Human Plans and God’s Plans
1Woe to those who plan iniquity,
to those who plot evil on their beds!
At morning’s light they carry it out
because it is in their power to do it.
2They covet fields and seize them,
and houses, and take them.
They defraud people of their homes,
they rob them of their inheritance.
3Therefore, the Lord says:
“I am planning disaster against this people,
from which you cannot save yourselves.
You will no longer walk proudly,
for it will be a time of calamity.
4In that day people will ridicule you;
they will taunt you with this mournful song:
‘We are utterly ruined;
my people’s possession is divided up.
He takes it from me!
He assigns our fields to traitors.’ ”
5Therefore you will have no one in the assembly of the Lord
to divide the land by lot.
False Prophets
6“Do not prophesy,” their prophets say.
“Do not prophesy about these things;
disgrace will not overtake us.”
7You descendants of Jacob, should it be said,
“Does the Lord become2:7 Or Is the Spirit of the Lord impatient?
Does he do such things?”
“Do not my words do good
to the one whose ways are upright?
8Lately my people have risen up
like an enemy.
You strip off the rich robe
from those who pass by without a care,
like men returning from battle.
9You drive the women of my people
from their pleasant homes.
You take away my blessing
from their children forever.
10Get up, go away!
For this is not your resting place,
because it is defiled,
it is ruined, beyond all remedy.
11If a liar and deceiver comes and says,
‘I will prophesy for you plenty of wine and beer,’
that would be just the prophet for this people!
Deliverance Promised
12“I will surely gather all of you, Jacob;
I will surely bring together the remnant of Israel.
I will bring them together like sheep in a pen,
like a flock in its pasture;
the place will throng with people.
13The One who breaks open the way will go up before them;
they will break through the gate and go out.
Their King will pass through before them,
the Lord at their head.”
Domsord över de hänsynslösa och falska
1Ve dem som tänker ut orätt
och gör upp onda planer när de ligger i sin bädd!
När morgonen gryr
genomför de det,
för det står i deras makt att göra det.
2De får begär till åkermark
och tar för sig,
till hus, och lägger beslag på dem.
De tar över både ägaren och hans hus,
mannen och hans egendom.
3Så säger därför Herren:
”Jag tänker ut ont mot detta släkte.
Ni ska inte kunna rädda er ur det2:3 Mer ordagrant: …dra er hals ur det.
och inte mer gå där så stolta,
för det är en ond tid.
4Den dagen ska man stämma upp en nidvisa över er
och sjunga en klagosång:
’Det är slut med oss, vi är ruinerade.
Mitt folks arvedel skiftas ut
och tas ifrån mig!
Våra åkermarker delas ut till avfällingar.’ ”
5Därför ska du inte i Herrens församling ha någon
som drar upp gränserna för någon jordlott.
Falska profeter
6”Förkunna inte”, förkunnar de.
”Om sådant får man inte förkunna.
Vi ska inte drabbas av någon vanära.”
7Skulle man säga, o Jakobs ätt:
”Är Herrens Ande otålig?
Är det här hans gärningar?”
”Är inte mina2:7 Enligt Septuaginta hans. ord för den människas bästa
som lever rättrådigt?
8På sistone har mitt folk
rest sig upp som en fiende.
Ni sliter manteln av dem
som tryggt går förbi,
likt män som återvänder från kriget.
9Ni driver bort mitt folks kvinnor
från deras hem som varit deras glädje,
och från deras barn berövar ni
min prakt för evigt.
10Res er, ge er iväg härifrån!
Det här är ingen viloplats,
för den är orenad,
oåterkalleligt fördärvad.
11Om någon skulle komma
med lögnaktigt prat i vädret och säga:
’Vin och öl förkunnar jag för dig!’
skulle han vara en profet för detta folk!
Herren samlar sitt folk
12Jag ska samla dig, hela Jakob,
föra samman det som återstår av Israel.
Jag ska föra dem tillsammans igen,
som får i sin fålla,
som en hjord på bete,
en sorlande skara människor.
13Han som banar väg
går före dem,
de bryter sig igenom
och drar ut genom porten.
Deras kung går före dem,
Herren går i spetsen för dem.”
