New International Reader's Version

Psalm 39

Psalm 39

For the director of music. For Jeduthun. A psalm of David.

I said, “I will be careful about how I live.
    I will not sin by what I say.
I will keep my mouth closed
    when I am near sinful people.”
So I was completely silent.
    I didn’t even say anything good.
    But the pain inside me grew worse.
My heart was deeply troubled.
    As I thought about what was happening to me,
I became even more troubled.
    Then I spoke out.

I said, “Lord, show me when my life will end.
    Show me how many days I have left.
    Tell me how short my life will be.
You have given me only a few days to live.
    My whole life doesn’t seem like anything to you.
    No one lasts any longer than a breath.
    This is true even for those who feel secure.
People are only shadows as they go here and there.
    They rush around, but it doesn’t mean anything.
    They pile up wealth, but they don’t know who will finally get it.

“Lord, what can I look forward to now?
    You are the only hope I have.
Save me from all the wrong things I’ve done.
    Don’t let foolish people make fun of me.
I keep silent. I don’t open my mouth.
    You are the one who has caused all this to happen.
10 Please stop beating me.
    I’m about to die from the blows of your hand.
11 You correct and punish people for their sin.
    Then, just as a moth eats cloth, you destroy their wealth.
    No one lasts any longer than a breath.

12 Lord, hear my prayer.
    Listen to my cry for help.
    Pay attention to my weeping.
I’m like an outsider in your home.
    I’m just a stranger, like all my family who lived before me.
13 Leave me alone.
    Let me enjoy life again before I die.”

Swedish Contemporary Bible

Psalms 39

Psalm 39

En vädjan om Guds nåd – livet är så kort

1För körledaren, till Jedutun[a]. En psalm av David.

2Jag sa: ”Jag ska ta mig i akt

och hålla min tunga från synd,

sätta ett lås för min mun,

så länge de gudlösa finns i min närhet.”

3Men när jag blev tyst och stum

och inte ens kunde säga det som var gott,[b]

ökade ångesten bara inom mig.

4Mitt hjärta brände inom mig,

och ju mer jag grubblade,

desto mer brände elden.

Jag måste tala:

5Herre, hjälp mig att inse att mitt liv har ett slut

och hur få mina dagar är,

låt mig förstå min egen förgänglighet.

6Du har gett mig en handfull dagar,

hela min livstid är ingenting för dig.

En människas liv är bara en vindfläkt. Séla

7Som en skugga går människan omkring,

hastar hit och dit för ingenting,

samlar ihop rikedomar utan att veta vem som ska få dem.

8Herre, vad har jag då att hoppas på?

Mitt hopp står till dig.

9Befria mig från alla mina synder,

låt mig inte bli hånad av dårar![c]

10Jag ska hålla tyst och inte öppna munnen,

för det är du som gjort detta.

11Ta bort din plåga från mig,

för jag går under av slagen från din hand.

12När du tuktar en människa för hennes synd,

gör du likt malen slut på allt som är henne kärt.

Människan är ingenting mer än en vindfläkt. Séla

13Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar!

Var inte döv för min gråt.

Jag är en gäst hos dig

och en främling, som mina förfäder.

14Vänd bort din blick från mig,

så att jag får glädjas innan jag går bort

och inte längre finns till.”

Notas al pie

  1. 39:1 Jedutun var en av Davids musiker, se 1 Krön 16:41.
  2. 39:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 39:9 Eller: …låt mig inte bli hånad som en dåre.