Artaxerxes Sends Nehemiah to Jerusalem
1Wine was brought in for King Artaxerxes. It was the month of Nisan in the 20th year of his rule. I got the wine and gave it to him. I hadn’t been sad in front of him before. But now I was. 2So the king asked me, “Why are you looking so sad? You aren’t sick. You must be feeling very sad.”
I was really afraid. 3But I said to the king, “May you live forever! Why shouldn’t I look sad? The city where my people of long ago are buried has been destroyed. And fire has burned up its gates.”
4The king said to me, “What do you want?”
I prayed to the God of heaven. 5Then I answered the king, “Are you pleased with me, King Artaxerxes? If it pleases you, send me to Judah. Let me go to the city of Jerusalem. That’s where my people are buried. I want to rebuild it.”
6The queen was sitting beside the king. He turned and asked me, “How long will your journey take? When will you get back?” It pleased the king to send me. So I chose a certain time.
7I also said to him, “If it pleases you, may I take some letters with me? I want to give them to the governors of the land west of the Euphrates River. Then they’ll help me travel safely through their territory until I arrive in Judah. 8May I also have a letter to Asaph? He takes care of the royal park. I want him to give me some logs so I can make beams out of them. I want to use them for the gates of the fort that is by the temple. Some of the logs will also be used in the city wall. And I’ll need some for the house I’m going to live in.” God was kind to me and helped me. So the king gave me what I asked for. 9Then I went to the governors of the land west of the Euphrates River. I gave them the king’s letters. He had also sent army officers and horsemen along with me.
10Sanballat and Tobiah heard about what was happening. Sanballat was a Horonite. Tobiah was an official from Ammon. They were very upset that someone had come to help the Israelites.
Nehemiah Checks Out the Walls of Jerusalem
11I went to Jerusalem and stayed there for three days. 12Then at night I took a few other people with me to check out the walls. I hadn’t told anyone what my God wanted me to do for Jerusalem. There weren’t any donkeys with me except the one I was riding on.
13That night I went out through the Valley Gate. I went toward the Jackal Well and the Dung Gate. I checked out the walls of Jerusalem. They had been broken down. I also checked the city gates. Fire had burned them up. 14I moved on toward the Fountain Gate and the King’s Pool. But there wasn’t enough room for my donkey to get through. 15It was still night. I went up the Kidron Valley. I kept checking the wall. Finally, I turned back. I went back in through the Valley Gate. 16The officials didn’t know where I had gone or what I had done. That’s because I hadn’t said anything to anyone yet. I hadn’t told the priests or nobles or officials. And I hadn’t spoken to any other Jews who would be rebuilding the wall.
17I said to them, “You can see the trouble we’re in. Jerusalem has been destroyed. Fire has burned up its gates. Come on. Let’s rebuild the wall of Jerusalem. Then people won’t be ashamed anymore.” 18I also told them how my gracious God was helping me. And I told them what the king had said to me.
They replied, “Let’s start rebuilding.” So they began that good work.
19But Sanballat, the Horonite, heard about it. So did Tobiah, the official from Ammon. Geshem, the Arab, heard about it too. All of them laughed at us. They made fun of us. “What do you think you are doing?” they asked. “Are you turning against the king?”
20I answered, “The God of heaven will give us success. We serve him. So we’ll start rebuilding the walls. But you don’t have any share in Jerusalem. You don’t have any claim to it. You don’t have any right to worship here.”
Kungen låter Nehemja resa
1I månaden nisan, under kung Artaxerxes tjugonde regeringsår, när vin serverades för kungen, tog jag vinet och gav det åt kungen. Jag hade aldrig förr visat mig nedstämd inför honom, 2men nu frågade han mig: ”Varför ser du så ledsen ut? Du är väl inte sjuk? Du ser ut som om du hade en hjärtesorg.” Jag blev mycket rädd, 3men sedan svarade jag kungen: ”Må kungen leva för evigt! Skulle jag inte se ledsen ut, när staden där mina förfäder är begravda ligger i ruiner, och portarna har bränts ner?” 4”Och vad önskar du?” frågade kungen mig.
Då bad jag till himlens Gud 5och svarade sedan: ”Om det behagar dig, min kung, och om du vill visa din välvilja mot mig, din tjänare, så låt mig få resa till den stad i Juda där mina fäder ligger begravda, för att bygga upp den igen.”
6”Hur länge räknar du med att vara borta?” frågade kungen, där han satt med drottningen vid sin sida. ”Och när kan du vara tillbaka?” Kungen tillät mig alltså att resa. Jag angav då en viss tid.
7Sedan sa jag till honom: ”Om det behagar dig, min kung, låt mig få med mig brev till ståthållarna väster om Eufrat, så att de låter mig passera genom deras områden, tills jag kommer till Juda, 8och även ett brev till Asaf, förvaltaren för de kungliga skogarna, så att han ger mig virke till portarna i tempelborgen, till stadsmuren och till det hus jag ska bo i.”
Kungen gav mig det jag begärde, för min Guds goda hand var över mig.
9När jag kom fram till ståthållarna i provinsen väster om Eufrat, överlämnade jag kungens brev. Kungen hade också sänt med mig soldater och en eskort av ryttare. 10Men när horoniten Sanvallat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia fick höra om detta, blev de mycket förargade över att någon hade kommit dit för att göra livet bättre för israeliterna.
Nehemja tar över ledningen i Juda och undersöker muren
11Så kom jag till Jerusalem. När jag varit där i tre dagar 12steg jag upp på natten och gick ut med några få män med mig. Jag hade ännu inte berättat för någon vad min Gud hade lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem. Jag tog inte heller något annat djur med mig förutom min åsna som jag red på. 13Jag gick på natten ut genom Dalporten, mot Drakkällan och till Dyngporten, och jag undersökte Jerusalems nedrivna murar och de nedbrända portarna.
14Jag fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men där kunde inte mitt riddjur ta sig fram. 15Då gick jag vidare upp längs dalen och undersökte muren. Sedan återvände jag och kom tillbaka genom Dalporten.
Nehemja uppmanar folket att bygga upp muren
16De ledande i staden visste ingenting om var jag hade varit eller vad jag hade gjort. Jag hade inte berättat något för judarna, prästerna, de förnäma männen, styresmännen eller andra som skulle utföra arbetet. 17Men nu sade jag till dem: ”Ni ser själva vilken nöd vi befinner oss i. Jerusalem ligger i ruiner och dess portar är nerbrända. Låt oss bygga upp Jerusalems murar igen, så att vi kan få ett slut på denna vanära.”
18Sedan berättade jag för dem hur min Gud hade hållit sin goda hand över mig och vad kungen hade lovat mig.
”Ja, låt oss börja bygga upp murarna!” svarade de och satte sedan i gång med det goda arbetet.
19Men när horoniten Sanvallat, ammoniten Tobia, tjänstemannen, och araben Geshem fick höra om våra planer, började de håna och förlöjliga oss. ”Vad är det egentligen ni tänker göra?” frågade de. ”Ska ni sätta er upp mot kungen?”
20”Himlens Gud ska ge oss framgång”, svarade jag dem då. ”Vi är hans tjänare, och vi, hans tjänare, tänker börja bygga. Men vad gäller er, så har ni ingen del i eller historisk rätt till Jerusalem.”
