Psalm 142In Hebrew texts 142:1-7 is numbered 142:2-8.
A maskilTitle: Probably a literary or musical term of David. When he was in the cave. A prayer.
1I cry aloud to the Lord;
I lift up my voice to the Lord for mercy.
2I pour out before him my complaint;
before him I tell my trouble.
3When my spirit grows faint within me,
it is you who watch over my way.
In the path where I walk
people have hidden a snare for me.
4Look and see, there is no one at my right hand;
no one is concerned for me.
I have no refuge;
no one cares for my life.
5I cry to you, Lord;
I say, “You are my refuge,
my portion in the land of the living.”
6Listen to my cry,
for I am in desperate need;
rescue me from those who pursue me,
for they are too strong for me.
7Set me free from my prison,
that I may praise your name.
Then the righteous will gather about me
because of your goodness to me.
Psalm 142
En förtvivlads bön
1Maskil. Av David, när han var i grottan. En bön.
2Jag ropar med hög röst till Herren,
jag ropar med hög röst till Herren
och ber om nåd.
3Jag utgjuter min klagan inför honom,
jag berättar om min nöd för honom.
4När jag är färdig att ge upp,
vet du hur jag har det.
På den väg jag går
har de lagt ut snaror för mig.
5Se, vid min sida finns ingen som bryr sig om mig.
Jag har ingenstans att fly, och ingen frågar efter mig.
6Jag ropar till dig, Herre, jag säger:
”Du är min tillflykt,
min del i de levandes land.”
7Lyssna till mitt rop,
för jag är förtvivlad.
Rädda mig från mina förföljare,
för de är starkare än jag.
8För mig ut ur mitt fängelse,
så att jag kan prisa ditt namn.
Då kommer de rättfärdiga att samlas kring mig,
för du har varit god mot mig.
