Psalm 2
1Why do the nations plan evil together?
Why do they make useless plans?
2The kings of the earth rise up against the Lord.
The rulers of the earth join together against his anointed king.
3“Let us break free from their chains,” they say.
“Let us throw off their ropes.”
4The God who sits on his throne in heaven laughs.
The Lord makes fun of those rulers and their plans.
5When he is angry, he warns them.
When his anger blazes out, he terrifies them.
6He says to them,
“I have placed my king on my holy mountain of Zion.”
7I will announce what the Lord has promised.
He said to me, “You are my son.
Today I have become your father.
8Ask me, and I will give the nations to you.
All nations on earth will belong to you.
9You will break them with an iron scepter.
You will smash them to pieces like clay pots.”
10Kings, be wise!
Rulers of the earth, be warned!
11Serve the Lord and have respect for him.
Celebrate his rule with trembling.
12Obey the son completely, or he will be angry.
Your way of life will lead to your death.
His anger can blaze out at any moment.
Blessed are all those who go to him for safety.
Psalm 2
Sions kung2:0 En psalm skriven inför en israelitisk kungs tronbestigning, men också med syftning på Kristus, den evige kungen (citerad flera gånger i NT), traditionellt betraktad som messiansk psalm. Författare: David (se Apg 4:25-26)
1Varför gör folken uppror?
Varför smider de meningslösa planer?
2Jordens kungar reser sig,
makthavarna samlas
mot Herren
och mot hans smorde2:2 På hebreiska mashiach, varav vårt Messias. Tillämpad på tronbestigningen av Israels kung skriver vi benämningen naturligtvis med litet s (ingen skillnad i hebreiskan). Denna vers används i Apg 4:26, liksom många andra verser i Gamla testamentet citeras i Nya Testamentet, och anknyts till Jesus som det slutgiltiga svaret på versernas fullkomnande..
3”Låt oss slita sönder deras band,
kasta av oss deras bojor!”
4Han som bor i himlen ler,
Herren hånskrattar åt dem.
5Sedan tillrättavisar han dem i sin vrede,
i sin vredes glöd förskräcker han dem:
6”Jag har installerat min kung
på Sion, mitt heliga berg.”
7Jag vill förkunna Herrens beslut;
han sa till mig:
”Du är min son. Idag har jag blivit din far2:7 Ordagrant: jag har fött dig Dessa ord användes i Mellanöstern förr i tiden då en kung började sin uppgift, om han lydde under en annan mäktigare kung. För att visa att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son..
8Begär av mig, och jag ska ge dig alla folk som arv
och hela jorden som egendom.
9Du ska krossa dem med järnspira,
slå sönder dem som lerkrukor.”
10Ni kungar, var nu förståndiga,
låt er varnas, ni härskare på jorden!
11Tjäna Herren med fruktan,
och gläd er i bävan!2:11 Tanken kan också vara: …hylla honom även om ni bävar; grundtexten är svårförståelig.
12Kyss sonen,
så att hans vrede inte uppväcks
och ni förgås på er väg!
Hans vrede kan snart upptändas.
Lyckliga är de som tar sin tillflykt till honom!
