New International Reader's Version

Jonah 4:1-11

Jonah Is Angry That the Lord Spares Nineveh

1But to Jonah this seemed very wrong. He became angry. 2He prayed to the Lord. Here is what Jonah said to him. “Lord, isn’t this exactly what I thought would happen when I was still at home? That is what I tried to prevent by running away to Tarshish. I knew that you are gracious. You are tender and kind. You are slow to get angry. You are full of love. You are a God who takes pity on people. You don’t want to destroy them. 3Lord, take away my life. I’d rather die than live.”

4But the Lord replied, “Is it right for you to be angry?”

5Jonah had left the city. He had sat down at a place east of it. There he put some branches over his head. He sat in their shade. He waited to see what would happen to the city. 6Then the Lord God sent a leafy plant and made it grow up over Jonah. It gave him more shade for his head. It made him more comfortable. Jonah was very happy he had the leafy plant. 7But before sunrise the next day, God sent a worm. It chewed the plant so much that it dried up. 8When the sun rose, God sent a burning east wind. The sun beat down on Jonah’s head. It made him very weak. He wanted to die. So he said, “I’d rather die than live.”

9But God spoke to Jonah. God said, “Is it right for you to be angry about the plant?”

“It is,” Jonah said. “In fact, I’m so angry I wish I were dead.”

10But the Lord said, “You have been concerned about this plant. But you did not take care of it. You did not make it grow. It grew up in one night and died the next. 11And shouldn’t I show concern for the great city of Nineveh? It has more than 120,000 people. They can’t tell right from wrong. Nineveh also has a lot of animals.”

Swedish Contemporary Bible

Jona 4:1-11

Jonas vrede och Guds svar

1Då blev Jona mycket besviken och uppretad. 2Han bad till Herren: ”Herre, detta är väl precis vad jag sa medan jag ännu var hemma i mitt eget land! Det var därför som jag försökte komma undan och ge mig i väg till Tarshish. Jag visste ju att du var en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och nåderik, och att du skulle ångra det onda. 3Så ta nu mitt liv, Herre! Döden är ju bättre för mig än livet.” 4Herren sa: ”Är din vrede befogad?”

5Jona gick ut ur staden och slog sig ner öster om den. Där gjorde han en hydda åt sig och satt i dess skugga och väntade på att få se vad som skulle hända med staden.

6Herren Gud lät då en ricinbuske4:6 Det hebreiska ordets betydelse är osäker; ev. någon sorts gurk- eller kurbitsväxt, men i vilket fall som helst mycket snabbväxande. växa upp över Jona, för att ge hans huvud skugga och befria honom från hans missmod. Jona blev mycket glad över busken. 7Men i gryningen nästa morgon lät Gud en mask angripa busken så att den vissnade. 8När solen gick upp lät Gud en brännande östanvind blåsa. Solen brände Jonas huvud, han blev utmattad och önskade sig döden: ”Döden är bättre för mig än livet”, sa han. 9Då sa Gud till Jona: ”Är din vrede för ricinbuskens skull befogad?” ”Ja, det är den, jag är så arg att jag kan dö”, svarade Jona.

10Då sa Herren: ”Du gör dig bekymmer för en buske som du inte har behövt arbeta för eller fått att växa. Den kom till på en natt och förgicks på en natt. 11Skulle jag då inte bekymra mig för Nineve, den stora staden, där det finns över 120 000 invånare, som inte kan skilja mellan höger och vänster, och dessutom så många djur?”