The Story of the Lost Sheep
1The tax collectors and sinners were all gathering around to hear Jesus. 2But the Pharisees and the teachers of the law were whispering among themselves. They said, “This man welcomes sinners and eats with them.”
3Then Jesus told them a story. 4He said, “Suppose one of you has 100 sheep and loses one of them. Won’t he leave the 99 in the open country? Won’t he go and look for the one lost sheep until he finds it? 5When he finds it, he will joyfully put it on his shoulders 6and go home. Then he will call his friends and neighbors together. He will say, ‘Be joyful with me. I have found my lost sheep.’ 7I tell you, it will be the same in heaven. There will be great joy when one sinner turns away from sin. Yes, there will be more joy than for 99 godly people who do not need to turn away from their sins.
The Story of the Lost Coin
8“Or suppose a woman has ten silver coins and loses one. Won’t she light a lamp and sweep the house? Won’t she search carefully until she finds the coin? 9And when she finds it, she will call her friends and neighbors together. She will say, ‘Be joyful with me. I have found my lost coin.’ 10I tell you, it is the same in heaven. There is joy in heaven over one sinner who turns away from sin.”
The Story of the Lost Son
11Jesus continued, “There was a man who had two sons. 12The younger son spoke to his father. He said, ‘Father, give me my share of the family property.’ So the father divided his property between his two sons.
13“Not long after that, the younger son packed up all he had. Then he left for a country far away. There he wasted his money on wild living. 14He spent everything he had. Then the whole country ran low on food. So the son didn’t have what he needed. 15He went to work for someone who lived in that country. That person sent the son to the fields to feed the pigs. 16The son wanted to fill his stomach with the food the pigs were eating. But no one gave him anything.
17“Then he began to think clearly again. He said, ‘How many of my father’s hired servants have more than enough food! But here I am dying from hunger! 18I will get up and go back to my father. I will say to him, “Father, I have sinned against heaven. And I have sinned against you. 19I am no longer fit to be called your son. Make me like one of your hired servants.” ’ 20So he got up and went to his father.
“While the son was still a long way off, his father saw him. He was filled with tender love for his son. He ran to him. He threw his arms around him and kissed him.
21“The son said to him, ‘Father, I have sinned against heaven and against you. I am no longer fit to be called your son.’
22“But the father said to his servants, ‘Quick! Bring the best robe and put it on him. Put a ring on his finger and sandals on his feet. 23Bring the fattest calf and kill it. Let’s have a feast and celebrate. 24This son of mine was dead. And now he is alive again. He was lost. And now he is found.’ So they began to celebrate.
25“The older son was in the field. When he came near the house, he heard music and dancing. 26So he called one of the servants. He asked him what was going on. 27‘Your brother has come home,’ the servant replied. ‘Your father has killed the fattest calf. He has done this because your brother is back safe and sound.’
28“The older brother became angry. He refused to go in. So his father went out and begged him. 29But he answered his father, ‘Look! All these years I’ve worked like a slave for you. I have always obeyed your orders. You never gave me even a young goat so I could celebrate with my friends. 30But this son of yours wasted your money with some prostitutes. Now he comes home. And for him you kill the fattest calf!’
31“ ‘My son,’ the father said, ‘you are always with me. Everything I have is yours. 32But we had to celebrate and be glad. This brother of yours was dead. And now he is alive again. He was lost. And now he is found.’ ”
Liknelsen om det förlorade fåret
(Matt 18:12-14)
1Alla tullindrivare och andra syndare kom för att lyssna till Jesus. 2Detta retade fariseerna och de skriftlärda, som kritiserade Jesus för att han umgicks med syndare, och till och med åt med dem.
3Då berättade Jesus en liknelse för dem: 4”Om någon av er har hundra får och upptäcker att han saknar ett av dem, lämnar han inte då de nittionio andra i ödemarken och letar efter det som är försvunnet, tills han hittar det? 5När han hittar det, blir han glad och bär hem det på sina axlar. 6Sedan samlar han sina vänner och grannar, så att de också kan glädjas över att han hittat sitt förlorade får.
7Jag säger er att på samma sätt kommer man att glädja sig mer i himlen över en enda syndare som vänder om, än över nittionio rättfärdiga som inte behöver vända om.
Liknelsen om det borttappade myntet
8Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett, tänder hon inte då en lampa och sopar igenom hela huset och letar i varje vrå tills hon hittar det? 9Och när hon hittar det, kallar hon inte sedan på sina vänner och grannar för att de ska glädjas med henne över att hon hittat det borttappade? 10På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar när en enda syndare vänder om.”
Liknelsen om sonen som lämnade sin far
11Jesus sa: ”En man hade två söner. 12Den yngre sa till sin far: ’Far, ge mig min del av arvet nu.’ Och han gick med på att dela sin egendom mellan sönerna.
13Några dagar senare hade den yngre sonen sålt allt han ägde och gav sig iväg till ett främmande land. Där levde han ett vilt liv och gjorde snart slut på alla sina pengar. 14Men när han hade gjort av med allt, drabbade en svår hungersnöd landet, och han var snart i nöd. 15Han bad då en lantbrukare att anställa honom och mannen skickade ut honom att vakta svin. 16Han längtade efter att få äta sig mätt på svinens fröskidor, men ingen gav honom något.
17Då insåg han sin situation och sa till sig själv: ’Hemma hos min far har de anställda mat i överflöd, och här håller jag på att svälta ihjäl! 18Jag går hem till min far och säger: Far, jag har syndat mot både himlen och dig. 19Jag är inte värd att kallas din son längre, men låt mig åtminstone få arbeta som en av dina tjänare.’ 20Och så gick han tillbaka hem till sin far.
Men medan sonen fortfarande var långt borta, såg hans far honom och fylldes av medlidande. Han sprang emot sin son och kramade om honom och kysste honom.
21Sonen sa: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte värd att kallas din son längre.’
22Men hans far sa till tjänarna: ’Skynda er! Ta fram mina finaste dräkter och sätt på honom dem. Sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter! 23Hämta sedan gödkalven och slakta den, så att vi kan äta och ha fest. 24För min son var död men är levande igen. Han var förlorad men är återfunnen.’ Och så började festen.
25Under tiden hade den äldre sonen varit ute på fälten. När han nu närmade sig huset, hörde han ljudet av musik och dans. 26Han kallade på en av tjänarna och frågade vad det var man firade. 27Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit tillbaka, och din far har slaktat gödkalven för att fira att han har kommit hem välbehållen.’
28Då blev den äldre sonen rasande och ville inte gå in i huset. Hans far gick därför ut och försökte övertala honom, 29men han svarade: ’Under alla dessa år har jag arbetat hårt och aldrig någonsin vägrat att göra vad du har bett mig om. Ändå har du inte gett mig ens en killing, så att jag kunde ha fest med mina vänner. 30Men nu när denne din son kommer hem, slösaren, som har gjort slut på dina pengar tillsammans med prostituerade, då firar du det med att slakta gödkalven!’
31’Mitt barn’, sa fadern till honom, ’du är alltid hos mig, och allt jag äger är ditt. 32Men nu måste vi vara glada och fira detta, för din bror var död men är levande igen. Han var förlorad men är återfunnen.’ ”
