New International Version

Luke 20:1-47

The Authority of Jesus Questioned

1One day as Jesus was teaching the people in the temple courts and proclaiming the good news, the chief priests and the teachers of the law, together with the elders, came up to him. 2“Tell us by what authority you are doing these things,” they said. “Who gave you this authority?”

3He replied, “I will also ask you a question. Tell me: 4John’s baptism—was it from heaven, or of human origin?”

5They discussed it among themselves and said, “If we say, ‘From heaven,’ he will ask, ‘Why didn’t you believe him?’ 6But if we say, ‘Of human origin,’ all the people will stone us, because they are persuaded that John was a prophet.”

7So they answered, “We don’t know where it was from.”

8Jesus said, “Neither will I tell you by what authority I am doing these things.”

The Parable of the Tenants

9He went on to tell the people this parable: “A man planted a vineyard, rented it to some farmers and went away for a long time. 10At harvest time he sent a servant to the tenants so they would give him some of the fruit of the vineyard. But the tenants beat him and sent him away empty-handed. 11He sent another servant, but that one also they beat and treated shamefully and sent away empty-handed. 12He sent still a third, and they wounded him and threw him out.

13“Then the owner of the vineyard said, ‘What shall I do? I will send my son, whom I love; perhaps they will respect him.’

14“But when the tenants saw him, they talked the matter over. ‘This is the heir,’ they said. ‘Let’s kill him, and the inheritance will be ours.’ 15So they threw him out of the vineyard and killed him.

“What then will the owner of the vineyard do to them? 16He will come and kill those tenants and give the vineyard to others.”

When the people heard this, they said, “God forbid!”

17Jesus looked directly at them and asked, “Then what is the meaning of that which is written:

“ ‘The stone the builders rejected

has become the cornerstone’20:17 Psalm 118:22?

18Everyone who falls on that stone will be broken to pieces; anyone on whom it falls will be crushed.”

19The teachers of the law and the chief priests looked for a way to arrest him immediately, because they knew he had spoken this parable against them. But they were afraid of the people.

Paying Taxes to Caesar

20Keeping a close watch on him, they sent spies, who pretended to be sincere. They hoped to catch Jesus in something he said, so that they might hand him over to the power and authority of the governor. 21So the spies questioned him: “Teacher, we know that you speak and teach what is right, and that you do not show partiality but teach the way of God in accordance with the truth. 22Is it right for us to pay taxes to Caesar or not?”

23He saw through their duplicity and said to them, 24“Show me a denarius. Whose image and inscription are on it?”

“Caesar’s,” they replied.

25He said to them, “Then give back to Caesar what is Caesar’s, and to God what is God’s.”

26They were unable to trap him in what he had said there in public. And astonished by his answer, they became silent.

The Resurrection and Marriage

27Some of the Sadducees, who say there is no resurrection, came to Jesus with a question. 28“Teacher,” they said, “Moses wrote for us that if a man’s brother dies and leaves a wife but no children, the man must marry the widow and raise up offspring for his brother. 29Now there were seven brothers. The first one married a woman and died childless. 30The second 31and then the third married her, and in the same way the seven died, leaving no children. 32Finally, the woman died too. 33Now then, at the resurrection whose wife will she be, since the seven were married to her?”

34Jesus replied, “The people of this age marry and are given in marriage. 35But those who are considered worthy of taking part in the age to come and in the resurrection from the dead will neither marry nor be given in marriage, 36and they can no longer die; for they are like the angels. They are God’s children, since they are children of the resurrection. 37But in the account of the burning bush, even Moses showed that the dead rise, for he calls the Lord ‘the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob.’20:37 Exodus 3:6 38He is not the God of the dead, but of the living, for to him all are alive.”

39Some of the teachers of the law responded, “Well said, teacher!” 40And no one dared to ask him any more questions.

Whose Son Is the Messiah?

41Then Jesus said to them, “Why is it said that the Messiah is the son of David? 42David himself declares in the Book of Psalms:

“ ‘The Lord said to my Lord:

“Sit at my right hand

43until I make your enemies

a footstool for your feet.” ’20:43 Psalm 110:1

44David calls him ‘Lord.’ How then can he be his son?”

Warning Against the Teachers of the Law

45While all the people were listening, Jesus said to his disciples, 46“Beware of the teachers of the law. They like to walk around in flowing robes and love to be greeted with respect in the marketplaces and have the most important seats in the synagogues and the places of honor at banquets. 47They devour widows’ houses and for a show make lengthy prayers. These men will be punished most severely.”

Swedish Contemporary Bible

Lukas 20:1-47

De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt

(Matt 21:23-27; Mark 11:27-33)

1En dag när Jesus undervisade folket i templet om evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare fram 2och frågade honom: ”Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta, och vem det är som har gett dig den fullmakten?”

3Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Svara mig: 4Var Johannes dop från himlen eller från människorna?”

5De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. 6Men om vi säger att det var från människor, då kommer folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet.” 7Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”

8Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”

Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård

(Matt 21:33-46; Mark 12:1-12)

9Sedan berättade han för folket denna liknelse: ”En man planterade en vingård och arrenderade ut den till några lantbrukare medan han själv reste bort för en längre tid. 10När det så blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans. Men de överföll tjänaren och skickade tillbaka honom tomhänt. 11Ägaren sände då en annan tjänare, men han blev misshandlad och förolämpad och skickades iväg tomhänt. 12Också en tredje tjänare sändes dit, men även honom slog de blodig och kastade ut.

13’Vad ska jag göra?’ sa ägaren. ’Jo, jag sänder min egen älskade son. Honom visar de väl respekt för.’

14Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’ 15Så släpade de ut sonen ur vingården och dödade honom.”

”Vad ska nu vingårdsägaren göra med dem?” frågade Jesus. 16”Jo, han kommer själv dit och dödar dem och ger sedan vingården till andra.”

När de hörde detta, sa de: ”Nej! Det får aldrig hända!”

17Men Jesus såg på dem och sa: ”Vad betyder då det som står skrivet:

’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna

har blivit en hörnsten.’20:17 Se Ps 118:22. Jesus förklarar här att profetiorna om Messias handlar om honom.

18Var och en som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.20:18 Jfr Dan 2:34 och Jes 8:14-15. ”

19De skriftlärda och översteprästerna ville arrestera Jesus genast, men de var rädda för folket. De förstod att det var dem han syftade på i liknelsen.

Ska man betala skatt till kejsaren?

(Matt 22:15-22; Mark 12:13-17)

20Medan de väntade på sitt tillfälle, skickade de iväg några som skulle låtsas vara rättfärdiga och som var ute efter att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för, för att sedan kunna överlämna honom åt landshövdingens makt och myndighet.

21”Mästare”, frågade de honom, ”vi vet att du har rätt när du talar och undervisar. Du låter dig inte påverkas av människor, utan lär oss i sanning Guds väg. 22Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?”

23Men Jesus genomskådade deras list och sa: 24”Visa mig en denar. Vems bild finns på den, och vems underskrift?”

”Kejsarens”, svarade de.

25”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.”

26De lyckades alltså inte sätta fast honom för något han sa när folket hörde på. De förvånades över hans svar och blev alldeles tysta.

Ska de döda uppstå igen?

(Matt 22:23-33; Mark 12:18-27)

27Sedan kom några saddukeer20:27 Se not till Matt 16:1. till honom. De påstår att det inte finns någon uppståndelse, så de frågade:

28”Mästare, Mose skrev att om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.20:28 Se 5 Mos 25:5-6; den förstfödde sonen skulle ärva den avlidne. 29Nu fanns det sju bröder. Den äldste gifte sig och dog barnlös. 30Bror nummer två 31och tre gifte sig med änkan, och så fortsatte det tills alla sju hade varit gifta med henne och dött utan att lämna några barn efter sig. 32Till slut dog också kvinnan. 33När de nu uppstår från de döda, vems hustru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne.”

34Jesus svarade saddukeerna: ”Den här tidsålderns människor gifter sig och blir bortgifta. 35De som anses värdiga att få vara med i den kommande tidsåldern och uppstå från de döda, de ska inte gifta sig eller bli bortgifta. 36De kan inte heller dö, utan ska vara som änglarna. De är Guds barn, för de har uppstått. 37Att de döda uppstår bevisar också Mose när han talar om törnbusken. Han kallar Herren för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.20:37 Se 2 Mos 3:6. 38Gud är alltså inte en gud för döda, utan för levande. Alla är levande för honom.”

39”Det var bra svarat, Mästare”, sa några av de skriftlärda. 40Och sedan vågade ingen ställa några fler frågor till honom.

Är Messias ättling till David?

(Matt 22:41-46; Mark 12:35-37)

41Sedan frågade Jesus dem: ”Hur kan man säga att Messias är Davids Son? 42David själv skrev ju i Psaltaren:

’Herren sa till min Herre:

Sätt dig på min högra sida,

43tills jag har lagt dina fiender

som en pall under dina fötter.’20:43 Se Ps 110:1.

44David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara Davids Son?”

Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral

(Matt 23:1-7; Mark 12:38-39)

45Medan folket lyssnade sa Jesus till sina lärjungar: 46”Akta er för de skriftlärda, som älskar att gå omkring i långa dräkter och gärna vill bli hälsade på torgen, ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna. 47De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”