New International Version

Ezra 9:1-15

Ezra’s Prayer About Intermarriage

1After these things had been done, the leaders came to me and said, “The people of Israel, including the priests and the Levites, have not kept themselves separate from the neighboring peoples with their detestable practices, like those of the Canaanites, Hittites, Perizzites, Jebusites, Ammonites, Moabites, Egyptians and Amorites. 2They have taken some of their daughters as wives for themselves and their sons, and have mingled the holy race with the peoples around them. And the leaders and officials have led the way in this unfaithfulness.”

3When I heard this, I tore my tunic and cloak, pulled hair from my head and beard and sat down appalled. 4Then everyone who trembled at the words of the God of Israel gathered around me because of this unfaithfulness of the exiles. And I sat there appalled until the evening sacrifice.

5Then, at the evening sacrifice, I rose from my self-abasement, with my tunic and cloak torn, and fell on my knees with my hands spread out to the Lord my God 6and prayed:

“I am too ashamed and disgraced, my God, to lift up my face to you, because our sins are higher than our heads and our guilt has reached to the heavens. 7From the days of our ancestors until now, our guilt has been great. Because of our sins, we and our kings and our priests have been subjected to the sword and captivity, to pillage and humiliation at the hand of foreign kings, as it is today.

8“But now, for a brief moment, the Lord our God has been gracious in leaving us a remnant and giving us a firm place9:8 Or a foothold in his sanctuary, and so our God gives light to our eyes and a little relief in our bondage. 9Though we are slaves, our God has not forsaken us in our bondage. He has shown us kindness in the sight of the kings of Persia: He has granted us new life to rebuild the house of our God and repair its ruins, and he has given us a wall of protection in Judah and Jerusalem.

10“But now, our God, what can we say after this? For we have forsaken the commands 11you gave through your servants the prophets when you said: ‘The land you are entering to possess is a land polluted by the corruption of its peoples. By their detestable practices they have filled it with their impurity from one end to the other. 12Therefore, do not give your daughters in marriage to their sons or take their daughters for your sons. Do not seek a treaty of friendship with them at any time, that you may be strong and eat the good things of the land and leave it to your children as an everlasting inheritance.’

13“What has happened to us is a result of our evil deeds and our great guilt, and yet, our God, you have punished us less than our sins deserved and have given us a remnant like this. 14Shall we then break your commands again and intermarry with the peoples who commit such detestable practices? Would you not be angry enough with us to destroy us, leaving us no remnant or survivor? 15Lord, the God of Israel, you are righteous! We are left this day as a remnant. Here we are before you in our guilt, though because of it not one of us can stand in your presence.”

Swedish Contemporary Bible

Esra 9:1-15

Esras reformer

(9:1—10:44)

Esras bön inför allt folket

1Efter att detta var avslutat kom ledarna till mig och sa: ”Israeliterna, prästerna och leviterna har inte avskilt sig från landets folk och deras avskyvärda seder, från kanaanéer, hettiter, perisséer, jevuséer, ammoniter, moabiter, egypter och amoréer. 2De har tagit kvinnor från dessa folk till hustrur åt sig och sina söner. Det heliga släktet har blandats med landets folk, och ledare och styresmän har varit de första i denna otrohet.”

3När jag hörde detta rev jag sönder mina kläder och min mantel, slet mitt hår och mitt skägg och blev sittande bedrövad. 4Alla som fruktade Israels Gud samlades hos mig på grund av trolösheten hos dem som hade återvänt. Jag satt kvar, bedrövad, ända till kvällsoffret. 5Vid kvällsoffret reste jag mig ur min bedrövelse, och i mina trasiga kläder och sönderrivna mantel föll jag ner på knä med lyfta händer mot Herren, min Gud, 6och bad:

O min Gud, jag skäms och blygs för att lyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för våra synder har växt oss över huvudet och vår skuld är så stor att den når upp till himlen. 7Från våra förfäders tid intill nu har vår skuld varit stor. För våra synders skull har vi, våra kungar och präster utlämnats åt främmande kungar, åt fångenskap och plundring och skam, precis som nu. 8Men nu har Herren, vår Gud, gett oss ett litet ögonblick av nåd och låtit en rest av oss bli kvar och gett oss en trygg plats i hans helgedom. Vår Gud har gett våra ögon en ljusning, och vi får se en befrielse från vårt slaveri. 9För vi är slavar, men vår Gud har inte övergivit oss i vårt slaveri utan han har låtit oss finna nåd inför Persiens kungar. Han har gett oss nytt liv, och vi kan på nytt bygga upp vår Guds hus och Jerusalem ur dess ruiner, och få en trygg plats i Juda och Jerusalem.

10Vår Gud, vad kan vi nu säga efter allt detta? Vi har övergett dina bud, 11som du gav oss genom dina tjänare profeterna och sa: ”Det land ni ska ta i besittning är ett orent land genom invånarnas orenhet och deras avskyvärda handlingar som de fyllt landet med, från den ena ändan till den andra. 12Därför ska ni inte ge era döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni ska aldrig främja deras lycka och välfärd. Då ska ni bli starka och få äta av det goda som landet ger och lämna det i arv åt era barn för all framtid.”

13Efter allt som har drabbat oss genom våra onda gärningar och genom vår stora skuld har du, vår Gud, ändå skonat oss och inte straffat oss som våra gärningar har förtjänat utan lämnat kvar en sådan här rest åt oss. 14Skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och gifta in oss bland dessa folk som har sådana avskyvärda seder? Skulle du då inte bli så vred på oss att du utplånade oss, så att ingen blev kvar och överlevde? 15Du Herre, Israels Gud, du är rättfärdig. Ändå är vi nu kvar som en rest. Här är vi inför dig med vår skuld, även om ingen på grund av den kan bestå inför dig.