Jehu Anointed King of Israel
1The prophet Elisha summoned a man from the company of the prophets and said to him, “Tuck your cloak into your belt, take this flask of olive oil with you and go to Ramoth Gilead. 2When you get there, look for Jehu son of Jehoshaphat, the son of Nimshi. Go to him, get him away from his companions and take him into an inner room. 3Then take the flask and pour the oil on his head and declare, ‘This is what the Lord says: I anoint you king over Israel.’ Then open the door and run; don’t delay!”
4So the young prophet went to Ramoth Gilead. 5When he arrived, he found the army officers sitting together. “I have a message for you, commander,” he said.
“For which of us?” asked Jehu.
“For you, commander,” he replied.
6Jehu got up and went into the house. Then the prophet poured the oil on Jehu’s head and declared, “This is what the Lord, the God of Israel, says: ‘I anoint you king over the Lord’s people Israel. 7You are to destroy the house of Ahab your master, and I will avenge the blood of my servants the prophets and the blood of all the Lord’s servants shed by Jezebel. 8The whole house of Ahab will perish. I will cut off from Ahab every last male in Israel—slave or free.9:8 Or Israel—every ruler or leader 9I will make the house of Ahab like the house of Jeroboam son of Nebat and like the house of Baasha son of Ahijah. 10As for Jezebel, dogs will devour her on the plot of ground at Jezreel, and no one will bury her.’ ” Then he opened the door and ran.
11When Jehu went out to his fellow officers, one of them asked him, “Is everything all right? Why did this maniac come to you?”
“You know the man and the sort of things he says,” Jehu replied.
12“That’s not true!” they said. “Tell us.”
Jehu said, “Here is what he told me: ‘This is what the Lord says: I anoint you king over Israel.’ ”
13They quickly took their cloaks and spread them under him on the bare steps. Then they blew the trumpet and shouted, “Jehu is king!”
Jehu Kills Joram and Ahaziah
14So Jehu son of Jehoshaphat, the son of Nimshi, conspired against Joram. (Now Joram and all Israel had been defending Ramoth Gilead against Hazael king of Aram, 15but King Joram9:15 Hebrew Jehoram, a variant of Joram; also in verses 17 and 21-24 had returned to Jezreel to recover from the wounds the Arameans had inflicted on him in the battle with Hazael king of Aram.) Jehu said, “If you desire to make me king, don’t let anyone slip out of the city to go and tell the news in Jezreel.” 16Then he got into his chariot and rode to Jezreel, because Joram was resting there and Ahaziah king of Judah had gone down to see him.
17When the lookout standing on the tower in Jezreel saw Jehu’s troops approaching, he called out, “I see some troops coming.”
“Get a horseman,” Joram ordered. “Send him to meet them and ask, ‘Do you come in peace?’ ”
18The horseman rode off to meet Jehu and said, “This is what the king says: ‘Do you come in peace?’ ”
“What do you have to do with peace?” Jehu replied. “Fall in behind me.”
The lookout reported, “The messenger has reached them, but he isn’t coming back.”
19So the king sent out a second horseman. When he came to them he said, “This is what the king says: ‘Do you come in peace?’ ”
Jehu replied, “What do you have to do with peace? Fall in behind me.”
20The lookout reported, “He has reached them, but he isn’t coming back either. The driving is like that of Jehu son of Nimshi—he drives like a maniac.”
21“Hitch up my chariot,” Joram ordered. And when it was hitched up, Joram king of Israel and Ahaziah king of Judah rode out, each in his own chariot, to meet Jehu. They met him at the plot of ground that had belonged to Naboth the Jezreelite. 22When Joram saw Jehu he asked, “Have you come in peace, Jehu?”
“How can there be peace,” Jehu replied, “as long as all the idolatry and witchcraft of your mother Jezebel abound?”
23Joram turned about and fled, calling out to Ahaziah, “Treachery, Ahaziah!”
24Then Jehu drew his bow and shot Joram between the shoulders. The arrow pierced his heart and he slumped down in his chariot. 25Jehu said to Bidkar, his chariot officer, “Pick him up and throw him on the field that belonged to Naboth the Jezreelite. Remember how you and I were riding together in chariots behind Ahab his father when the Lord spoke this prophecy against him: 26‘Yesterday I saw the blood of Naboth and the blood of his sons, declares the Lord, and I will surely make you pay for it on this plot of ground, declares the Lord.’9:26 See 1 Kings 21:19. Now then, pick him up and throw him on that plot, in accordance with the word of the Lord.”
27When Ahaziah king of Judah saw what had happened, he fled up the road to Beth Haggan.9:27 Or fled by way of the garden house Jehu chased him, shouting, “Kill him too!” They wounded him in his chariot on the way up to Gur near Ibleam, but he escaped to Megiddo and died there. 28His servants took him by chariot to Jerusalem and buried him with his ancestors in his tomb in the City of David. 29(In the eleventh year of Joram son of Ahab, Ahaziah had become king of Judah.)
Jezebel Killed
30Then Jehu went to Jezreel. When Jezebel heard about it, she put on eye makeup, arranged her hair and looked out of a window. 31As Jehu entered the gate, she asked, “Have you come in peace, you Zimri, you murderer of your master?”9:31 Or “Was there peace for Zimri, who murdered his master?”
32He looked up at the window and called out, “Who is on my side? Who?” Two or three eunuchs looked down at him. 33“Throw her down!” Jehu said. So they threw her down, and some of her blood spattered the wall and the horses as they trampled her underfoot.
34Jehu went in and ate and drank. “Take care of that cursed woman,” he said, “and bury her, for she was a king’s daughter.” 35But when they went out to bury her, they found nothing except her skull, her feet and her hands. 36They went back and told Jehu, who said, “This is the word of the Lord that he spoke through his servant Elijah the Tishbite: On the plot of ground at Jezreel dogs will devour Jezebel’s flesh.9:36 See 1 Kings 21:23. 37Jezebel’s body will be like dung on the ground in the plot at Jezreel, so that no one will be able to say, ‘This is Jezebel.’ ”
Jehu blir smord till kung i Israel
1Under tiden hade profeten Elisha kallat till sig en i profetskaran. ”Fäst upp dina kläder, ta med dig denna oljeflaska och gå till Ramot i Gilead”, sa han till honom. 2”När du kommer dit, sök efter Jehu, som är son till Nimshis son Joshafat. Gå till honom, där han är bland de andra, och för in honom i det innersta rummet. 3Ta sedan flaskan och häll oljan över hans huvud och säg till honom: ’Så säger Herren: ”Jag har smort dig till kung över Israel.” ’ Öppna sedan dörren och spring därifrån för allt vad du kan!”
4Den unge mannen, profeten, gick till Ramot i Gilead. 5När han kom dit fick han se arméofficerarna sitta där tillsammans. ”Jag kommer med ett meddelande till dig, general”, sa han. ”Till vem av oss?” frågade Jehu. ”Till dig”, svarade den unge profeten.
6Jehu gick upp och gick med in i huset. Där hällde profeten oljan över hans huvud och sa: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Jag smörjer dig till kung över Herrens folk, Israel. 7Du ska utrota din herre Achavs familj. Du ska hämnas mina tjänare profeters död och alla andra Herrens tjänares som dödades av Isebel. 8Hela Achavs familj måste utplånas. Jag ska utrota varje man, slav såväl som fri, av hans släkt i Israel. 9Jag ska låta det gå med Achavs familj som det gick med Nevats son Jerobeams och Achias son Bashas familjer. 10Hundarna ska äta upp Isebel vid Jisreel, och ingen kommer att begrava henne.’ ”
Sedan öppnade han dörren och sprang sin väg.
11Jehu gick tillbaka till sin herres officerare och en av dem frågade: ”Vad ville den där galningen? Är allt som det ska vara?” ”Ni vet mycket väl vad en sådan där pratar”, svarade Jehu. 12”Nej, det där är inte sant. Tala om för oss vad han sa!” sa de.
Då avslöjade han för dem vad den unge mannen hade sagt: ”Så säger Herren: ’Jag smörjer dig till kung över Israel.’ ”
13De tog omedelbart av sig sina mantlar och bredde ut dem över trappan där Jehu stod, blåste i horn och ropade: ”Jehu är kung!”
Jehu dödar Joram och Achasja
(2 Krön 22:7-9)
14Så gjorde alltså Jehu, son till Joshafat och sonson till Nimshi, en sammansvärjning mot kung Joram. Joram hade själv varit med armén vid Ramot i Gilead för att försvara Israel mot Hasael, den arameiske kungen, 15men han hade vänt tillbaka till Jisreel för att återhämta sig från såren som araméerna hade tillfogat honom i striden mot Arams kung Hasael.
Jehu sa: ”Om ni så vill, låt inte någon fly till Jisreel för att berätta vad som har hänt!” 16Jehu steg sedan upp i en vagn och for själv till Jisreel där Joram låg. Kung Achasja i Juda hade också kommit dit för att få träffa Joram. 17När vakten i Jisreels torn såg Jehu och hans sällskap närma sig, ropade han: ”Jag ser en trupp i antågande!”
”Skicka ut en ryttare och ta reda på om allt är väl”, befallde Joram. 18En soldat red omedelbart iväg för att möta truppen. ”Kungen vill veta om allt är väl”, sa han. ”Vad har du med det att göra?” svarade Jehu. ”Följ efter mig bara!”
Vakten meddelade att sändebudet hade mött dem men inte vänt tillbaka. 19Kungen skickade då ut ytterligare en ryttare. Han red fram och frågade i kungens namn om allt var väl.
”Vad har du med det att göra?” sa Jehu. ”Följ efter mig bara!” 20”Han har nått fram till dem men kommer inte heller tillbaka!” ropade vakten. ”Det måste vara Jehu, Nimshis son, för han kör som en galning.”
21”Skynda er att göra i ordning min vagn!” befallde då Joram. Man gjorde då i ordning en vagn. Sedan for Joram, Israels kung, och Achasja, Juda kung, iväg för att möta Jehu. De möttes på den åker som hade tillhört jisreeliten Navot. 22När Joram såg Jehu, frågade han: ”Är allt väl, Jehu?”
”Hur skulle det kunna vara det, så länge alla din mor Isebels avgudar och trolldomskonster finns kvar?” svarade Jehu.
23Då vände kung Joram med sin vagn och flydde. ”Förräderi, Achasja!” ropade han.
24Jehu tog sin båge och sköt iväg en pil som träffade Joram mellan skuldrorna. Pilen gick rakt in i hjärtat, och han sjönk död ner i sin vagn.
25Jehu sa till sin adjutant Bidkar: ”Kasta ut honom på jisreeliten Navots åker. Kom ihåg hur du och jag en gång red här tillsammans med hans far Achav och hur Herren uttalade följande profetia om honom: 26’Så sant som jag igår såg Navots och hans söners blod spillas, ska jag nu betala igen’, säger Herren. Ta nu honom och kasta ut honom här på åkern, precis som Herren sa!”
27När kung Achasja av Juda såg detta, flydde han utmed vägen mot Bet Haggan. Jehu jagade efter honom och ropade: ”Skjut honom också!”
Då sköt de och sårade honom i hans vagn där vägen stiger till Gurhöjden, nära Jivleam, men han lyckades ändå fortsätta ända fram till Megiddo innan han dog. 28Hans tjänare förde honom i vagnen till Jerusalem, där de begravde honom bland hans förfäder i Davids stad. 29Achasjas regering över Juda hade börjat i det elfte året av kung Jorams, Achavs sons, regering.
Isebels grymma död
30När Isebel fick höra att Jehu hade kommit till Jisreel, sminkade hon ögonen, satte upp håret och slog sig ner vid ett fönster. 31När Jehu kom i porten, ropade hon åt honom: ”Är allt väl, Simri, du som mördade din herre?”
32Då såg Jehu upp mot fönstret och ropade: ”Vem är på min sida?” Då tittade ett par tre hovmän ut genom fönstret. 33”Kasta ner henne!” ropade Jehu. Då kastade de ner henne, och hennes blod stänkte upp mot muren och på hästarna som trampade ner henne.
34Sedan gick Jehu in i palatset för att äta. Efter måltiden sa han: ”Någon får väl gå och begrava den där förbannade kvinnan. Hon var ju ändå dotter till en kung.”
35Men när de kom för att begrava henne, fann de bara hennes skalle, fötter och händer.
36När de kom tillbaka och berättade det för Jehu, sa han: ”Det är precis vad Herren sa. Han talade om för sin tjänare Elia från Tishbe att hundar skulle äta upp hennes kött på Jisreels mark, 37och att hennes kropp skulle spridas som gödsel över Jisreels mark, så att ingen skulle kunna säga: Detta var Isebel.”
