New International Version

Luke 24:1-53

Jesus Has Risen

1On the first day of the week, very early in the morning, the women took the spices they had prepared and went to the tomb. 2They found the stone rolled away from the tomb, 3but when they entered, they did not find the body of the Lord Jesus. 4While they were wondering about this, suddenly two men in clothes that gleamed like lightning stood beside them. 5In their fright the women bowed down with their faces to the ground, but the men said to them, “Why do you look for the living among the dead? 6He is not here; he has risen! Remember how he told you, while he was still with you in Galilee: 7‘The Son of Man must be delivered over to the hands of sinners, be crucified and on the third day be raised again.’8Then they remembered his words.

9When they came back from the tomb, they told all these things to the Eleven and to all the others. 10It was Mary Magdalene, Joanna, Mary the mother of James, and the others with them who told this to the apostles. 11But they did not believe the women, because their words seemed to them like nonsense. 12Peter, however, got up and ran to the tomb. Bending over, he saw the strips of linen lying by themselves, and he went away, wondering to himself what had happened.

On the Road to Emmaus

13Now that same day two of them were going to a village called Emmaus, about seven miles24:13 Or about 11 kilometers from Jerusalem. 14They were talking with each other about everything that had happened. 15As they talked and discussed these things with each other, Jesus himself came up and walked along with them; 16but they were kept from recognizing him.

17He asked them, “What are you discussing together as you walk along?”

They stood still, their faces downcast. 18One of them, named Cleopas, asked him, “Are you the only one visiting Jerusalem who does not know the things that have happened there in these days?”

19“What things?” he asked.

“About Jesus of Nazareth,” they replied. “He was a prophet, powerful in word and deed before God and all the people. 20The chief priests and our rulers handed him over to be sentenced to death, and they crucified him; 21but we had hoped that he was the one who was going to redeem Israel. And what is more, it is the third day since all this took place. 22In addition, some of our women amazed us. They went to the tomb early this morning 23but didn’t find his body. They came and told us that they had seen a vision of angels, who said he was alive. 24Then some of our companions went to the tomb and found it just as the women had said, but they did not see Jesus.”

25He said to them, “How foolish you are, and how slow to believe all that the prophets have spoken! 26Did not the Messiah have to suffer these things and then enter his glory?” 27And beginning with Moses and all the Prophets, he explained to them what was said in all the Scriptures concerning himself.

28As they approached the village to which they were going, Jesus continued on as if he were going farther. 29But they urged him strongly, “Stay with us, for it is nearly evening; the day is almost over.” So he went in to stay with them.

30When he was at the table with them, he took bread, gave thanks, broke it and began to give it to them. 31Then their eyes were opened and they recognized him, and he disappeared from their sight. 32They asked each other, “Were not our hearts burning within us while he talked with us on the road and opened the Scriptures to us?”

33They got up and returned at once to Jerusalem. There they found the Eleven and those with them, assembled together 34and saying, “It is true! The Lord has risen and has appeared to Simon.” 35Then the two told what had happened on the way, and how Jesus was recognized by them when he broke the bread.

Jesus Appears to the Disciples

36While they were still talking about this, Jesus himself stood among them and said to them, “Peace be with you.”

37They were startled and frightened, thinking they saw a ghost. 38He said to them, “Why are you troubled, and why do doubts rise in your minds? 39Look at my hands and my feet. It is I myself! Touch me and see; a ghost does not have flesh and bones, as you see I have.”

40When he had said this, he showed them his hands and feet. 41And while they still did not believe it because of joy and amazement, he asked them, “Do you have anything here to eat?” 42They gave him a piece of broiled fish, 43and he took it and ate it in their presence.

44He said to them, “This is what I told you while I was still with you: Everything must be fulfilled that is written about me in the Law of Moses, the Prophets and the Psalms.”

45Then he opened their minds so they could understand the Scriptures. 46He told them, “This is what is written: The Messiah will suffer and rise from the dead on the third day, 47and repentance for the forgiveness of sins will be preached in his name to all nations, beginning at Jerusalem. 48You are witnesses of these things. 49I am going to send you what my Father has promised; but stay in the city until you have been clothed with power from on high.”

The Ascension of Jesus

50When he had led them out to the vicinity of Bethany, he lifted up his hands and blessed them. 51While he was blessing them, he left them and was taken up into heaven. 52Then they worshiped him and returned to Jerusalem with great joy. 53And they stayed continually at the temple, praising God.

Swedish Contemporary Bible

Lukas 24:1-53

Jesus uppstår från de döda

(Matt 28:1-8; Mark 16:1-8; Joh 20:1-18)

1Mycket tidigt på morgonen efter sabbaten, i gryningen, gick kvinnorna till graven med oljorna som de hade gjort i ordning. 2Där fick de se att stenen var bortrullad från gravöppningen, 3och när de gick in i graven kunde de inte hitta Herren Jesus kropp.

4De visste inte vad de skulle tro. Då stod där plötsligt två män i skinande vita kläder. 5Kvinnorna blev förskräckta och bugade sig djupt, men männen frågade dem: ”Varför letar ni efter den levande bland de döda? 6Han är inte här. Han har uppstått. Kommer ni inte ihåg vad han sa till er då han fortfarande var i Galileen: 7att Människosonen måste överlämnas till syndiga människor och korsfästas och uppstå på den tredje dagen?”

8Då kom de ihåg att Jesus hade sagt detta, 9och när de kom tillbaka från graven berättade de allt detta för de elva och för alla de andra. 10Det var Maria från Magdala, och Johanna och Maria, Jakobs mor, och flera andra, som tillsammans berättade detta för apostlarna. 11Men de tyckte att det lät som tomt prat och trodde inte på det.

12Men Petrus sprang iväg till graven, och när han böjde sig ner och tittade in såg han linnesvepningen ligga där. Han gick därifrån förundrad över det som hade hänt.

Två lärjungar på väg till Emmaus

13Samma dag var två lärjungar på väg till en by som heter Emmaus och som ligger drygt en mil från Jerusalem. 14De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. 15Och plötsligt, medan de pratade och diskuterade, kom Jesus själv och började gå bredvid dem. 16Men fast de såg honom var det något som hindrade dem från att känna igen honom.

17”Vad är det ni går här och diskuterar med varandra?” undrade han.

Då stannade de, och med sorg i blicken 18svarade en av dem, som hette Kleopas: ”Är du bara en besökare som har varit i Jerusalem och inte vet vad som hänt där de senaste dagarna?”

19”Vad är det som har hänt?” frågade han.

”Det här med Jesus från Nasaret”, sa de. ”Han var en profet, som var mäktig i ord och gärning inför både Gud och människor. 20Men översteprästerna och medlemmarna i rådet överlämnade honom till att dömas till döden och korsfästas. 21Och vi som hoppades att han var den som skulle befria Israel!

Idag är det dessutom tredje dagen sedan allt detta hände, 22och nu har några kvinnor bland oss gjort oss helt uppskakade. De gick nämligen ut till graven tidigt i morse 23men fann inte hans kropp. När de kom tillbaka berättade de att de i en syn hade sett änglar, som sa att han lever. 24Några av de våra gick därför till graven, och de fann att det stämde som kvinnorna hade sagt. Men honom såg de inte.”

25Då sa Jesus till dem: ”Tänk vad lite ni förstår! Och hur svårt era hjärtan har för att tro på det som profeterna har sagt! 26Skulle inte Messias lida detta och efter det gå in i sin härlighet?” 27Sedan förklarade han för dem, med början hos Mose och alla profeterna, vad som stod om honom i alla Skrifterna.

28Vid det laget var de nästan framme i byn dit de var på väg, och det såg ut som om Jesus tänkte gå vidare. 29Men de hejdade honom och bad ivrigt: ”Stanna här hos oss. Det börjar ju redan bli kväll, och dagen har gått.” Jesus följde då med dem in och stannade. 30När de sedan slagit sig ner för att äta, tog han brödet och tackade Gud för det, bröt det och räckte det till dem. 31Då öppnades deras ögon och de kände igen honom. Men då var han försvunnen ur deras åsyn.

32De sa till varandra: ”Visst kändes det som en eld som brann i våra hjärtan när han talade med oss på vägen och förklarade Skriften för oss?” 33Och utan att förlora någon tid skyndade de tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra församlade. 34Dessa tog emot dem med orden: ”Herren har verkligen uppstått! Han har visat sig för Simon!”

35Då berättade de två vad som hade hänt på vägen, och hur de hade känt igen honom då han bröt brödet.

Jesus visar sig för sina lärjungar

(Joh 20:19-23)

36Medan de fortfarande höll på att berätta stod Jesus plötsligt där mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!” 37Men de blev fruktansvärt rädda allihop, och trodde att det var en ande.

38”Varför är ni rädda?” frågade Jesus. ”Varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? 39Se på mina händer och mina fötter! Det är jag själv. Känn på mig och se! En ande har inte kött och ben, som ni kan se att jag har.” 40När han sagt det visade han dem sina händer och fötter. 41Men fortfarande kunde de inte tro, så fyllda av både glädje och förvåning var de. Då frågade han dem: ”Har ni något att äta?” 42Och de gav honom en bit stekt fisk, 43som han åt medan de såg på.

44Sedan sa han till dem: ”Det här är vad jag sa till er medan jag fortfarande var hos er, att allt som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna, måste gå i uppfyllelse.” 45Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. 46Han sa till dem: ”Detta är vad som står skrivet, att Messias ska lida och uppstå igen på den tredje dagen. 47Och omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48Ni ska vittna om allt detta. 49Och jag ska sända er vad min Fader har lovat. Men stanna här i staden tills ni utrustas med kraft från höjden.”

Jesus far upp till himlen

50Sedan tog Jesus dem med sig ut ur staden och bort mot Betania, och där lyfte han sina händer och välsignade dem. 51Medan han välsignade dem, lämnade han dem och togs upp till himlen. 52De föll då ner och tillbad honom och återvände sedan till Jerusalem fyllda av en stor glädje. 53Och de var ständigt i templet och hyllade Gud.