jeroboam Rebels against Solomon

26 Another rebel leader was Jeroboam son of Nebat, one of Solomon’s own officials. He came from the town of Zeredah in Ephraim, and his mother was Zeruah, a widow.

27 This is the story behind his rebellion. Solomon was rebuilding the supporting terraces[d] and repairing the walls of the city of his father, David. 28 Jeroboam was a very capable young man, and when Solomon saw how industrious he was, he put him in charge of the labor force from the tribes of Ephraim and Manasseh, the descendants of Joseph.

29 One day as Jeroboam was leaving Jerusalem, the prophet Ahijah from Shiloh met him along the way. Ahijah was wearing a new cloak. The two of them were alone in a field, 30 and Ahijah took hold of the new cloak he was wearing and tore it into twelve pieces. 31 Then he said to Jeroboam, “Take ten of these pieces, for this is what the Lord, the God of Israel, says: ‘I am about to tear the kingdom from the hand of Solomon, and I will give ten of the tribes to you! 32 But I will leave him one tribe for the sake of my servant David and for the sake of Jerusalem, which I have chosen out of all the tribes of Israel. 33 For Solomon has[e] abandoned me and worshiped Ashtoreth, the goddess of the Sidonians; Chemosh, the god of Moab; and Molech, the god of the Ammonites. He has not followed my ways and done what is pleasing in my sight. He has not obeyed my decrees and regulations as David his father did.

34 “‘But I will not take the entire kingdom from Solomon at this time. For the sake of my servant David, the one whom I chose and who obeyed my commands and decrees, I will keep Solomon as leader for the rest of his life. 35 But I will take the kingdom away from his son and give ten of the tribes to you. 36 His son will have one tribe so that the descendants of David my servant will continue to reign, shining like a lamp in Jerusalem, the city I have chosen to be the place for my name. 37 And I will place you on the throne of Israel, and you will rule over all that your heart desires. 38 If you listen to what I tell you and follow my ways and do whatever I consider to be right, and if you obey my decrees and commands, as my servant David did, then I will always be with you. I will establish an enduring dynasty for you as I did for David, and I will give Israel to you. 39 Because of Solomon’s sin I will punish the descendants of David—though not forever.’”

40 Solomon tried to kill Jeroboam, but he fled to King Shishak of Egypt and stayed there until Solomon died.

Summary of Solomon’s Reign

41 The rest of the events in Solomon’s reign, including all his deeds and his wisdom, are recorded in The Book of the Acts of Solomon. 42 Solomon ruled in Jerusalem over all Israel for forty years. 43 When he died, he was buried in the City of David, named for his father. Then his son Rehoboam became the next king.

Notas al pie

  1. 11:5 Hebrew Milcom, a variant spelling of Molech; also in 11:33.
  2. 11:7 Hebrew On the mountain east of Jerusalem.
  3. 11:20 As in Greek version; Hebrew reads weaned him.
  4. 11:27 Hebrew the millo. The meaning of the Hebrew is uncertain.
  5. 11:33 As in Greek, Syriac, and Latin Vulgate; Hebrew reads For they have.

Swedish Contemporary Bible

1 Kings 11

Salomos hustrur förleder honom

1Kung Salomo älskade många utländska kvinnor vid sidan om faraos dotter, kvinnor från Moab, Ammon, Edom och Sidon och från hettiterna. 2De var folk om vilka Herren hade sagt till israeliterna: ”Ni ska inte beblanda er med dessa folk, eftersom de förleder er, så att ni fäster er vid deras avgudar.” Ändå höll sig Salomo till dem i kärlek. 3Han hade 700 hustrur av kunglig härkomst och 300 bihustrur. De förledde honom 4och när han började bli äldre, fick de honom att tillbe andra gudar. Han höll sig inte längre helhjärtat till Herren, sin Gud, som hans far David hade gjort. 5Salomo tillbad Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas vidrige gud. 6Alltså gjorde Salomo det som var ont i Herrens ögon och han följde inte Herren i allt som hans far David hade gjort. 7Han byggde till och med en offerplats på berget öster om Jerusalem åt Kemosh, moabiternas vidrighet, en annan åt Molok[a], ammoniternas vidrighet, 8och likadant för alla sina utländska hustrur som tände rökelse och offrade till sina gudar.

9Herren blev mycket vred på Salomo för att han hade avfallit från Herren, Israels Gud, som två gånger hade uppenbarat sig för honom 10och varnat honom för att tillbe andra gudar. Men Salomo hade inte rättat sig efter Herrens befallning 11och därför sa Herren till honom: ”Eftersom det förhåller sig så här med dig och du har inte hållit mitt förbund och inte heller levt efter mina lagar, ska jag ta riket från dig och ge det åt en av dina tjänare. 12Men för din far Davids skull ska jag inte göra det medan du lever. Jag ska ta riket från din son, 13men inte hela. För min tjänare Davids skull och för min utvalda stad Jerusalems skull ska han få behålla en av stammarna.”

Salomos fiender

14Herren såg till att Salomo fick en motståndare i edoméen Hadad som tillhörde den edomitiska kungafamiljen.

15Tidigare när David hade stridit mot Edom, hade Joav, överbefälhavaren för hans här, dragit upp för att begrava dem som dött och han hade då tagit livet av alla män i Edom. 16Joav och israeliterna stannade sex månader för att utplåna alla män i Edom. 17Men Hadad som bara var en pojke flydde till Egypten tillsammans med några edoméer som varit hans fars tjänare. 18De begav sig från Midjan till Paran där de tog med sig ytterligare några män och gick till Egypten. Där tog farao, kungen av Egypten, emot dem och gav Hadad ett hus med mark och även underhåll.

19Farao såg med stor välvilja på Hadad och gav honom en syster till drottning Tachpenes som hustru. 20Tachpenes syster födde åt honom en son, Genuvat, som Tachpenes lät växa upp i faraos palats tillsammans med faraos egna söner. 21Men när Hadad i Egypten fick höra att både David[b] och överbefälhavaren Joav var döda, bad han farao om tillåtelse att få vända tillbaka till sitt eget land.

22Farao frågade honom: ”Vad är det du saknar här, eftersom du vill tillbaka hem?” ”Ingenting, men jag vill ändå resa hem igen”, svarade han.

23Ännu en av Salomos fiender som Gud lät resa upp var Reson, Eljadas son, som hade flytt från sin herre Hadadeser, kungen i Sova. 24Reson hade blivit ledare för ett gäng banditer efter att David slog ner dem[c]. De drog iväg och bosatte sig i Damaskus och tog kontrollen över staden. 25Under hela Salomos livstid var Reson Israels fiende och utgjorde ytterligare ett problem för honom vid sidan av Hadad. Reson härskade i Aram och var alltså Israels fiende.

26En annan upprorsmakare var Salomos tjänare, Nevats son, Jerobeam från Sereda i Efraim. Hans mor hette Serua och var änka. 27Detta är bakgrunden till hans uppror mot kungen: Salomo höll på att bygga upp Millo och reparerade murarna i sin far Davids stad. 28Jerobeam var en duktig arbetare och när Salomo upptäckte hur bra denne unge man arbetade, gjorde han honom ansvarig för det arbete som Josefs stam skulle utföra.

29En dag när Jerobeam var på väg från Jerusalem, träffade han profeten Achia från Shilo som var klädd i en alldeles ny mantel. De två var ensamma på fältet. 30Achia tog då sin mantel och rev den i tolv delar 31och sa till Jerobeam: ”Ta tio av de här bitarna, för Herren, Israels Gud, säger: ’Jag ska ta kungariket ur Salomos hand och ge dig tio av stammarna. 32Men jag ska lämna kvar en stam åt honom för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad som jag har utvalt bland alla Israels stammar. 33De har övergett mig och börjat tillbe Astarte, sidoniernas gudinna, Kemosh, Moabs gud, och Milkom, ammoniternas gud. De har inte vandrat på mina vägar och inte gjort vad som är rätt inför mig. De har inte följt mina lagar och föreskrifter så som hans far David gjorde.

34Men jag ska inte ta hela riket från Salomo nu. För min tjänare Davids skull, honom som jag utvalde därför att han höll mina bud och lagar, ska jag låta Salomo regera under resten av sitt liv. 35Men jag ska ta riket från hans son och ge dig tio stammar. 36Hans son ska få behålla en stam, så att min tjänares Davids lampa kan fortsätta att brinna inför mig i Jerusalem, den stad som jag har utvalt åt mitt namn. 37Jag ska låta dig regera över allt du önskar; du ska bli kung över Israel. 38Om du lyder vad jag befaller dig och vandrar på mina vägar och gör vad som är rätt inför mig och håller mina stadgar och bud som min tjänare David gjorde, då ska jag vara med dig och jag ska bygga åt dig ett kungahus som består så som jag byggde åt David och jag ska ge Israel åt dig. 39Jag ska förödmjuka Davids ättlingar, dock inte för alltid.’ ”

40Salomo försökte döda Jerobeam, men han flydde till Shishak, kungen i Egypten. Där stannade Jerobeam tills Salomo var död.

Salomo dör

(2 Krön 9:29-31)

41Salomos historia i övrigt, vad han gjorde och hans visdom finns nedtecknat i Salomos krönika.

42Salomo regerade över hela Israel i Jerusalem i fyrtio år. 43Sedan dog han och gick till vila hos sina fäder och begravdes i sin far Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.

Notas al pie

  1. 11:7 Eller Milkom, jfr v. 5.
  2. 11:21 Om David står det ordagrant: vilade hos sina fäder, det vanliga sättet att uttrycka någons död i Gamla testamentet, så även i flera sammanhang i 1 Kung, se t.ex. 14:20; 15:8,24; 16:6.
  3. 11:24 Syftar på araméerna eller Sova.