Psalm 9Psalms 9 and 10 may originally have been a single acrostic poem in which alternating lines began with the successive letters of the Hebrew alphabet. In the Septuagint they constitute one psalm.In Hebrew texts 9:1-20 is numbered 9:2-21.
For the director of music. To the tune of “The Death of the Son.” A psalm of David.
1I will give thanks to you, Lord, with all my heart;
I will tell of all your wonderful deeds.
2I will be glad and rejoice in you;
I will sing the praises of your name, O Most High.
3My enemies turn back;
they stumble and perish before you.
4For you have upheld my right and my cause,
sitting enthroned as the righteous judge.
5You have rebuked the nations and destroyed the wicked;
you have blotted out their name for ever and ever.
6Endless ruin has overtaken my enemies,
you have uprooted their cities;
even the memory of them has perished.
7The Lord reigns forever;
he has established his throne for judgment.
8He rules the world in righteousness
and judges the peoples with equity.
9The Lord is a refuge for the oppressed,
a stronghold in times of trouble.
10Those who know your name trust in you,
for you, Lord, have never forsaken those who seek you.
11Sing the praises of the Lord, enthroned in Zion;
proclaim among the nations what he has done.
12For he who avenges blood remembers;
he does not ignore the cries of the afflicted.
13Lord, see how my enemies persecute me!
Have mercy and lift me up from the gates of death,
14that I may declare your praises
in the gates of Daughter Zion,
and there rejoice in your salvation.
15The nations have fallen into the pit they have dug;
their feet are caught in the net they have hidden.
16The Lord is known by his acts of justice;
the wicked are ensnared by the work of their hands.9:16 The Hebrew has Higgaion and Selah (words of uncertain meaning) here; Selah occurs also at the end of verse 20.
17The wicked go down to the realm of the dead,
all the nations that forget God.
18But God will never forget the needy;
the hope of the afflicted will never perish.
19Arise, Lord, do not let mortals triumph;
let the nations be judged in your presence.
20Strike them with terror, Lord;
let the nations know they are only mortal.
Psalm 9
Tacksägelse över segern
1För körledaren, till mutlabbén9:1 Grundtextens innebörd är osäker men tycks syfta på sonens död eller dö för sonen, antingen så att psalmen sjöngs vid ett sorgetillfälle eller att den sjöngs i samma tonart som en känd sång om sonens död.. En psalm av David.9:1 Ps 9-10 har uppenbarligen varit en psalm från början; tillsammans utgör de en delvis alfabetisk psalm (varje ursprunglig vers börjar med en bokstav i tur och ordning som de är i det hebreiska alfabetet, om än inte helt konsekvent här). Septuaginta och Vulgata har bibehållit enheten och skiljer sig därför i numreringen av psalmerna fr.o.m. Ps 9-10 t.o.m. Ps 147 (vår Ps 11 är 10 i Septuaginta osv.).
2Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta
och berätta om alla dina under.
3Jag vill vara glad och jubla i dig.
Jag vill lovsjunga ditt namn,
du den Högste.
4Mina fiender drar sig tillbaka,
vacklar och förgås inför dig.
5Du har försvarat min rätt och min sak,
du har satt dig på tronen
som en rättfärdig domare.
6Du har tillrättavisat folken
och gjort slut på de ogudaktiga
och utplånat deras namn för all framtid.
7Fienden är borta, utplånad för evigt.
Du ödelade städerna,
man ska inte ens komma ihåg dem.
8Men Herren regerar för all framtid.
Han har ställt fram sin tron för att döma.
9Han dömer världen i rättfärdighet,
han härskar över folken med rättvisa.
10Herren är en tillflykt för de förtryckta,
en borg i nödens tid.
11De som känner dig vid ditt namn,
förtröstar på dig, Herre,
för du överger inte dem som söker dig.
12Lovsjung Herren,
honom som bor på Sion!
Berätta för folken vad han har gjort!
13Han som hämnas blodsdåd kommer ihåg,
han glömmer inte de förtrycktas klagan.
14Herre, var nådig mot mig,
se hur jag får lida för dem som hatar mig,
du som kan lyfta mig upp från dödens portar,
15så att jag kan lovprisa dig i dotter Sions9:15 dotter Sions förekommer i Psaltaren endast här men flera gånger hos Jesaja och i Klagovisorna, syftande på Jerusalems befolkning. Kanske betraktades en stad symboliskt som mor till dess invånare. portar
och glädjas över din räddning.
16Folken faller själva i den grop de grävt,
och deras egen fot fastnar i det nät de lagt ut.
17Herren gör sig känd,
han skipar rätt.
Den gudlöse snärjs i sina egna gärningar.
Higgajón9:17 Higgajón förekommer även i 92:4 och dess betydelse är okänd. Antagligen är det en musikalisk anvisning.. Sélah
18De gudlösa ska återvända till dödsriket,
alla folk som har glömt Gud.
19Den fattige ska inte vara glömd för alltid,
inte heller är de förtrycktas hopp borta för evigt.
20Stå upp, Herre! Låt inte människor få makten!
Låt folken bli dömda inför dig!
21Låt skräcken komma över dem, Herre!
Låt folken veta att de är bara människor! Séla
