Korah, Dathan and Abiram
1Korah was the son of Izhar, the son of Kohath. Kohath was the son of Levi. Korah and certain men from the tribe of Reuben turned against Moses. The men from Reuben were Dathan, Abiram and On. Dathan and Abiram were the sons of Eliab. On was the son of Peleth. 2All those men rose up against Moses. And 250 men of Israel joined them. All of them were known as leaders in the community. They had been appointed as members of the ruling body. 3They came as a group to oppose Moses and Aaron. They said to Moses and Aaron, “You have gone too far! The whole community is holy. Every one in it is holy. And the Lord is with them. So why do you put yourselves above the Lord’s people?”
4When Moses heard what they said, he fell with his face to the ground. 5Then he spoke to Korah and all his followers. He said, “In the morning the Lord will show who belongs to him. He will show who is holy. He’ll bring that person near him. He’ll bring the man he chooses near him. 6Korah, here’s what you and all your followers must do. Get some shallow cups for burning incense. 7Tomorrow put burning coals and incense in them. Offer it to the Lord. The man the Lord chooses will be the one who is holy. You Levites have gone too far!”
8Moses also said to Korah, “Listen, you Levites! 9The God of Israel has separated you from the rest of the community of Israel. He has brought you near him to work at the Lord’s holy tent. He has given you to the people so that you can serve them. Isn’t all that enough for you? 10He has already brought you and all the other Levites near him. But now you want to be priests too. 11You and all your followers have joined together against the Lord. Why are you telling Aaron you aren’t happy with him?”
12Then Moses sent for Dathan and Abiram, the sons of Eliab. But they said, “We won’t come! 13You have brought us up out of a land that has plenty of milk and honey. You have brought us here to kill us in this desert. Isn’t that enough? Now do you also want to act as if you were ruling over us? 14Besides, you haven’t brought us into a land that has plenty of milk and honey. You haven’t given us fields and vineyards of our own. Do you want to treat these men like slaves? No! We won’t come!”
15Then Moses became very angry. He said to the Lord, “Don’t accept their offering. I haven’t taken even a donkey from them. In fact, I haven’t done anything wrong to any of them.”
16Moses said to Korah, “You and all your followers must stand in front of the Lord tomorrow. You must appear there along with Aaron. 17Each man must get his shallow cup. He must put incense in it. There will be a total of 250 incense cups. Each man must bring his cup to the Lord. You and Aaron must also bring your cups.” 18So each of them got his cup. He put burning coals and incense in it. All the men came with Moses and Aaron. They stood at the entrance to the tent of meeting. 19Korah gathered all his followers together at the entrance to the tent. They opposed Moses and Aaron. Then the glory of the Lord appeared to the whole community. 20The Lord said to Moses and Aaron, 21“Separate yourselves from these people. Then I can put an end to all of them at once.”
22But Moses and Aaron fell with their faces to the ground. They cried out, “God, you are the God who gives life and breath to all living things. Will you be angry with the whole community when only one man sins?”
23Then the Lord spoke to Moses. He said, 24“Tell the community, ‘Move away from the tents of Korah, Dathan and Abiram.’ ”
25Moses got up. He went to Dathan and Abiram. The elders of Israel followed him. 26Moses warned the community. He said, “Move away from the tents of these evil men! Don’t touch anything that belongs to them. If you do, the Lord will sweep you away because of all their sins.” 27So they moved away from the tents of Korah, Dathan and Abiram. Dathan and Abiram had already come out. They were standing at the entrances to their tents. Their wives, children and little ones were standing there with them.
28Then Moses said, “What is about to happen wasn’t my idea. The Lord has sent me to do everything I’m doing. Here is how you will know I’m telling you the truth. 29These men won’t die a natural death. Something will happen to them that doesn’t usually happen to people. If what I’m telling you doesn’t happen, then you will know that the Lord hasn’t sent me. 30But the Lord will make something totally new happen. The ground will open its mouth and swallow them up. It will swallow up everything that belongs to them. They will be buried alive. When that happens, you will know that these men have disrespected the Lord.”
31As soon as Moses finished saying all these words, what he had said came true. The ground under them broke open. 32It opened its mouth. It swallowed up those men. In fact, it swallowed up everyone who lived in their houses. It swallowed all Korah’s men. And it swallowed up everything they owned. 33They went down into the grave alive. Everything they owned went down with them. The ground closed over them and they died. And so they disappeared from the community. 34All the Israelites around them heard their cries. They ran away from them. They shouted, “The ground is going to swallow us up too!”
35Then the Lord sent down fire. It burned up the 250 men offering the incense.
36The Lord said to Moses, 37“Speak to Eleazar the priest. He is the son of Aaron. Remind him that the shallow cups are holy. He must take them out of the ashes. He must scatter the burning coals away from there. 38The men who sinned used those cups. And it cost them their lives. Hammer the cups into bronze sheets that will cover the altar. The cups were offered to the Lord. They have become holy. Let them serve as a warning to the Israelites.”
39So the priest Eleazar collected the bronze incense cups. They had been brought by the men who had been burned to death. He had them hammered out to cover the altar. 40He did just as the Lord had directed Moses to tell him to do. The covering would be a reminder to the Israelites. It would remind them that no one except a son of Aaron should come and burn incense to the Lord. If people other than priests did that, they would become like Korah and his followers.
41The next day the whole community of Israel told Moses and Aaron they weren’t happy with them. “You have killed the Lord’s people,” they said.
42The community gathered together to oppose Moses and Aaron. The people walked toward the tent of meeting. Suddenly the cloud covered it. The glory of the Lord appeared. 43Then Moses and Aaron went to the front of the tent of meeting. 44The Lord said to Moses, 45“Get away from these people. Then I can put an end to all of them at once.” And Moses and Aaron fell with their faces to the ground.
46Moses said to Aaron, “Take your incense cup. Put incense in it. And put burning coals from the altar in it. Then hurry to the people and pay for their sin. The Lord has begun to show his anger. The plague has started.” 47So Aaron did as Moses said. He ran in among the people. The plague had already started among them. But Aaron offered the incense and paid for their sin. 48He stood between those alive and those dead. And the plague stopped. 49But 14,700 people died from the plague. That doesn’t include those who had died because of what Korah did. 50Then Aaron returned to Moses at the entrance to the tent of meeting. The plague had stopped.
Moses ledarskap ifrågasätts
Uppror i lägret
1Korach, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, och några män från Rubens stam, Datan och Aviram, Eliavs söner, och On, Pelets son, 2intalade folket att göra uppror mot Mose. På deras sida stod 250 ansedda förtroendevalda ledare.
3De gick till Mose och Aron och sa: ”Nu har ni gått för långt! Alla i menigheten är heliga och Herren är med oss allihop. Vad har ni för rättighet att framhålla er själva som förmer än Herrens församling?”
4När Mose hörde detta, föll han ner på marken med ansiktet mot jorden 5och sedan sa han till Korach och dem som var med honom: ”I morgon ska Herren visa vem som är hans, vem som är helig och vem som han låter komma nära honom. Den som han väljer får komma nära honom. 6Så här ska ni göra: Du Korach och de andra som är med dig, ska ta rökelsekar 7och tända dem i morgon. Lägg rökelse i dem inför Herren och den som Herren har utvalt, är den helige. Det är ni leviter som har gått för långt!”
8Sedan sa Mose till Korach: ”Hör på, ni leviter! 9Är det inte tillräckligt att Israels Gud har utvalt er leviter bland alla andra i Israel och att han låter er komma så nära sig när ni tjänar honom i hans boning och står framför menigheten och tjänar dem? 10Du och dina levitiska bröder har ju fått komma nära honom, men nu vill ni alltså göra anspråk på att få vara präster också! 11Det är mot Herren du och de dina har sammansvurit er. Och vem är egentligen Aron att ni knotar mot honom?”
12Därefter kallade Mose till sig Datan och Aviram, Eliavs söner, men de vägrade att komma.
13”Är det inte illa nog att du ledde oss bort från ett land som flyter av mjölk och honung för att döda oss här i öknen?” sa de. ”Nu tänker du göra dig till herre över oss också! 14Dessutom har du inte lett oss in i ett land som flyter av mjölk och honung och inte heller gett oss åkrar eller vingårdar. Vill du förblinda de här människorna? Nej, vi kommer inte!”
15Då blev Mose vred och sa till Herren: ”Ta inte emot deras offer! Jag har inte stulit så mycket som en åsna från dem och har inte gjort dem något ont.”
16Och till Korach sa han: ”I morgon ska du med de dina och Aron ställa er här inför Herren. 17Ni ska ha med er var sitt rökelsekar med rökelse, sammanlagt 250 stycken. Du och Aron ska också ha med era rökelsekar.”
18De kom dit med sina rökelsekar, lade eld i dem och sedan rökelse på dem och stod vid ingången till uppenbarelsetältet tillsammans med Mose och Aron. 19När Korach hade samlat hela menigheten mitt emot dem vid ingången till uppenbarelsetältet, visade sig Herrens härlighet för dem alla 20och Herren sa till Mose och Aron: 21”Gå bort från denna menighet så att jag kan döda dem omedelbart!”
22Men Mose och Aron kastade sig ner på marken och sa: ”Gud, du som är Gud över hela mänsklighetens ande, måste du låta din vrede gå ut över hela menigheten bara för att en man syndar?”
Guds straff för upproret
23Då sa Herren till Mose: 24”Säg till folket att hålla sig borta från Korachs, Datans och Avirams tält!”
25Mose gick då bort till Datans och Avirams tält, följd av Israels äldste. 26”Akta er!” ropade han till menigheten. ”Var inte i närheten av dessa gudlösa mäns tält och rör ingenting som är deras, så att ni inte förgås tillsammans med dem för alla deras synders skull.”
27Alla drog sig då undan från Korachs, Datans och Avirams tält, medan Datan och Aviram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält tillsammans med hustrur och barn.
28Och Mose sa: ”Genom det här ska ni förstå att det är Herren som har sänt mig att utföra allt det jag gjort och att jag inte har gjort det av mig själv. 29Om de här människorna dör en naturlig död och delar alla människors erfarenhet, då har inte Herren sänt mig. 30Men om Herren gör något nytt så att marken öppnar sig och slukar dem med allt de äger och har, så att de far ner levande till dödsriket, då ska ni veta att dessa män har föraktat Herren.”
31Mose hann knappt tala till punkt, förrän marken plötsligt öppnades under dem 32och jorden uppslukade dem tillsammans med deras familjer, allt Korachs folk och deras tillhörigheter. 33De for levande ner i dödsriket med allt de ägde, marken slöt sig sedan över dem och de var borta från menigheten. 34Alla israeliterna i deras närhet flydde när de skrek: ”Vi kommer att uppslukas av jorden!” 35Eld kom då ner från Herren och förtärde de 250 män som offrade rökelse.
36Herren sa till Mose: 37”Säg till Elasar, prästen Arons son, att ta vara på rökelsekaren ur askan, för de är heliga. De glödande kolen ska han strö längre bort. 38Av rökelsekaren som tillhörde dessa syndare som miste sitt liv ska han hamra ut metallen till plåtar och täcka altaret med dem. Rökelsekaren var heliga därför att de använts inför Herren och altarplåtarna ska finnas där som en varning för Israels folk.”
39Prästen Elasar tog då de 250 rökelsekaren av koppar som burits fram av dem som nu förbränts och hamrade ut dem till plåtar att täcka altaret med. 40Detta skulle vara en påminnelse för Israels folk om att ingen obehörig, ingen som inte var ättling till Aron, fick komma inför Herren och bränna rökelse, för då kunde det som hände med Korach och hans anhängare hända honom. Allt detta gjorde Elasar som Herren befallt genom Mose.
41Men redan följande morgon började folket anklaga Mose och Aron igen och ropa: ”Ni har dödat Herrens folk!”
42Snart hade menigheten samlats mot Mose och Aron och medan de stod där och såg upp mot uppenbarelsetältet, täcktes det av molnet med Herrens härlighet som visade sig. 43Då kom Mose och Aron och ställde sig framför uppenbarelsetältet 44och Herren sa till Mose: 45”Skynda dig bort från denna menighet så att jag omedelbart kan döda dem!” Men Mose och Aron föll ner på marken inför Herren.
46”Ta ditt rökelsekar och lägg eld från altaret i det”, sa Mose därefter till Aron. ”Lägg på rökelse och bär det omedelbart ut bland folket för att försona det. Herrens vrede har kommit lös och hemsökelsen har redan börjat.”
47Aron gjorde som Mose hade sagt till honom och sprang ut bland folket. Hemsökelsen hade redan börjat härja. Han lade på rökelse och skaffade försoning för dem alla 48och medan han stod där mitt bland levande och döda, upphörde hemsökelsen. 49Men då hade redan 14 700 människor hunnit dö, förutom dem som dött tillsammans med Korach.
50När hemsökelsen hade upphört helt, återvände Aron till Mose vid ingången till tältet.
