Who Is the Most Important Person in the Kingdom?
1At that time the disciples came to Jesus. They asked him, “Then who is the most important person in the kingdom of heaven?”
2Jesus called a little child over to him. He had the child stand among them. 3Jesus said, “What I’m about to tell you is true. You need to change and become like little children. If you don’t, you will never enter the kingdom of heaven. 4Anyone who takes the humble position of this child is the most important in the kingdom of heaven. 5Anyone who welcomes a little child like this one in my name welcomes me.
Do Not Cause People to Sin
6“What if someone causes one of these little ones who believe in me to sin? If they do, it would be better for them to have a large millstone hung around their neck and be drowned at the bottom of the sea. 7How terrible it will be for the world because of the things that cause people to sin! Things like that must come. But how terrible for the person who causes them! 8If your hand or foot causes you to sin, cut it off and throw it away. It would be better to enter the kingdom of heaven with only one hand than go into hell with two hands. It would be better to enter the kingdom of heaven with only one foot than go into hell with two feet. In hell the fire burns forever. 9If your eye causes you to sin, poke it out and throw it away. It would be better to enter the kingdom of heaven with one eye than to have two eyes and be thrown into the fire of hell.
The Story of the Wandering Sheep
10-11“See that you don’t look down on one of these little ones. Here is what I tell you. Their angels in heaven are always with my Father who is in heaven.
12“What do you think? Suppose a man owns 100 sheep and one of them wanders away. Won’t he leave the 99 sheep on the hills? Won’t he go and look for the one that wandered off? 13What I’m about to tell you is true. If he finds that sheep, he is happier about the one than about the 99 that didn’t wander off. 14It is the same with your Father in heaven. He does not want any of these little ones to die.
When Someone Sins Against You
15“If your brother or sister sins against you, go to them. Tell them what they did wrong. Keep it between the two of you. If they listen to you, you have won them back. 16But what if they won’t listen to you? Then take one or two others with you. Scripture says, ‘Every matter must be proved by the words of two or three witnesses.’ (Deuteronomy 19:15) 17But what if they also refuse to listen to the witnesses? Then tell it to the church. And what if they refuse to listen even to the church? Then don’t treat them as a brother or sister. Treat them as you would treat an ungodly person or a tax collector.
18“What I’m about to tell you is true. What you lock on earth will be locked in heaven. What you unlock on earth will be unlocked in heaven.
19“Again, here is what I tell you. Suppose two of you on earth agree about anything you ask for. My Father in heaven will do it for you. 20Where two or three people gather in my name, I am there with them.”
The Servant Who Had No Mercy
21Peter came to Jesus. He asked, “Lord, how many times should I forgive my brother or sister who sins against me? Up to seven times?”
22Jesus answered, “I tell you, not seven times, but 77 times.
23“The kingdom of heaven is like a king who wanted to collect all the money his servants owed him. 24As the king began to do it, a man who owed him 10,000 bags of gold was brought to him. 25The man was not able to pay. So his master gave an order. The man, his wife, his children, and all he owned had to be sold to pay back what he owed.
26“Then the servant fell on his knees in front of him. ‘Give me time,’ he begged. ‘I’ll pay everything back.’ 27His master felt sorry for him. He forgave him what he owed and let him go.
28“But then that servant went out and found one of the other servants who owed him 100 silver coins. He grabbed him and began to choke him. ‘Pay back what you owe me!’ he said.
29“The other servant fell on his knees. ‘Give me time,’ he begged him. ‘I’ll pay it back.’
30“But the first servant refused. Instead, he went and had the man thrown into prison. The man would be held there until he could pay back what he owed. 31The other servants saw what had happened and were very angry. They went and told their master everything that had happened.
32“Then the master called the first servant in. ‘You evil servant,’ he said. ‘I forgave all that you owed me because you begged me to. 33Shouldn’t you have had mercy on the other servant just as I had mercy on you?’ 34In anger his master handed him over to the jailers. He would be punished until he paid back everything he owed.
35“This is how my Father in heaven will treat each of you unless you forgive your brother or sister from your heart.”
Jesus förklarar vem som är störst
(Mark 9:33-37; Luk 9:46-48; 17:1-2)
1Lite senare kom lärjungarna fram till Jesus och frågade vem som var störst i himmelriket.
2Då ropade Jesus på ett barn och ställde det mitt ibland dem 3och sa: ”Sannerligen säger jag er: om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni överhuvudtaget inte in i himmelriket. 4Den som gör sig liten som det här barnet, han är störst i himmelriket. 5Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.
Jesus varnar för förförelser
(Mark 9:43-47)
6Men om någon förför en av dessa små som tror på mig, skulle det vara bättre för den personen att få en stor kvarnsten bunden runt halsen och att han sänktes i havets djup. 7Ve dig världen för dina förförelser! Förförelser måste ju komma, men ve den människa som förför andra! 8Om din hand eller fot förför dig, så hugg av den och kasta bort den. Det är bättre att gå in i livet stympad eller handikappad än att kastas i den eviga elden med både händer och fötter i behåll. 9Och om ditt öga förför dig, så riv ut det och kasta bort det. Det är bättre att gå in i livet enögd än att kastas i elden i Gehenna med båda ögonen i behåll.18:9 Jesus använder ett dramatiskt bildspråk. 10Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små, för jag säger er att deras änglar alltid ser min Faders ansikte i himlen.18:10 En del handskrifter har med en extra vers: 11 Människosonen kom för att rädda de förlorade. Jfr Luk 19:10.
Liknelsen om det förlorade fåret
(Luk 15:4-7)
12Vad tror ni? Om en man har hundra får och ett har kommit bort, lämnar han inte de nittionio andra kvar bland bergen och ger sig iväg för att leta efter det som har försvunnit? 13Och när han har hittat det, sannerligen säger jag er att han gläder sig mer över det än över de nittionio andra som aldrig kom bort. 14På samma sätt vill inte er Fader i himlen att någon enda av dessa små ska gå förlorad.
Om en troende har handlat fel
(Luk 17:3)
15Men om din nästa har begått en synd mot dig, så gå till honom enskilt och tillrättavisa honom. Lyssnar han då på dig har du vunnit tillbaka din nästa. 16Men om han inte gör det, så hämta en eller två personer som vittnen, för det krävs två eller tre vittnen för att en sak ska avgöras.18:16 Se 5 Mos 19:15. 17Vägrar han fortfarande att lyssna på dig, ska du ta upp fallet i församlingen. Och om han inte vill lyssna på församlingen heller, så behandla honom som en främling eller en tullindrivare. 18Sannerligen säger jag er: allt ni binder på jorden blir bundet i himlen och allt ni löser på jorden blir löst i himlen.18:18 Se not till 16:19.
19Jag säger er också att allt som två av er här på jorden kommer överens att be om, det ska de få av min Fader i himlen. 20För där två eller tre samlas i mitt namn, då är jag mitt ibland dem.”
Jesus undervisar om förlåtelse
(Luk 17:4)
21Då kom Petrus fram till honom och frågade: ”Herre, hur många gånger måste jag förlåta en människa som syndar mot mig? Räcker det med sju gånger?” 22”Nej”, svarade Jesus, ”inte sju gånger, utan sjuttio gånger sju18:22 Sju var fullkomlighetens tal. Sjuttio gånger sju gånger var detsamma som oändligt många gånger. gånger.
23Himmelriket är som när en kung ville ha redovisning av sina tjänare. 24När han började granskningen visade det sig att en av dem var skyldig honom flera miljarder.18:24 På grekiska: 10 000 talenter. Det var den största summan och högsta valutan i dåtidens Mellanöstern. 25Och eftersom tjänaren inte kunde betala tillbaka pengarna, befallde kungen att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas på det sättet.
26Men mannen föll ner för kungen och bad: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala alltihop.’
27Då kände kungen medlidande med honom och släppte honom och avskrev hans skuld.
28Men när tjänaren gick därifrån, träffade han på en annan tjänare som var skyldig honom 100 denarer18:28 En denar motsvarade en dagslön.. Och han tog struptag på honom och krävde pengarna tillbaka. 29Hans arbetskamrat föll då ner inför honom och sa: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala.’ 30Men mannen ville inte vänta, utan gick därifrån och ordnade så att den andre tjänaren blev satt i fängelse tills hela skulden var betald.
31När de andra tjänarna fick reda på detta blev de mycket upprörda och gick till kungen och berättade vad som hade hänt. 32Kungen kallade då till sig tjänaren och sa: ’Din usling! Här avskrev jag denna stora skuld bara för att du bad mig om det. 33Borde inte du ha förbarmat dig över din medtjänare på samma sätt som jag förbarmade mig över dig?’
34Sedan lät den uppretade kungen sina fångvaktare ta hand om mannen, tills han betalt allt han var skyldig. 35På samma sätt ska min Fader i himlen göra med er, om ni inte av hela hjärtat förlåter era medmänniskor.”
