Habakkuk’s Prayer
1A prayer of Habakkuk the prophet. On shigionoth.3:1 Probably a literary or musical term
2Lord, I have heard of your fame;
I stand in awe of your deeds, Lord.
Repeat them in our day,
in our time make them known;
in wrath remember mercy.
3God came from Teman,
the Holy One from Mount Paran.3:3 The Hebrew has Selah (a word of uncertain meaning) here and at the middle of verse 9 and at the end of verse 13.
His glory covered the heavens
and his praise filled the earth.
4His splendor was like the sunrise;
rays flashed from his hand,
where his power was hidden.
5Plague went before him;
pestilence followed his steps.
6He stood, and shook the earth;
he looked, and made the nations tremble.
The ancient mountains crumbled
and the age-old hills collapsed—
but he marches on forever.
7I saw the tents of Cushan in distress,
the dwellings of Midian in anguish.
8Were you angry with the rivers, Lord?
Was your wrath against the streams?
Did you rage against the sea
when you rode your horses
and your chariots to victory?
9You uncovered your bow,
you called for many arrows.
You split the earth with rivers;
10the mountains saw you and writhed.
Torrents of water swept by;
the deep roared
and lifted its waves on high.
11Sun and moon stood still in the heavens
at the glint of your flying arrows,
at the lightning of your flashing spear.
12In wrath you strode through the earth
and in anger you threshed the nations.
13You came out to deliver your people,
to save your anointed one.
You crushed the leader of the land of wickedness,
you stripped him from head to foot.
14With his own spear you pierced his head
when his warriors stormed out to scatter us,
gloating as though about to devour
the wretched who were in hiding.
15You trampled the sea with your horses,
churning the great waters.
16I heard and my heart pounded,
my lips quivered at the sound;
decay crept into my bones,
and my legs trembled.
Yet I will wait patiently for the day of calamity
to come on the nation invading us.
17Though the fig tree does not bud
and there are no grapes on the vines,
though the olive crop fails
and the fields produce no food,
though there are no sheep in the pen
and no cattle in the stalls,
18yet I will rejoice in the Lord,
I will be joyful in God my Savior.
19The Sovereign Lord is my strength;
he makes my feet like the feet of a deer,
he enables me to tread on the heights.
For the director of music. On my stringed instruments.
Habackuks bön
1En bön av profeten Habackuk, en klagosång.3:1 Sist i satsen står i grundtexten en, troligen musikalisk term, shigjonót, vars betydelse inte är känd. Ett liknande, om än inte identiskt, ord finns i Ps 7:1, där man har antagit att det kan betyda en klagosång, och trots en viss olikhet översätts ordet så i detta fall också.
2Herre, jag har hört budskapet om dig
och dina gärningar, och jag är förskräckt.
Herre, förnya dina gärningar i denna tid,
ge dem till känna i denna tid.
Glöm inte bort din barmhärtighet i din vrede!
3Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran. Séla3:3,9,13 Det hebreiska ordet séla är uppenbarligen en musikalisk term med okänd betydelse; det förekommer ofta i psalmer.
Hans majestät täcker himlen,
och jorden fylls av hans lov.
4Hans glans är som ljuset,
strålar går ut ur hans hand,
och där är hans styrka dold.
5Pest går framför honom,
farsot följer i hans spår.
6Han står där,
och jorden skälver,
inför hans blick darrar folken.
De urgamla bergen rämnar,
de eviga höjderna faller samman.
Hans vägar är eviga.
7Jag ser olyckan drabba Kushans tält
och Midjans boningar bävar.
8Är Herren förbittrad på floderna?
Riktas din vrede mot floderna?
Rasar du mot havet,
när du drar fram med dina hästar
och dina segervagnar?
9Avhöljd, ja, avhöljd är din båge,
och dina ord som pilar, med svuren ed.3:9 Grundtextens innebörd är osäker. Séla
Du får jorden att klyvas av floder.
10Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner från molnen,
havsdjupet dånar
och kastar upp sina vågor.
11Solen och månen står stilla i sina boningar,
vid skenet av dina flygande pilar,
vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12Du går fram över jorden i ilska
och trampar ner folken i vrede.
13Du drar ut för att rädda ditt folk,
för att rädda din smorde.
Du krossar taket på den gudlöses hus
och blottar det nerifrån och ända upp.3:13 Grundtexten är svårtolkad; tak heter ordagrant huvud/topp i grundtexten och kan ev. också syfta på en ledare. Séla
14Med hans egna spjut
genomborrar du hans krigares huvuden
när de stormar fram för att skingra oss
och i skadeglädje sluka den betryckte3:14 Grundtextens innebörd är osäker.
som gömmer sig.
15Du far fram på dina hästar över havet,
och de väldiga vattnen brusar.
16Jag hör det och bävar i mitt innersta,
vid dånet darrar mina läppar,
benen i min kropp löses upp,
och jag går med vacklande steg.
Jag väntar stilla på olyckans dag,
som ska komma över det folk som anfaller oss.
17Fikonträdet knoppas inte,
vinstocken saknar frukt,
olivskörden slår fel,
och fälten ger ingen gröda.
Fåren är borta ur fållorna,
och boskapen finns inte kvar i stallen.
18Jag vill jubla i Herren,
glädja mig i min frälsnings Gud.
19Herren, Herren är min styrka.
Han gör mig säker på foten som en hind
och låter mig löpa över bergen.
