The Year for Canceling Debts
1At the end of every seven years you must cancel debts. 2This is how it is to be done: Every creditor shall cancel any loan they have made to a fellow Israelite. They shall not require payment from anyone among their own people, because the Lord’s time for canceling debts has been proclaimed. 3You may require payment from a foreigner, but you must cancel any debt your fellow Israelite owes you. 4However, there need be no poor people among you, for in the land the Lord your God is giving you to possess as your inheritance, he will richly bless you, 5if only you fully obey the Lord your God and are careful to follow all these commands I am giving you today. 6For the Lord your God will bless you as he has promised, and you will lend to many nations but will borrow from none. You will rule over many nations but none will rule over you.
7If anyone is poor among your fellow Israelites in any of the towns of the land the Lord your God is giving you, do not be hardhearted or tightfisted toward them. 8Rather, be openhanded and freely lend them whatever they need. 9Be careful not to harbor this wicked thought: “The seventh year, the year for canceling debts, is near,” so that you do not show ill will toward the needy among your fellow Israelites and give them nothing. They may then appeal to the Lord against you, and you will be found guilty of sin. 10Give generously to them and do so without a grudging heart; then because of this the Lord your God will bless you in all your work and in everything you put your hand to. 11There will always be poor people in the land. Therefore I command you to be openhanded toward your fellow Israelites who are poor and needy in your land.
Freeing Servants
12If any of your people—Hebrew men or women—sell themselves to you and serve you six years, in the seventh year you must let them go free. 13And when you release them, do not send them away empty-handed. 14Supply them liberally from your flock, your threshing floor and your winepress. Give to them as the Lord your God has blessed you. 15Remember that you were slaves in Egypt and the Lord your God redeemed you. That is why I give you this command today.
16But if your servant says to you, “I do not want to leave you,” because he loves you and your family and is well off with you, 17then take an awl and push it through his earlobe into the door, and he will become your servant for life. Do the same for your female servant.
18Do not consider it a hardship to set your servant free, because their service to you these six years has been worth twice as much as that of a hired hand. And the Lord your God will bless you in everything you do.
The Firstborn Animals
19Set apart for the Lord your God every firstborn male of your herds and flocks. Do not put the firstborn of your cows to work, and do not shear the firstborn of your sheep. 20Each year you and your family are to eat them in the presence of the Lord your God at the place he will choose. 21If an animal has a defect, is lame or blind, or has any serious flaw, you must not sacrifice it to the Lord your God. 22You are to eat it in your own towns. Both the ceremonially unclean and the clean may eat it, as if it were gazelle or deer. 23But you must not eat the blood; pour it out on the ground like water.
Lån och skulder
1Vart sjunde år ska alla skulder efterskänkas. 2Det ska gå till så här: Varje långivare ska avskriva de lån han har gett till andra. Han får inte kräva igen ett lån av sin broder eller landsman efter att man utlyst den allmänna skuldavskrivningen, Herrens friår. 3Du kan kräva återbetalning av en främling, men din broders skuld ska du efterskänka.
4Hos dig ska ingen behöva vara fattig, för Herren, din Gud, vill välsigna dig rikligen i det land som han ger dig till egendom, 5om du bara lyssnar till Herren, din Gud, och noga följer hela den lag som jag idag ger dig. 6Herren, din Gud, kommer att välsigna dig som han har lovat. Du ska låna ut pengar till många folk, men själv kommer du aldrig att vara i behov av lån. Du ska härska över många folk, men ingen ska härska över dig.
7Men om det skulle finnas någon hos dig som är fattig, en landsman, i någon av städerna i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, får du inte vara hård och vägra att hjälpa honom. 8Öppna din hand för honom och låt honom få låna vad han behöver. 9Se till att du inte låter en ond tanke växa fram inom dig bara för att det sjunde året, avskrivningsåret, närmar sig, så att du ser med ont öga på din fattige broder och vägrar att låna ut pengar. Annars kommer den fattige att ropa ut sin nöd inför Herren och du får en synd att svara för. 10Ge honom det han behöver utan att klaga, för då kommer Herren att välsigna ditt arbete och allt vad du gör. 11Det kommer alltid att finnas fattiga i landet och därför ger jag dig detta bud: Ge med öppen hand till din broder, till den fattige och den som är i nöd i ditt land.
Slavar
(2 Mos 21:2-6)
12Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig som slav, ska han tjäna dig i sex år och sedan måste du frige honom eller henne det sjunde året 13och du får inte skicka i väg slaven tomhänt. 14Ge honom en ordentlig avskedsgåva från din hjord och av det som kommer från din tröskplats och din vinpress. Dela med dig åt honom av den välsignelse du själv har fått från Herren, din Gud. 15Kom ihåg att du själv var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig. Det är därför jag ger dig denna befallning.
16Men om slaven inte vill lämna dig utan säger att han älskar dig och din familj och trivs bra i ditt hus, 17då ska du sticka en syl genom hans öra in i dörren. Då blir han din slav för alltid. På samma sätt ska du göra med en slavinna. 18Beklaga dig aldrig om du måste frige en slav! Du har under dessa sex år sparat in hela den summa15:18 Kan också översättas: den dubbla summan. det skulle ha kostat dig att ha en anställd på det arbete han utfört åt dig. Herren, din Gud, ska välsigna dig i allt vad du gör.
Förstfödda djur
19Allt förstfött av hankön från din boskap och dina hjordar ska du avskilja åt Herren, din Gud. Använd inte det förstfödda bland din nötboskap till arbete ute på åkrarna och klipp inte av ullen på det förstfödda bland dina får och getter. 20Istället ska du och din familj varje år äta dessa djur inför Herren, din Gud, på den plats han väljer ut. 21Men om det förstfödda djuret inte är felfritt, utan är lamt eller blint eller har något annat fel, ska du inte offra det åt Herren, din Gud. 22Då ska du istället använda det som mat hemma till din familj. Alla rena och orena kan äta det precis som man äter gasell eller hjort. 23Men dess blod får du inte äta utan häll ut det på marken som vatten.
