Job’s Final Word to His Friends
1And Job continued his discourse:
2“As surely as God lives, who has denied me justice,
the Almighty, who has made my life bitter,
3as long as I have life within me,
the breath of God in my nostrils,
4my lips will not say anything wicked,
and my tongue will not utter lies.
5I will never admit you are in the right;
till I die, I will not deny my integrity.
6I will maintain my innocence and never let go of it;
my conscience will not reproach me as long as I live.
7“May my enemy be like the wicked,
my adversary like the unjust!
8For what hope have the godless when they are cut off,
when God takes away their life?
9Does God listen to their cry
when distress comes upon them?
10Will they find delight in the Almighty?
Will they call on God at all times?
11“I will teach you about the power of God;
the ways of the Almighty I will not conceal.
12You have all seen this yourselves.
Why then this meaningless talk?
13“Here is the fate God allots to the wicked,
the heritage a ruthless man receives from the Almighty:
14However many his children, their fate is the sword;
his offspring will never have enough to eat.
15The plague will bury those who survive him,
and their widows will not weep for them.
16Though he heaps up silver like dust
and clothes like piles of clay,
17what he lays up the righteous will wear,
and the innocent will divide his silver.
18The house he builds is like a moth’s cocoon,
like a hut made by a watchman.
19He lies down wealthy, but will do so no more;
when he opens his eyes, all is gone.
20Terrors overtake him like a flood;
a tempest snatches him away in the night.
21The east wind carries him off, and he is gone;
it sweeps him out of his place.
22It hurls itself against him without mercy
as he flees headlong from its power.
23It claps its hands in derision
and hisses him out of his place.”
Jobs slutliga försvarstal
1Job fortsatte sitt tal:
2Så sant som Gud lever,
han som har berövat mig min rätt,
den Väldige, som har bedrövat min själ,
3så länge jag har liv i mig,
och medan min ande från Gud ännu är i mig,
4ska mina läppar inte tala något ont
och min tunga inte ljuga.
5Jag kommer aldrig att hålla med om att ni har rätt.
Ända till min död ska jag hävda min oskuld.
6Jag håller fast vid min rättfärdighet,
jag släpper den inte.
Mitt samvete ska inte anklaga mig för något så länge jag lever.
7Må min fiende stå som ogudaktig
och min motståndare som orättfärdig.
8Men vilket hopp har den gudlöse,
när hans liv skärs av,
när Gud berövar honom livet?
9Kommer Gud att lyssna till hans klagan
när nöden kommer över honom?
10Finner han sin glädje i den Väldige?
Kan han ropa till Gud när som helst?
11Jag ska undervisa er om Guds kraft
och inte dölja den Väldiges vägar.
12Ni har själva sett det.
Varför då allt detta meningslösa prat?
13Detta är det öde som väntar den ogudaktige,
det arv våldsmannen får av den Väldige:
14Hur många barn han än får kommer de alla att dö genom svärd,
hans avkomlingar ska aldrig ha tillräckligt att äta.
15De som överlever honom kommer att dö av pest,
och inga änkor håller någon dödsklagan.
16Om han än öser upp silver som vore det grus
eller samlar kläder som lerhögar,
17kommer allt detta att tillfalla den rättfärdige,
och den oskyldige får ta hand om hans silver.
18Hans hus är som en mals kokong,
som en hydda byggd av en väktare.
19Nu går han till sängs rik, men sedan inte mer.
När han slår upp sina ögon igen är allt borta.
20Fasor övermannar honom som en flod,
och stormen rycker bort honom i natten.
21Östanvinden för bort honom,
sveper iväg honom från hans plats.
22Den kastar sig mot honom utan förbarmande,
och han måste fly för dess kraft.
23Man klappar hånfullt i händerna
och visslar åt honom från den plats där han bott.
