Judgment and Salvation
1“I revealed myself to those who did not ask for me;
I was found by those who did not seek me.
To a nation that did not call on my name,
I said, ‘Here am I, here am I.’
2All day long I have held out my hands
to an obstinate people,
who walk in ways not good,
pursuing their own imaginations—
3a people who continually provoke me
to my very face,
offering sacrifices in gardens
and burning incense on altars of brick;
4who sit among the graves
and spend their nights keeping secret vigil;
who eat the flesh of pigs,
and whose pots hold broth of impure meat;
5who say, ‘Keep away; don’t come near me,
for I am too sacred for you!’
Such people are smoke in my nostrils,
a fire that keeps burning all day.
6“See, it stands written before me:
I will not keep silent but will pay back in full;
I will pay it back into their laps—
7both your sins and the sins of your ancestors,”
says the Lord.
“Because they burned sacrifices on the mountains
and defied me on the hills,
I will measure into their laps
the full payment for their former deeds.”
8This is what the Lord says:
“As when juice is still found in a cluster of grapes
and people say, ‘Don’t destroy it,
there is still a blessing in it,’
so will I do in behalf of my servants;
I will not destroy them all.
9I will bring forth descendants from Jacob,
and from Judah those who will possess my mountains;
my chosen people will inherit them,
and there will my servants live.
10Sharon will become a pasture for flocks,
and the Valley of Achor a resting place for herds,
for my people who seek me.
11“But as for you who forsake the Lord
and forget my holy mountain,
who spread a table for Fortune
and fill bowls of mixed wine for Destiny,
12I will destine you for the sword,
and all of you will fall in the slaughter;
for I called but you did not answer,
I spoke but you did not listen.
You did evil in my sight
and chose what displeases me.”
13Therefore this is what the Sovereign Lord says:
“My servants will eat,
but you will go hungry;
my servants will drink,
but you will go thirsty;
my servants will rejoice,
but you will be put to shame.
14My servants will sing
out of the joy of their hearts,
but you will cry out
from anguish of heart
and wail in brokenness of spirit.
15You will leave your name
for my chosen ones to use in their curses;
the Sovereign Lord will put you to death,
but to his servants he will give another name.
16Whoever invokes a blessing in the land
will do so by the one true God;
whoever takes an oath in the land
will swear by the one true God.
For the past troubles will be forgotten
and hidden from my eyes.
New Heavens and a New Earth
17“See, I will create
new heavens and a new earth.
The former things will not be remembered,
nor will they come to mind.
18But be glad and rejoice forever
in what I will create,
for I will create Jerusalem to be a delight
and its people a joy.
19I will rejoice over Jerusalem
and take delight in my people;
the sound of weeping and of crying
will be heard in it no more.
20“Never again will there be in it
an infant who lives but a few days,
or an old man who does not live out his years;
the one who dies at a hundred
will be thought a mere child;
the one who fails to reach65:20 Or the sinner who reaches a hundred
will be considered accursed.
21They will build houses and dwell in them;
they will plant vineyards and eat their fruit.
22No longer will they build houses and others live in them,
or plant and others eat.
For as the days of a tree,
so will be the days of my people;
my chosen ones will long enjoy
the work of their hands.
23They will not labor in vain,
nor will they bear children doomed to misfortune;
for they will be a people blessed by the Lord,
they and their descendants with them.
24Before they call I will answer;
while they are still speaking I will hear.
25The wolf and the lamb will feed together,
and the lion will eat straw like the ox,
and dust will be the serpent’s food.
They will neither harm nor destroy
on all my holy mountain,”
says the Lord.
Dom och frälsning
1”Jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.
Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig.
’Här är jag, här är jag!’
sa jag till ett folk som inte åkallade mig.
2Hela dagen har jag räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar på den orätta vägen
och följer sina egna planer,
3ett folk som ständigt förolämpar mig rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder rökelse på tegelaltaren.
4De håller till i gravar
och tillbringar nätter i hemliga nästen,
de äter griskött och har oren köttsoppa i sina kärl.
5De säger: ’Håll dig undan! Kom inte närmare mig.
Jag är heligare än du!’
De är som en rök i mina näsborrar,
som en ständigt brinnande eld.
6Detta finns nedtecknat inför mig.
Jag kommer inte att förbli tyst,
jag tiger inte förrän jag har hämnats,
de ska få ett straff i sin famn
7för sina egna och deras förfäders synder,
säger Herren.
De har tänt rökelse på bergen
och hånat mig på höjderna.
Därför ska jag mäta upp åt dem
vedergällningen för vad de tidigare har gjort.”
8Så säger Herren:
”Så länge det finns saft i en druvklase
säger man: ’Förstör den inte, för där finns en välsignelse.’
Så ska jag också göra för mina tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem alla.
9Jag ska låta en ättling65:9 Ordagrant: säd. gå ut från Jakob
och en arvinge från Juda till mina berg.
Mina utvalda ska ärva landet
och mina tjänare bosätta sig där.
10Sharon ska bli betesmark för fåren
och Akors dal en viloplats för boskap,
för mitt folk som söker mig.
11Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bordet åt Gad
och fyller bägaren med blandat vin åt Meni,65:11 Gad, som betyder lycka, och Meni, öde, var avgudar.
12er ska jag utlämna åt svärdet,
och ni ska få böja er ner för att slaktas.
När jag ropade svarade ni inte,
och ni lyssnade inte när jag talade.
Ni gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som misshagade mig.”
13Så säger därför Herren, Herren:
”Se, mina tjänare ska äta,
men ni ska hungra,
mina tjänare ska dricka,
men ni ska törsta,
mina tjänare ska glädjas,
men ni ska få blygas,
14mina tjänare ska sjunga ut sina hjärtans glädje,
men ni ska ropa ut era hjärtans ångest
och klaga i förtvivlan.
15Ni ska lämna era namn till mina utvalda
att användas som en förbannelse,
och Herren, Herren ska döda dig.
Men åt sina tjänare ska han ge ett annat namn.
16Den som uttalar en välsignelse i landet
välsignar sig vid sanningens Gud.65:16 Sanning är översatt från hebreiskans amen och syftar också på trofasthet.
Den som svär en ed i landet
svär vid sanningens Gud.
De lidanden som varit är glömda,
jag ser dem inte längre.
Nya himlar och en ny jord
17Se, jag ska skapa nya himlar och en ny jord,
och det som varit ska man inte längre minnas eller tänka på.
18Var glada och jubla för evigt
över det jag skapar!
För jag skapar Jerusalem till jubel
och dess befolkning till glädje.
19Jag ska jubla över Jerusalem
och glädja mig över mitt folk.
Där ska inte mer höras någon gråt och klagan.
20Där ska inte mer finnas spädbarn som bara lever några dagar
eller gamla som inte får leva sin tid ut.
Den som dör vid hundra års ålder anses som ung,
och den som inte uppnår hundra år betraktas som förbannad.
21De ska bygga hus och bo i dem,
plantera vingårdar och äta deras frukt.
22De ska inte bygga hus åt andra att bo i
och inte odla åt andra att äta.
Mitt folk ska leva lika länge som träd,
och mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk.
23De ska inte arbeta förgäves
och inte föda barn till en bråd död,
för de är ett folk som Herren välsignat,
de och deras efterkommande.
24Då ska det bli så
att innan de ropar ska jag svara,
och medan de ännu talar ska jag bönhöra dem.
25Varg och lamm betar tillsammans,
lejonet äter hö som oxen,
och jord är ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
ska de göra något ont eller fördärvligt, säger Herren.”
