The Song of Deborah
1On that day Deborah and Barak son of Abinoam sang this song:
2“When the princes in Israel take the lead,
when the people willingly offer themselves—
praise the Lord!
3“Hear this, you kings! Listen, you rulers!
I, even I, will sing to5:3 Or of the Lord;
I will praise the Lord, the God of Israel, in song.
4“When you, Lord, went out from Seir,
when you marched from the land of Edom,
the earth shook, the heavens poured,
the clouds poured down water.
5The mountains quaked before the Lord, the One of Sinai,
before the Lord, the God of Israel.
6“In the days of Shamgar son of Anath,
in the days of Jael, the highways were abandoned;
travelers took to winding paths.
7Villagers in Israel would not fight;
they held back until I, Deborah, arose,
until I arose, a mother in Israel.
8God chose new leaders
when war came to the city gates,
but not a shield or spear was seen
among forty thousand in Israel.
9My heart is with Israel’s princes,
with the willing volunteers among the people.
Praise the Lord!
10“You who ride on white donkeys,
sitting on your saddle blankets,
and you who walk along the road,
consider 11the voice of the singers5:11 The meaning of the Hebrew for this word is uncertain. at the watering places.
They recite the victories of the Lord,
the victories of his villagers in Israel.
“Then the people of the Lord
went down to the city gates.
12‘Wake up, wake up, Deborah!
Wake up, wake up, break out in song!
Arise, Barak!
Take captive your captives, son of Abinoam.’
13“The remnant of the nobles came down;
the people of the Lord came down to me against the mighty.
14Some came from Ephraim, whose roots were in Amalek;
Benjamin was with the people who followed you.
From Makir captains came down,
from Zebulun those who bear a commander’s5:14 The meaning of the Hebrew for this word is uncertain. staff.
15The princes of Issachar were with Deborah;
yes, Issachar was with Barak,
sent under his command into the valley.
In the districts of Reuben
there was much searching of heart.
16Why did you stay among the sheep pens5:16 Or the campfires; or the saddlebags
to hear the whistling for the flocks?
In the districts of Reuben
there was much searching of heart.
17Gilead stayed beyond the Jordan.
And Dan, why did he linger by the ships?
Asher remained on the coast
and stayed in his coves.
18The people of Zebulun risked their very lives;
so did Naphtali on the terraced fields.
19“Kings came, they fought,
the kings of Canaan fought.
At Taanach, by the waters of Megiddo,
they took no plunder of silver.
20From the heavens the stars fought,
from their courses they fought against Sisera.
21The river Kishon swept them away,
the age-old river, the river Kishon.
March on, my soul; be strong!
22Then thundered the horses’ hooves—
galloping, galloping go his mighty steeds.
23‘Curse Meroz,’ said the angel of the Lord.
‘Curse its people bitterly,
because they did not come to help the Lord,
to help the Lord against the mighty.’
24“Most blessed of women be Jael,
the wife of Heber the Kenite,
most blessed of tent-dwelling women.
25He asked for water, and she gave him milk;
in a bowl fit for nobles she brought him curdled milk.
26Her hand reached for the tent peg,
her right hand for the workman’s hammer.
She struck Sisera, she crushed his head,
she shattered and pierced his temple.
27At her feet he sank,
he fell; there he lay.
At her feet he sank, he fell;
where he sank, there he fell—dead.
28“Through the window peered Sisera’s mother;
behind the lattice she cried out,
‘Why is his chariot so long in coming?
Why is the clatter of his chariots delayed?’
29The wisest of her ladies answer her;
indeed, she keeps saying to herself,
30‘Are they not finding and dividing the spoils:
a woman or two for each man,
colorful garments as plunder for Sisera,
colorful garments embroidered,
highly embroidered garments for my neck—
all this as plunder?’
31“So may all your enemies perish, Lord!
But may all who love you be like the sun
when it rises in its strength.”
Then the land had peace forty years.
Deboras och Baraks sång
1Debora och Barak, Avinoams son, sjöng den dagen denna sång:
2”När Israels furstar visar vägen
och folket villigt offrar sig,
prisa Herrens namn!
3Hör, ni kungar, lyssna ni härskare!
Jag ska sjunga inför Herren
och spela inför Israels Gud.
4Du, Herre, ledde oss ut ur Seir
och fram över Edoms slätter,
marken skakade, från himlen strömmade regnet ner
och vatten strömmar ur molnen.
5Bergen skälvde inför Herren,
den Väldige på Sinai, Herren, Israels Gud.
6På Shamgars, Anats sons, och Jaels tid
låg vägarna öde.
Vandrarna valde vindlande stigar.
7Israel saknade ledare,
tills Debora trädde fram,
tills hon blev en mor för Israel.
8När Israel valde nya gudar
kom striden fram till stadsportarna.5:8 Grundtexten är mycket svårtolkad och innebörden osäker.
Varken sköld eller spjut fanns.
Israels 40 000 saknade vapen.
9Mitt hjärta vänder sig till Israels ledare
och till alla som villigt följer dem!
Prisa Herren!
10Prisa honom, alla ni som rider på vita åsnor,
och sitter på dyrbara mattor
och alla ni som går till fots!
11Sångarna sjunger lovsång vid brunnen,
sången om Herrens rättfärdiga gärningar,
hur han räddade Israel
med sina krigare.
Herrens folk tågade in
genom portarna.
12Vakna, Debora,
vakna och sjung!
Stå upp, Barak!
Du, Avinoams son, för bort dina fångar!
13Männen som fanns kvar
marscherade ner till de tappra.
Herrens folk kom till mig
med sina mäktiga.
14Män kom från Efraim,
med rotfäste i Amalek,
och Benjamin,
som följde efter dig med dina skaror.
Från Makir kom furstar
och från Sebulon män med ledarstav.
15Isaskars furstar följde Debora
och Barak ner i dalen.
Men Rubens stam
höll grundliga rådslag.
16Varför satt du hemma bland fållorna5:16 Eller: vid lägerelden. Eller: mellan sadelväskorna.
och lyssnade på herdeflöjter?
Rubens stam höll grundliga rådslag.
17Gilead stannade på andra sidan Jordan.
Varför blev Dan kvar vid sina fartyg?
Och Asher blev kvar vid stranden
i lugn och ro.
18Men Sebulons och Naftalis stammar
riskerade livet på stridsfältets höjder.
19Kanaans kungar
stred vid Tanak
nära Megiddos källor
men de blev utan silver och utan byte.
20Till och med himlens stjärnor
stred mot Sisera.
21Den brusande floden Kishon,
urtidsfloden
förde bort dem.
Dra vidare, var stark min själ!
22Hör hovtrampet från fiendens hingstar!
Se hur stridshästarna jagar fram!
23Men Herrens ängel befallde att förbanna Meros.
’Förbanna dess inbyggare’, sa han.
’De kom inte till Herrens hjälp,
till Herrens och hjältarnas hjälp.’
24Välsignad bland kvinnorna ska Jael vara,
keniten Hevers hustru,
ja, välsignad mer än andra kvinnor som bor i tält.
25Han bad om vatten, men hon gav honom mjölk
i en dyrbar skål,
hon bjöd honom på tjockmjölk.
26Hennes hand grep efter tältpluggen,
hennes högra hand efter hammaren,
och med snickarens hammare
slog hon honom i huvudet,
genomborrade Siseras tinning.
27Han sjönk ner vid hennes fötter,
låg stilla och var död.
28Siseras mor såg väntande ut genom fönstret
och hon ropade:
’Varför dröjer hans vagn så länge?
Var är klappret av hovar?’
29Då svarar hennes hovdam,
och själv ger hon samma svar:
30’Bytet de skiftar är stort,
en flicka åt var man eller två,
dyrbara mantlar åt Sisera
och vackra tyger,
brokiga dukar, en eller två åt den som tog byte.
Allt detta som byte!’
31Herre, så ska alla dina fiender förgås,
men de som älskar Herren ska stråla av kraft
som den uppgående solen!”
Därefter fick landet fred i fyrtio år.
