The Faith of the Centurion
1When Jesus had finished saying all this to the people who were listening, he entered Capernaum. 2There a centurion’s servant, whom his master valued highly, was sick and about to die. 3The centurion heard of Jesus and sent some elders of the Jews to him, asking him to come and heal his servant. 4When they came to Jesus, they pleaded earnestly with him, “This man deserves to have you do this, 5because he loves our nation and has built our synagogue.” 6So Jesus went with them.
He was not far from the house when the centurion sent friends to say to him: “Lord, don’t trouble yourself, for I do not deserve to have you come under my roof. 7That is why I did not even consider myself worthy to come to you. But say the word, and my servant will be healed. 8For I myself am a man under authority, with soldiers under me. I tell this one, ‘Go,’ and he goes; and that one, ‘Come,’ and he comes. I say to my servant, ‘Do this,’ and he does it.”
9When Jesus heard this, he was amazed at him, and turning to the crowd following him, he said, “I tell you, I have not found such great faith even in Israel.” 10Then the men who had been sent returned to the house and found the servant well.
Jesus Raises a Widow’s Son
11Soon afterward, Jesus went to a town called Nain, and his disciples and a large crowd went along with him. 12As he approached the town gate, a dead person was being carried out—the only son of his mother, and she was a widow. And a large crowd from the town was with her. 13When the Lord saw her, his heart went out to her and he said, “Don’t cry.”
14Then he went up and touched the bier they were carrying him on, and the bearers stood still. He said, “Young man, I say to you, get up!” 15The dead man sat up and began to talk, and Jesus gave him back to his mother.
16They were all filled with awe and praised God. “A great prophet has appeared among us,” they said. “God has come to help his people.” 17This news about Jesus spread throughout Judea and the surrounding country.
Jesus and John the Baptist
18John’s disciples told him about all these things. Calling two of them, 19he sent them to the Lord to ask, “Are you the one who is to come, or should we expect someone else?”
20When the men came to Jesus, they said, “John the Baptist sent us to you to ask, ‘Are you the one who is to come, or should we expect someone else?’ ”
21At that very time Jesus cured many who had diseases, sicknesses and evil spirits, and gave sight to many who were blind. 22So he replied to the messengers, “Go back and report to John what you have seen and heard: The blind receive sight, the lame walk, those who have leprosy7:22 The Greek word traditionally translated leprosy was used for various diseases affecting the skin. are cleansed, the deaf hear, the dead are raised, and the good news is proclaimed to the poor. 23Blessed is anyone who does not stumble on account of me.”
24After John’s messengers left, Jesus began to speak to the crowd about John: “What did you go out into the wilderness to see? A reed swayed by the wind? 25If not, what did you go out to see? A man dressed in fine clothes? No, those who wear expensive clothes and indulge in luxury are in palaces. 26But what did you go out to see? A prophet? Yes, I tell you, and more than a prophet. 27This is the one about whom it is written:
“ ‘I will send my messenger ahead of you,
who will prepare your way before you.’7:27 Mal. 3:1
28I tell you, among those born of women there is no one greater than John; yet the one who is least in the kingdom of God is greater than he.”
29(All the people, even the tax collectors, when they heard Jesus’ words, acknowledged that God’s way was right, because they had been baptized by John. 30But the Pharisees and the experts in the law rejected God’s purpose for themselves, because they had not been baptized by John.)
31Jesus went on to say, “To what, then, can I compare the people of this generation? What are they like? 32They are like children sitting in the marketplace and calling out to each other:
“ ‘We played the pipe for you,
and you did not dance;
we sang a dirge,
and you did not cry.’
33For John the Baptist came neither eating bread nor drinking wine, and you say, ‘He has a demon.’ 34The Son of Man came eating and drinking, and you say, ‘Here is a glutton and a drunkard, a friend of tax collectors and sinners.’ 35But wisdom is proved right by all her children.”
Jesus Anointed by a Sinful Woman
36When one of the Pharisees invited Jesus to have dinner with him, he went to the Pharisee’s house and reclined at the table. 37A woman in that town who lived a sinful life learned that Jesus was eating at the Pharisee’s house, so she came there with an alabaster jar of perfume. 38As she stood behind him at his feet weeping, she began to wet his feet with her tears. Then she wiped them with her hair, kissed them and poured perfume on them.
39When the Pharisee who had invited him saw this, he said to himself, “If this man were a prophet, he would know who is touching him and what kind of woman she is—that she is a sinner.”
40Jesus answered him, “Simon, I have something to tell you.”
“Tell me, teacher,” he said.
41“Two people owed money to a certain moneylender. One owed him five hundred denarii,7:41 A denarius was the usual daily wage of a day laborer (see Matt. 20:2). and the other fifty. 42Neither of them had the money to pay him back, so he forgave the debts of both. Now which of them will love him more?”
43Simon replied, “I suppose the one who had the bigger debt forgiven.”
“You have judged correctly,” Jesus said.
44Then he turned toward the woman and said to Simon, “Do you see this woman? I came into your house. You did not give me any water for my feet, but she wet my feet with her tears and wiped them with her hair. 45You did not give me a kiss, but this woman, from the time I entered, has not stopped kissing my feet. 46You did not put oil on my head, but she has poured perfume on my feet. 47Therefore, I tell you, her many sins have been forgiven—as her great love has shown. But whoever has been forgiven little loves little.”
48Then Jesus said to her, “Your sins are forgiven.”
49The other guests began to say among themselves, “Who is this who even forgives sins?”
50Jesus said to the woman, “Your faith has saved you; go in peace.”
En romersk officer visar stark tro
(Matt 8:5-13)
1När Jesus hade slutat tala till folket gick han in i Kafarnaum.
2Där fanns en romersk officer som hade en tjänare som han satte stort värde på, och nu var tjänaren sjuk och låg för döden. 3När officeren fick höra talas om Jesus, sände han några av judarnas ledare till honom för att be honom komma och bota tjänaren. 4Dessa kom nu till Jesus och bad ivrigt till honom: ”Han förtjänar din hjälp”, sa de. 5”Han älskar vårt folk och har till och med byggt synagogan åt oss.”
6Då följde Jesus med dem. Men innan han kom fram till huset, skickade officeren några vänner för att säga till honom: ”Herre, stanna där du är, jag är inte värd att du går in i mitt hus.7:6 Se not till Matt 8:8. 7Därför vågade jag inte heller komma till dig. Men säg bara ett ord, och låt min tjänare så bli frisk. 8Jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här’, så gör han det.”
9När Jesus hörde detta blev han mycket förvånad och vände sig till folket som följde honom och sa: ”Jag säger er att inte ens bland Israels folk har jag funnit en så stark tro.”
10När de utsända kom tillbaka till huset, såg de att tjänaren var fullt frisk.
Jesus uppväcker en änkas son från döden
11Sedan gick Jesus till en stad som hette Nain, och med honom följde hans lärjungar och mycket folk. 12Och just som han närmade sig stadsporten bar man ut en död. Den döde var ende sonen, och hans mor var änka. Mycket folk från staden gjorde henne sällskap.
13När Herren såg änkan fylldes han av medlidande och sa: ”Gråt inte!” 14Sedan gick han fram till båren och rörde vid den, och bärarna stannade. ”Unge man”, sa han, ”jag säger dig: Res dig upp!”
15Då satte sig den döde upp och började tala. Och Jesus gav honom tillbaka till hans mor.
16De greps av fruktan och hyllade Gud och sa: ”En stor profet har uppstått bland oss!” och: ”Gud har besökt sitt folk”. 17Berättelsen om detta spred sig sedan över hela Judeen och till och med utanför landets gränser.
Jesus svarar på Johannes döparens fråga
(Matt 11:2-19)
18Johannes döparen fick höra allt detta av sina lärjungar. Han kallade till sig två av dem 19och skickade dem till Herren för att fråga: ”Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?”
20När männen kom till Jesus sa de: ”Johannes döparen har skickat oss till dig för att fråga: ’Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?’ ” 21Jesus höll just då på att bota människor från sjukdomar och lidanden och från onda andar. Han gav också flera blinda synen tillbaka. 22Jesus svarade dem: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har sett och hört: blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår, och de fattiga får höra ett glatt budskap.7:22 Jesus citerar Jes 29:18; 35:5-6; 61:1. 23Lycklig är den som inte kommer på fall för min skull.”
24När de som var utsända av Johannes hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: ”När ni gick ut i ödemarken, vad ville ni då se? Ett grässtrå som vajar för vinden? 25Eller vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, män som går omkring i dyrbara kläder och lever i lyx finns i kungapalatsen. 26Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: han är mer än en profet. 27Han är den som det står skrivet om:
’Se! Jag ska sända min budbärare före dig,
och han ska bereda vägen för dig’7:27 Se Mal 3:1..
28Jag säger er: ingen av en kvinna född är större än Johannes, men den minsta i Guds rike är större än han.”
29Allt folket som lyssnade, även tullindrivarna, gav Gud rätt, och de lät sig döpas med Johannes dop. 30Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan och lät sig inte döpas av Johannes.
31”Vad ska jag jämföra detta släkte med? Vad liknar de? 32De är som barn som sitter på torget och ropar till varandra:
’Vi spelade flöjt för er,
men ni ville inte dansa.
Vi sjöng klagosång för er,
men ni ville inte gråta.’
33Johannes döparen kom, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och då säger ni: ’Han är besatt av en ond ande.’ 34Men Människosonen har kommit och äter och dricker, och då säger ni: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare!’ 35Men vishetens barn ger ändå visheten rätt.7:35 Gud hade i sin vishet sänt både Johannes och Jesus, men deras uppgifter var olika.”
En syndig kvinna smörjer Jesus fötter
(Matt 26:6-13; Mark 14:3-9; Joh 12:1-8)
36En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, så han gick dit och slog sig ner för att äta. 37I staden fanns en kvinna som var en synderska7:37 En vanlig tolkning är att hon var prostituerad, men det finns ingenting i texten som definierar hennes synder. Hon har också identifierats som Maria från Magdala eller Maria från Betania, men texten säger bara att hon var en kvinna från denna stad., och hon fick höra att han var där i fariséns hus och åt. Hon gick då dit med en alabasterflaska väldoftande olja. 38Hon ställde sig bakom Jesus vid hans fötter7:38 I den här kulturen låg man vid bordet för att äta. och grät tills hans fötter var våta av hennes tårar. Sedan torkade hon hans fötter med sitt hår och kysste dem och smorde dem med olja.
39När värden, som var farisé, såg det, tänkte han för sig själv: ”Om den här mannen verkligen var en profet, hade han förstått vad det här är för en slags kvinna som rör vid honom, en synderska.”
40Jesus sa till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” Simon svarade: ”Säg det, Mästare.”
41”En man lånade ut pengar till två personer, femhundra denarer till den ene och femtio till den andre.7:41 En denar motsvarade en dagslön. 42Men ingen av dem kunde betala tillbaka, så han avskrev skulden. Vem av dem älskar honom mest?”
43”Jag antar att den som var skyldig honom mest”, svarade Simon. ”Ja, det är riktigt”, sa Jesus.
44Sedan vände sig Jesus mot kvinnan och sa till Simon: ”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten så att jag kunde tvätta mina fötter, men hon har tvättat mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45Du gav mig ingen hälsningskyss när jag kom, men hon har kysst mina fötter utan uppehåll, ända sedan jag kom hit. 46Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med sin väldoftande olja. 47Därför säger jag dig att hennes många synder är förlåtna, vilket hennes stora kärleksfullhet visar. Men den som har fått litet förlåtet, visar lite kärlek.”
48Sedan sa han till kvinnan: ”Dina synder är förlåtna.”
49Då sa de övriga vid bordet till varandra: ”Vem är han som till och med förlåter synder?”
50Jesus sa till kvinnan: ”Din tro har räddat dig. Gå i frid.”
