Wives for the Men of Benjamin
1The men of Israel had made a promise at Mizpah. They had said, “Not one of us will give his daughter to be married to a man from Benjamin.”
2The people went to Bethel. They sat there until evening in front of God. They wept loudly and bitterly. 3“Lord, you are the God of Israel,” they cried. “Why has this happened to Israel? Why is one tribe missing from Israel today?”
4Early the next day the people built an altar. They brought burnt offerings and friendship offerings.
5Then the Israelites asked, “Has anyone failed to come here in front of the Lord? Is anyone missing from all the tribes of Israel?” The people had made a promise. They had said that anyone who failed to come to Mizpah in front of the Lord must be put to death.
6The Israelites were very sad because of what had happened to the tribe of Benjamin. After all, they were their fellow Israelites. “Today one tribe has been cut off from Israel,” they said. 7“How can we provide wives for the men who are left? We’ve made a promise in front of the Lord. We’ve promised not to give any of our daughters to be married to them.” 8Then they asked, “Has any tribe of Israel failed to come here to Mizpah in front of the Lord?” They discovered that no one from Jabesh Gilead had come. No one from there had gathered together with the others in the camp. 9They counted the people. They found that none of the people of Jabesh Gilead had come to Mizpah.
10So the community sent 12,000 fighting men to Jabesh Gilead. They directed them to take their swords and kill those living there. That included the women and children. 11“Here is what you must do,” they said. “Kill every male. Also kill every woman who is not a virgin.” 12They found 400 young women in Jabesh Gilead who had never slept with a man. So they took them to the camp at Shiloh in Canaan.
13Then the whole community sent an offer of peace to the men of Benjamin. The men were at the rock of Rimmon. 14So the men of Benjamin returned at that time. They were given the women of Jabesh Gilead who had been spared. But there weren’t enough women for all of them.
15The people were very sad because of what had happened to the tribe of Benjamin. The Lord had left a gap in the tribes of Israel. They weren’t complete without Benjamin. 16The elders of the community spoke up. They said, “All the women of Benjamin have been wiped out. So how will we find wives for the men who are left? 17The men of Benjamin who are still alive need to have children,” they said. “If they don’t, a tribe of Israel will be wiped out. 18But we can’t give them our daughters to be their wives. We Israelites have made a promise. We’ve said, ‘May anyone who gives a wife to a man from Benjamin be under the Lord’s curse.’ 19Look, a feast is celebrated every year in Shiloh to honor the Lord. Shiloh is north of Bethel. It’s east of the road that goes from Bethel to Shechem. It’s south of Lebonah.”
20So they told the men of Benjamin what to do. They said, “Go. Hide in the vineyards 21and watch. The young women of Shiloh will come out. They’ll join in the dancing. When they do, run out of the vineyards. Each of you grab a young woman from Shiloh to be your wife. Then return to the land of Benjamin. 22Their fathers or brothers might not be happy with what we’re doing. If they aren’t, we’ll say to them, ‘Do us a favor. Help the men of Benjamin. We didn’t get wives for them during the battle. You aren’t guilty of doing anything wrong. After all, you didn’t give your daughters to them. Your daughters were stolen from you.’ ”
23So that’s what the men of Benjamin did. While the young women were dancing, each man caught one. He carried her away to be his wife. Then the men returned to their own share of land. They built the towns again. They made their homes in them.
24At that time the Israelites also left. They went home to their tribes and family groups. Each one went to his own share of land.
25In those days Israel didn’t have a king. The people did anything they thought was right.
Benjamins män saknar hustrur
1Israeliterna hade svurit vid Mispa att de aldrig skulle tillåta sina döttrar att gifta sig med män från Benjamins stam. 2De samlades vid Betel och satt långt fram på kvällen inför Gud och grät bittert.
3”Herre, Israels Gud”, bad de. ”Varför skulle detta hända? Varför måste en av Israels stammar saknas idag?”
4Följande morgon var de uppe tidigt och byggde ett altare där de offrade brännoffer och gemenskapsoffer. 5Och de sa till varandra: ”Var det någon stam i Israel som inte var representerad när vi höll vårt rådslag inför Herren i Mispa?” Man hade nämligen svurit en ed att den som inte infann sig inför Herren i Mispa skulle dödas 6och nu var det stor sorg i hela Israel över deras bröder benjaminiterna. ”En hel stam är borthuggen från Israel”, sa de. 7”Och hur ska vi få hustrur åt de män som finns kvar, eftersom vi har svurit vid Herren att inte ge dem våra döttrar?”
8Då frågade de: ”Finns det någon av Israels stammar som inte infann sig inför Herren i Mispa?” De upptäckte att ingen från Javesh i Gilead hade kommit till lägret för att delta i samlingen. 9Folket mönstrades och det visade sig att ingen från Javesh i Gilead varit där.
10De skickade då 12 000 soldater för att döda folket i Javesh i Gilead, även kvinnor och barn. 11”Så här ska ni göra”, sa de, ”alla män och alla kvinnor som legat med en man ska ni viga åt förintelse.” 12Bland invånarna i Javesh i Gilead fann de 400 unga flickor som ännu inte haft någon man och dem förde man till lägret i Shilo i Kanaan.
13Sedan sände Israel en fredsdelegation till det som återstod av Benjamin vid Rimmons klippa och erbjöd dem fred. 14Dessa benjaminiter återvände hem och fick de 400 flickorna från Javesh i Gilead som man låtit leva, men flickorna räckte inte åt alla. 15Folket kände medlidande med benjaminiterna för det gap Herren låtit uppstå bland Israels stammar.
16”Hur ska vi bära oss åt för att skaffa hustrur åt de andra när nu alla kvinnor i Benjamins stam är döda?” frågade de äldste i menigheten. 17”Det måste finnas något sätt att rädda Benjamin, så att inte en hel stam i Israel går förlorad för alltid. 18Men vi kan inte ge dem våra egna döttrar. Vi israeliter har ju svurit en ed: förbannad är den som ger en hustru åt någon benjaminit.”
19”Men”, sa de, ”varje år firas ju Herrens högtid i Shilo.” Shilo ligger norr om Betel på östra sidan av vägen mellan Betel och Shekem söder om Levona.
20De sa till benjaminiterna: ”Gå och göm er i vingårdarna 21och när ni ser flickorna från Shilo komma ut för att dansa, ska ni rusa fram och ta till er var sin hustru och föra dem med er hem till Benjamin. 22När deras fäder och bröder kommer till oss och protesterar, ska vi säga: ’Visa oss medlidande och försök förstå! Alla fick inte tag i en hustru i kriget och ni kunde ju inte ha gett era döttrar till dem utan att ha dragit skuld över er.’ ”
23Männen från Benjamins stam gjorde som de blivit tillsagda. De kidnappade var och en åt sig en hustru av de dansande flickorna och tog dem med sig hem till sitt eget land. Sedan byggde de upp sina städer på nytt och bosatte sig i dem. 24Och israeliterna återvände var och en till sin stam och sin släkt, var och en till sitt eget område.
25Det fanns inte någon kung i Israel på den tiden och var och en gjorde vad han själv fann för gott.
