Jesus Sends Out the Seventy-Two
1After this the Lord appointed 72 others. He sent them out two by two ahead of him. They went to every town and place where he was about to go. 2He told them, “The harvest is huge, but the workers are few. So ask the Lord of the harvest to send out workers into his harvest field. 3Go! I am sending you out like lambs among wolves. 4Do not take a purse or bag or sandals. And don’t greet anyone on the road.
5“When you enter a house, first say, ‘May this house be blessed with peace.’ 6If someone there works to bring peace, your blessing of peace will rest on them. If not, it will return to you. 7Stay there, and eat and drink anything they give you. Workers are worthy of their pay. Do not move around from house to house.
8“When you enter a town and are welcomed, eat what is given to you. 9Heal the sick people who are there. Tell them, ‘God’s kingdom has come near to you.’ 10But what if you enter a town and are not welcomed? Then go into its streets and say, 11‘We wipe from our feet even the dust of your town. We do it to warn you. But here is what you can be sure of. God’s kingdom has come near.’ 12I tell you this. On judgment day it will be easier for Sodom than for that town.
13“How terrible it will be for you, Chorazin! How terrible for you, Bethsaida! Suppose the miracles done in you had been done in Tyre and Sidon. They would have turned away from their sins long ago. They would have put on the rough clothing people wear when they’re sad. They would have sat down in ashes. 14On judgment day it will be easier for Tyre and Sidon than for you. 15And what about you, Capernaum? Will you be lifted up to the heavens? No! You will go down to the place of the dead.
16“Whoever listens to you listens to me. Whoever does not accept you does not accept me. But whoever does not accept me does not accept the one who sent me.”
17The 72 returned with joy. They said, “Lord, even the demons obey us when we speak in your name.”
18Jesus replied, “I saw Satan fall like lightning from heaven. 19I have given you authority to walk all over snakes and scorpions. You will be able to destroy all the power of the enemy. Nothing will harm you. 20But do not be glad when the evil spirits obey you. Instead, be glad that your names are written in heaven.”
21At that time Jesus was full of joy through the Holy Spirit. He said, “I praise you, Father. You are Lord of heaven and earth. You have hidden these things from wise and educated people. But you have shown them to little children. Yes, Father. This is what you wanted to do.
22“My Father has given all things to me. The Father is the only one who knows who the Son is. And the only ones who know the Father are the Son and those to whom the Son chooses to make the Father known.”
23Then Jesus turned to his disciples. He said to them in private, “Blessed are the eyes that see what you see. 24I tell you, many prophets and kings wanted to see what you see. But they didn’t see it. They wanted to hear what you hear. But they didn’t hear it.”
The Story of the Good Samaritan
25One day an authority on the law stood up to test Jesus. “Teacher,” he asked, “what must I do to receive eternal life?”
26“What is written in the Law?” Jesus replied. “How do you understand it?”
27He answered, “ ‘Love the Lord your God with all your heart and with all your soul. Love him with all your strength and with all your mind.’ (Deuteronomy 6:5) And, ‘Love your neighbor as you love yourself.’ ” (Leviticus 19:18)
28“You have answered correctly,” Jesus replied. “Do that, and you will live.”
29But the man wanted to make himself look good. So he asked Jesus, “And who is my neighbor?”
30Jesus replied, “A man was going down from Jerusalem to Jericho. Robbers attacked him. They stripped off his clothes and beat him. Then they went away, leaving him almost dead. 31A priest happened to be going down that same road. When he saw the man, he passed by on the other side. 32A Levite also came by. When he saw the man, he passed by on the other side too. 33But a Samaritan came to the place where the man was. When he saw the man, he felt sorry for him. 34He went to him, poured olive oil and wine on his wounds and bandaged them. Then he put the man on his own donkey. He brought him to an inn and took care of him. 35The next day he took out two silver coins. He gave them to the owner of the inn. ‘Take care of him,’ he said. ‘When I return, I will pay you back for any extra expense you may have.’
36“Which of the three do you think was a neighbor to the man who was attacked by robbers?”
37The authority on the law replied, “The one who felt sorry for him.”
Jesus told him, “Go and do as he did.”
Jesus at the Home of Martha and Mary
38Jesus and his disciples went on their way. Jesus came to a village where a woman named Martha lived. She welcomed him into her home. 39She had a sister named Mary. Mary sat at the Lord’s feet listening to what he said. 40But Martha was busy with all the things that had to be done. She came to Jesus and said, “Lord, my sister has left me to do the work by myself. Don’t you care? Tell her to help me!”
41“Martha, Martha,” the Lord answered. “You are worried and upset about many things. 42But few things are needed. Really, only one thing is needed. Mary has chosen what is better. And it will not be taken away from her.”
Jesus sänder ut sjuttiotvå lärjungar
(Matt 11:21-24)
1Herren Jesus utsåg nu ytterligare sjuttiotvå lärjungar10:1 Enligt en del handskrifter 70., som han skickade i förväg, två och två, till alla städer och byar som han tänkte besöka.
2Han sa till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut fler arbetare på fälten. 3Gå nu, jag sänder er som lamm in bland vargar. 4Ta inte med er någon börs, någon väska och några skor. Och stanna inte på vägen för att hälsa på någon.
5När ni kommer in i ett hus så önska familjen frid. 6Om det då finns någon fridens man där, ska er frid stanna kvar där. Annars får ni den tillbaka. 7Stanna sedan i det huset och låt dem bjuda er på mat och dryck, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.
8När ni kommer in i en stad där man välkomnar er, så ät vad man bjuder er på, 9bota de sjuka och säg till folket: ’Guds rike har kommit nära er.’ 10Men om ni kommer till en stad där man inte vill ta emot er, så gå ut på gatorna och säg: 11Till och med dammet från era gator vill vi skaka av från våra fötter mot er. Men en sak ska ni veta: Guds rike har kommit nära. 12Jag säger er, att det ska bli lättare för Sodom10:12 Sodom utplånades på grund av invånarnas synd. Jfr 1 Mos 19:1-25. på den dagen än en sådan stad.
13Ve dig, Korasin, och ve dig, Betsaida! För om de under som gjorts hos er hade gjorts i Tyros och Sidon10:13 Det finns flera profetior i Gamla testamentet om att Tyros och Sidon skulle gå under på grund av sin ondska. Jfr t.ex. Hes 26-28., hade de för länge sedan omvänt sig och suttit i säck och aska. 14Men på domens dag ska både Tyros och Sidon få det lindrigare än ni. 15Och du, Kafarnaum, du ska väl inte bli upphöjt till himlen? Nej, ner till dödsriket ska du störtas.
16Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig. Men den som avvisar mig, han avvisar honom som har sänt mig.”
De sjuttiotvå kommer tillbaka
(Matt 11:25-27; 13:16-17)
17De sjuttiotvå kom sedan glada tillbaka och berättade: ”Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn.”
18Han sa till dem: ”Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. 19Jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och stå emot fiendens alla styrkor. Inget ska skada er. 20Men gläd er inte över att de onda andarna lyder er, utan över att era namn är skrivna i himlen.10:20 Jfr 2 Mos 32:32 och Ps 69:29, där det talas om ”livets bok”, ett register över alla som får evigt liv.”
21I samma stund fylldes Jesus av innerlig glädje genom den heliga Anden och sa: ”Jag prisar dig, Fader, du som är Herre över himlen och jorden, för att du har dolt detta för de lärda och kloka, men visat det för dem som är som barn. Ja, Fader, så har du bestämt.
22Min Fader har överlämnat allt åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och de som Sonen vill uppenbara honom för.”
23Sedan vände han sig till lärjungarna och sa enbart till dem: ”Lyckliga är de ögon som får se vad ni ser. 24Jag säger er, att många profeter och kungar har velat se och höra det som ni nu får se och höra, men de fick aldrig göra det.”
Den goda samariern
(Matt 22:34-40; Mark 12:28-31)
25En dag kom en laglärd för att sätta dit Jesus genom en fråga. Han sa: ”Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”
26Jesus svarade: ”Vad säger lagen? Vad kan du läsa där?”
27Mannen svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela din kraft och av hela ditt förstånd’, och: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ ”10:27 Se 5 Mos 6:5 och 3 Mos 19:18.
28”Det är riktigt”, sa Jesus till honom. ”Gör det så ska du få leva!”
29Men mannen, som gärna ville visa sin rättfärdighet, frågade Jesus: ”Vem är då min medmänniska?”
30Jesus svarade: ”En man, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, gick därifrån och lämnade honom där halvdöd.
31Då råkade en präst komma förbi. Men när han såg mannen ligga där gick han bara åt sidan och fortsatte att gå. 32Så kom också en levit till platsen och såg mannen, och även han gick bara åt sidan och fortsatte att gå.
33Då kom en samarier, som också var på resa, och när han såg mannen fylldes han av medlidande. 34Samariern gick fram till honom, hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus, där han skötte om honom. 35Nästa dag, när han måste resa vidare, betalade han värdshusvärden två denarer10:35 En denar motsvarade en dagslön. och sa: ’Var snäll och ta hand om mannen, och om räkningen går på mer än det här, så ska jag betala resten när jag kommer tillbaka.’
36Vilken av dessa tre tycker du var den misshandlade mannens medmänniska?”
37”Den som visade barmhärtighet naturligtvis”, svarade den laglärde.
Då sa Jesus: ”Gå iväg och gör likadant, du också.”
Jesus besöker Maria och Marta
38När Jesus och hans lärjungar fortsatte sin vandring, kom de till en by, där de blev inbjudna av en kvinna som hette Marta. 39Marta hade en syster som hette Maria, som slog sig ner vid Herrens fötter och lyssnade till hans tal.
40Men Marta var stressad av allt hon hade att uträtta. Därför gick hon fram till Jesus och sa: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig till att göra allt arbete själv? Säg till henne att hon kommer och hjälper mig.”
41Men Herren sa till henne: ”Marta, Marta, du gör dig så många bekymmer och oroar dig för så mycket! 42Men det finns bara en sak som behövs. Maria har valt det som är bäst, och det ska inte tas ifrån henne.”
