Job’s Reply
1Job replied,
2“I’ve heard many of these things before.
All of you are terrible at comforting me!
3Your speeches go on forever.
Won’t they ever end?
What’s wrong with you?
Why do you keep on arguing?
4If you and I changed places,
I could say the same things you are saying.
I could make fine speeches against you.
I could shake my head at you.
5But what I might say would give you hope.
My words of comfort would help you.
6“If I speak, it doesn’t help me.
And if I keep quiet, my pain doesn’t go away.
7God has worn me out completely.
He has destroyed my whole family.
8People can see the condition he has put me in.
My thin body stands as a witness against me.
9God is angry with me.
He attacks me and tears me up.
He grinds his teeth at me.
He stares at me as if he were my enemy.
10People make fun of me.
They slap my face and laugh at me.
All of them join together against me.
11God has turned me over to sinful people.
He has handed me over to them.
12Everything was going well with me.
But he broke me into pieces like a clay pot.
He grabbed me by the neck and crushed me.
He has taken aim at me.
13He shoots his arrows at me from all sides.
Without pity, he stabs me in the kidneys.
He spills my insides on the ground.
14He smashes through me as if I were a wall.
He rushes at me like a fighting man.
15“I’ve sewed rough clothing over my skin.
All I can do is sit here in the dust.
16My face is red from crying.
I have dark circles under my eyes.
17But I haven’t harmed anyone.
My prayers to God are pure.
18“Earth, please don’t cover up my blood!
May God always hear my cry for help!
19Even now my witness is in heaven.
The one who speaks up for me is there.
20My go-between is my friend
as I pour out my tears to God.
21He makes his appeal to God to help me
as a person pleads for a friend.
22“Only a few years will pass by.
Then I’ll take the path of no return.
Job ber om tröst och uppmuntran
1Då svarade Job:
2Jag har hört allt det här förut.
Ni är eländiga tröstare allihop.
3Ska du aldrig sluta upp med att prata i vädret?
Vad är det som får dig att fortsätta?
4Men kanske skulle jag tala som ni
om våra roller var ombytta,
komma med långa utläggningar
och skaka på huvudet åt er.
5Jag skulle dock uppmuntra er, trösta,
försöka ge lindring.
6Men hur mycket jag än talar,
lindras inte min smärta.
Om jag tiger, släpper den inte.
7Han har tömt mig på all min kraft
och tagit min familj från mig.16:7 Grundtextens innebörd är osäker.
8Du har bundit mig – och det vittnar mot mig.
Min magra gestalt anklagar mig.
9Han jagar mig och sliter sönder mig i vrede.
Han biter ihop tänderna mot mig
och sänder hätska blickar mot mig.
10De har öppnat sin mun mot mig i hån.
De slår mig på kinden
och sammangaddar sig mot mig.
11Gud har överlämnat mig åt de ogudaktiga,
kastat mig i de ondas hand.
12Jag levde lugnt och stilla,
men han bröt ner mig.
Han tog mig i nackskinnet
och krossade mig
och gjorde mig till sin måltavla.
13Hans bågskyttar omger mig,
och genomborrar skoningslöst mina njurar,
så att min galla rinner ut på marken.
14Gång på gång anfaller han mig
och rusar emot mig som en krigare.
15Jag har sytt säcktyg för min hud
och sänker ner mitt ansikte16:15 Ordagrant: mitt horn, som ofta är ett poetiskt uttryck för bl.a. ära. Se t.ex. not till 2 Sam 22:36. i stoftet.
16Mitt ansikte är rött av gråt,
och runt mina ögon finns en djup skugga.
17Ändå är mina händer fria från våld
och min bön ren.
18Du jord, täck inte över mitt blod!
Låt mitt rop aldrig läggas till vila.
19Redan nu har jag mitt vittne i himlen.
Min försvarare finns där uppe i det höga.
20Mina vänner gör mig till åtlöje,16:20 Avsnittet är svårtolkat, och vänner kan antingen vara en parentetisk utsaga, eller om det tolkas som singularis (som många översättningar gör), är det en fortsättning på v. 19 och kan ev. översättas: Min vän är min medlare när jag utgjuter mina tårar inför Gud, och han ber för människan inför Gud som en människa ber för en annan.
mitt öga fäller tårar inför Gud.
21Han vädjar för en människa inför Gud,
som ett människobarn vädjar för sin nästa.
22Om bara några år ska jag börja den vandring
från vilken jag aldrig återvänder.
