Psalm 35 – NIRV & NUB

New International Reader’s Version

Psalm 35:1-28

Psalm 35

A psalm of David.

1Lord, stand up against those who stand up against me.

Fight against those who fight against me.

2Pick up your shield and your armor.

Rise up and help me.

3Get your spear and javelin ready to fight

against those who are chasing me.

Say to me, “I will save you.”

4Let those who are trying to kill me

be brought down in dishonor.

Let those who plan to destroy me

be turned back in terror.

5Let them be like straw blowing in the wind,

while the angel of the Lord drives them away.

6Let their path be dark and slippery,

while the angel of the Lord chases them.

7They set a trap for me without any reason.

Without any reason they dug a pit to catch me.

8So let them be destroyed without warning.

Let the trap they set for me catch them.

Let them fall into the pit and be destroyed.

9Then I will be full of joy because of what the Lord has done.

I will be glad because he has saved me.

10My whole being will cry out,

“Who is like you, Lord?

You save poor people from those who are too strong for them.

You save poor and needy people from those who rob them.”

11Mean people come forward to speak against me.

They ask me things I don’t know anything about.

12They pay me back with evil, even though I was good to them.

They leave me like someone who has lost a family member.

13But when they were sick, I put on the clothing of sadness.

I made myself humble by going without food.

My prayers for them weren’t always answered.

14So I went around crying

as if I were mourning over my friend or relative.

I bowed my head in sadness

as if I were weeping over my mother.

15But when I tripped and fell, they were all very happy.

Attackers gathered against me when I didn’t even know it.

They kept on telling lies about me.

16Like ungodly people, they were mean and made fun of me.

They ground their teeth at me in hate.

17Lord, how much longer will you just look on?

Save me from their deadly attacks.

Save the only life I have.

Save me from these lions.

18I will give you thanks in the whole community.

Among all your people I will praise you.

19Don’t let those who are my enemies without any reason

laugh at me and make fun of me.

Don’t let those who hate me without any reason

wink at me with an evil purpose.

20They don’t speak words of peace.

They make up false charges

against those who live quietly in the land.

21They make fun of me.

They say, “With our own eyes we have seen what you did.”

22Lord, you have seen this. Don’t be silent.

Lord, don’t be far away from me.

23Wake up! Rise up to help me!

My God and Lord, stand up for me.

24Lord my God, when you hand down your sentence, let it be in my favor.

You always do what is right.

Don’t let my enemies have the joy of seeing me fall.

25Don’t let them think, “That’s exactly what we wanted!”

Don’t let them say, “We have swallowed him up.”

26Let all those who laugh at me because I’m in trouble

be ashamed and bewildered.

Let all who think they are better than I am

put on shame and dishonor as if they were clothes.

27Let those who are happy when my name is cleared

shout with joy and gladness.

Let them always say, “May the Lord be honored.

He is pleased when everything goes well with the one who serves him.”

28You always do what is right. My tongue will speak about it

and praise you all day long.

Swedish Contemporary Bible

Psaltaren 35:1-28

Psalm 35

En bön om räddning

1Av David.

Herre, bekämpa dem som bekämpar mig!

Strid mot dem som strider mot mig!

2Ta rustningen och skölden,

res dig och kom till min hjälp!

3Lyft spjutet och lansen mot mina förföljare!

Säg till mig: ”Jag är din räddning!”

4Låt dem som är ute efter mitt liv komma på skam och vanära!

Låt dem som planerar för min undergång få vända sig bort i skam!

5Låt dem blåsa bort som agnar för vinden,

när Herrens ängel jagar bort dem.

6Gör deras väg mörk och hal,

när Herrens ängel förföljer dem!

7Utan orsak har de lagt ut ett nät för mig

och grävt en fallgrop åt mig.

8Låt dem drabbas av undergång

utan att de vet om det,

fastna i sina egna nät som de lagt ut,

falla i sin egen grop, till sin undergång.

9Men jag ska jubla i Herren

och glädja mig över hans räddning.

10Med hela min kropp ropar jag:

Herre, vem är som du?

Du räddar den svage från den starke

och den fattige och den nödställde från dem som plundrar dem.”

11Falska vittnen kommer emot mig.

De frågar mig om sådant som jag inte vet något om.

12De lönar mig med ont för gott,

jag är övergiven.

13När de var sjuka, klädde jag mig i säcktyg,

jag ödmjukade mig själv med fasta,

men min bön återvände bara till mig.35:13 Grundtextens innebörd är osäker; mer ordagrant: min bön återvände till mitt bröst.Tanken kan vara att psalmisten inte blev bönhörd, eller möjligen bad med nedsänkt huvud, som också är en vanlig tolkning (i så fall en parallellism till ”jag ödmjukade mig själv”).

14Som om det varit min vän eller bror

eller som i sorg efter en mor

gick jag sorgklädd och nerböjd.

15Men nu när jag själv snubblade,

samlades de i skadeglädje.

De samlades mot mig för anfall

utan att jag visste något.

De hånar mig utan hejd.

16De mobbar mig hånfullt,

liksom de gudlösa,

och gnisslar tänder mot mig.35:16 Grundtextens innebörd är osäker.

17Herre, hur länge ska du se på?

Rädda mig från deras illgärningar,

mitt dyrbara liv från dessa lejon!

18Jag ska då tacka dig inför den stora församlingen,

prisa dig inför folkhopen.

19Låt inte dem glädjas

som utan orsak är mina fiender,

låt inte dem blinka med ögonen

som utan anledning har hatat mig.

20Det de säger leder inte till fred,

och de tänker ut svekfulla planer mot de stilla i landet.

21De gapar mot mig och säger:

”Haha, det var väl vad vi skulle se!”

22Herre, du har sett detta.

Tig inte! Var inte långt borta från mig!

23Vakna, stå upp till mitt försvar,

min Gud och Herre, skaffa mig rätt!

24Skaffa mig rätt, i din rättfärdighet, Herre, min Gud,

låt dem inte få glädjas över mig.

25Låt dem inte få säga: ”Ha, det gick som vi ville!”

Låt dem inte säga: ”Nu har vi slukat honom.”

26Låt dem skämmas och förödmjukas

som gläder sig över min olycka,

låt dem klä sig i skam och förödmjukelse

som förhäver sig över mig!

27Men låt alla dem få jubla av glädje

som gläder sig över min rätt,

låt dem ständigt säga:

”Stor är Herren, som vill sin tjänares välgång!”

28Då ska jag vittna om din rättfärdighet,

lovprisa dig dagen lång.