New International Version

Genesis 3:1-24

The Fall

1Now the serpent was more crafty than any of the wild animals the Lord God had made. He said to the woman, “Did God really say, ‘You must not eat from any tree in the garden’?”

2The woman said to the serpent, “We may eat fruit from the trees in the garden, 3but God did say, ‘You must not eat fruit from the tree that is in the middle of the garden, and you must not touch it, or you will die.’ ”

4“You will not certainly die,” the serpent said to the woman. 5“For God knows that when you eat from it your eyes will be opened, and you will be like God, knowing good and evil.”

6When the woman saw that the fruit of the tree was good for food and pleasing to the eye, and also desirable for gaining wisdom, she took some and ate it. She also gave some to her husband, who was with her, and he ate it. 7Then the eyes of both of them were opened, and they realized they were naked; so they sewed fig leaves together and made coverings for themselves.

8Then the man and his wife heard the sound of the Lord God as he was walking in the garden in the cool of the day, and they hid from the Lord God among the trees of the garden. 9But the Lord God called to the man, “Where are you?”

10He answered, “I heard you in the garden, and I was afraid because I was naked; so I hid.”

11And he said, “Who told you that you were naked? Have you eaten from the tree that I commanded you not to eat from?”

12The man said, “The woman you put here with me—she gave me some fruit from the tree, and I ate it.”

13Then the Lord God said to the woman, “What is this you have done?”

The woman said, “The serpent deceived me, and I ate.”

14So the Lord God said to the serpent, “Because you have done this,

“Cursed are you above all livestock

and all wild animals!

You will crawl on your belly

and you will eat dust

all the days of your life.

15And I will put enmity

between you and the woman,

and between your offspring3:15 Or seed and hers;

he will crush3:15 Or strike your head,

and you will strike his heel.”

16To the woman he said,

“I will make your pains in childbearing very severe;

with painful labor you will give birth to children.

Your desire will be for your husband,

and he will rule over you.”

17To Adam he said, “Because you listened to your wife and ate fruit from the tree about which I commanded you, ‘You must not eat from it,’

“Cursed is the ground because of you;

through painful toil you will eat food from it

all the days of your life.

18It will produce thorns and thistles for you,

and you will eat the plants of the field.

19By the sweat of your brow

you will eat your food

until you return to the ground,

since from it you were taken;

for dust you are

and to dust you will return.”

20Adam3:20 Or The man named his wife Eve,3:20 Eve probably means living. because she would become the mother of all the living.

21The Lord God made garments of skin for Adam and his wife and clothed them. 22And the Lord God said, “The man has now become like one of us, knowing good and evil. He must not be allowed to reach out his hand and take also from the tree of life and eat, and live forever.” 23So the Lord God banished him from the Garden of Eden to work the ground from which he had been taken. 24After he drove the man out, he placed on the east side3:24 Or placed in front of the Garden of Eden cherubim and a flaming sword flashing back and forth to guard the way to the tree of life.

Swedish Contemporary Bible

1 Moseboken 3:1-24

Adam och Eva syndar

1Ormen var det listigaste av alla vilda djur som Herren Gud hade skapat. Ormen frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” 2”Vi får äta frukt av träden”, svarade kvinnan. 3”Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud har sagt att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.” 4Ormen svarade: ”Ni kommer visst inte att dö! 5Gud vet att den dag ni äter av frukten kommer era ögon att öppnas och ni blir som Gud3:5 Eller: gudar, med kunskap om gott och ont.”

6Kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och det var vackert och lockande, eftersom det gav vishet. Hon åt av frukten och gav också till sin man, som var med henne, och han åt. 7Då öppnades deras ögon, och de insåg att de var nakna. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.

8När de den kvällen, i den svala kvällsvinden, hörde Herren Gud vandra omkring i trädgården, gömde de sig för honom bland träden. 9Herren Gud ropade till Adam: ”Adam, var är du?” 10Adam svarade: ”Jag hörde dig i trädgården, och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” 11”Vem har talat om för dig att du är naken?” frågade Gud. ”Har du ätit av frukten från trädet som jag förbjöd dig att äta av?” 12Adam svarade: ”Kvinnan, som jag fick av dig, gav mig av trädet, och jag åt.”

13Då sa Herren Gud till kvinnan: ”Vad har du gjort?” ”Ormen lurade mig, och jag åt”, svarade hon. 14Herren Gud sa till ormen: ”Eftersom du gjorde detta,

ska du vara förbannad

och skild från alla husdjur

och vilda djur på hela jorden.

På din buk ska du kräla

och jord ska du äta så länge du lever.

15Jag ska sätta fiendskap

mellan dig och kvinnan

och mellan din avkomma3:15 Bokstavligen din säd. Se not till 1 Mos 12:7 och hennes.

Han kommer att krossa ditt huvud,

och du kommer att hugga3:15 Hebreiskan använder samma ord för krossa och hugga. honom i hälen.”

16Till kvinnan sa han:

”Din möda under havandeskapet ska jag göra stor.

Du kommer att föda barn under smärta.

Du kommer att åtrå din man,

och han kommer att råda över dig.”

17Till Adam sa han: ”Eftersom du lyssnade till din hustru och åt av trädet, fast jag förbjudit dig och sagt att du inte fick,

låter jag en förbannelse vila över marken för din skull.

Hela ditt liv kommer du att få skaffa ditt uppehälle med möda.

18Marken ska ge dig tistlar och törnen,

och du ska äta dess växter.

19Hela livet ända tills du dör

kommer du att få svettas och kämpa för ditt bröd.

Sedan kommer du att återvända

till den jord du kommit ifrån,

för du formades av jord,

och jord ska du en gång åter bli.”

20Mannen kallade sin hustru Eva3:20 Namnet kommer från hebreiskans verb för leva., för han sa: ”Hon ska bli mor till alla som lever.” 21Och Herren Gud gjorde kläder av djurhudar åt Adam och hans hustru.

22Herren Gud sa: ”Eftersom människan har blivit som en av oss, med kunskap om det goda och det onda, får hon inte ta och äta också av livets träd och så leva i evighet.” 23Därför visade Herren Gud ut dem ur Edens trädgård och skickade bort dem för att bruka den jord de hade skapats av. 24Herren drev ut människan och öster om Edens trädgård placerade han keruberna3:24 Himmelska väsen, som vanligen avbildas med vingar och som framträder med uppdrag att bl.a. beskydda det heliga (jfr t.ex. 2 Mos 25:18-22). och ett flammande svärd för att skydda vägen till livets träd.