Hosea 11 – NIRV & NUB

New International Reader’s Version

Hosea 11:1-12

God Loves Israel

1The Lord continues,

“When Israel was a young nation, I loved them.

I chose to bring my son out of Egypt.

2But the more I called out to Israel,

the more they went away from me.

They brought sacrifices to the statues of the gods

that were named Baal.

And they burned incense to them.

3I taught Ephraim to walk.

I took them up in my arms.

But they did not realize

I was the one who took care of them.

4I led them with kindness and love.

I was to them like a person who lifts

a little child to their cheek.

I bent down and fed them.

5“But they refuse to turn away from their sins.

So they will return to Egypt.

And Assyria will rule over them.

6A sword will flash in their cities.

It will destroy the prophets who teach lies.

It will bring an end to their plans.

7My people have made up their minds

to turn away from me.

Even if they call me the Most High God,

I will certainly not honor them.”

8The Lord continues,

“People of Ephraim, how can I give you up?

Israel, how can I hand you over to your enemies?

Can I destroy you as I did the town of Admah?

Can I treat you like Zeboyim?

My heart is stirred inside me.

It is filled with pity for you.

9I will not be so angry with you anymore.

I will not completely destroy you again.

After all, I am God.

I am not a mere man.

I am the Holy One among you.

I will not direct my anger against their cities.

10I will roar like a lion against my enemies.

Then the Lord’s people will follow him.

When he roars, his children will come home trembling with fear.

They will return from the west.

11They will come from Egypt, trembling like sparrows.

They will return from Assyria, flying in like doves.

I will settle you again in your homes,”

announces the Lord.

Israel Has Sinned

12The people of Ephraim tell me nothing but lies.

Israel has not been honest with me.

And Judah continues to wander away from God.

They have deserted the faithful Holy One.

Swedish Contemporary Bible

Hosea 11:1-12

Som en fars kärlek

1När Israel var ung

älskade jag honom,

och ut ur Egypten

kallade jag min son.

2Men ju mer jag har kallat på dem,11:2 Mer ordagrant: Ju mer de har kallat på dem…eller ev. Ju mer de har blivit kallade…Fortsättningen visar dock att det är Herren som har kallat dem, och den tanken återfinns också i Septuaginta.

desto längre bort har de gått från mig.

De offrar till baalsgudar

och tänder rökelse till avgudar.

3Ändå är det jag som lärde Efraim gå

och bar dem i mina armar.

Men de insåg inte

att jag helade dem.

4Jag ledde dem med mänskliga band,

med kärlekens band.

Jag var för dem

som en som lyfter av oket över deras nackar,

och jag böjde mig ner för att ge dem mat.11:4 Grundtextens innebörd är osäker.

5Ska de inte vända tillbaka till Egypten?

Ska inte Assyrien härska över dem,

eftersom de vägrar att vända tillbaka till mig?

6Svärdet ska svingas över deras städer,

förgöra deras bommar11:6 Ordet kan också syfta på tomt prat, ev. orakelpräster.

och göra slut på deras onda planer.

7Mitt folk har bestämt sig

för att vända sig bort från mig,

och även om de ropar till den Högste,

är det ingen som upphöjer honom.11:7 Grundtextens innebörd är oviss.

8Men hur skulle jag kunna lämna dig, Efraim,

överge dig, Israel,

göra med dig som med Adma,

låta det gå med dig som med Sevojim?

Mitt hjärta vänder sig inom mig,

all min medkänsla väcks upp.

9Jag vill inte ge utlopp för min brinnande vrede.

Jag vill inte vända mig för att förgöra Efraim.

För jag är Gud och inte en människa,

den Helige ibland er,

och jag kommer inte med vrede11:9 Eller: …kommer inte in i staden.Det är osäkert hur det sista ordet ska tolkas..

10De ska följa Herren,

och han ska ryta som ett lejon.

När han ryter,

kommer hans barn bävande västerifrån.

11Likt fåglar kommer de

bävande från Egypten,

ja, som duvor från Assyrien.

Jag ska låta dem återvända hem igen,

säger Herren.”

Efraims synd

12Efraim har omgett mig med lögn,

israeliterna med svek,

och Juda vacklar mot Gud,

mot den trofaste, den Helige.11:12 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare hälft.