1This is a prophecy that Habakkuk the prophet received from the Lord. Here is what Habakkuk said.
Habakkuk Complains to the Lord
2Lord, how long do I have to call out for help?
Why don’t you listen to me?
How long must I keep telling you
that things are terrible?
Why don’t you save us?
3Why do you make me watch while
people treat others so unfairly?
Why do you put up with the wrong things
they are doing?
I have to look at death.
People are harming others.
They are arguing and fighting all the time.
4The law can’t do what it’s supposed to do.
Fairness never comes out on top.
Sinful people surround those
who do what is right.
So people are never treated fairly.
The Lord Replies to Habakkuk
5The Lord replies,
“Look at the nations. Watch them.
Be totally amazed at what you see.
I am going to do something in your days
that you would never believe.
You would not believe it
even if someone told you about it.
6I am going to send the armies of Babylon to attack you.
They are very mean. They move quickly.
They sweep across the whole earth.
They take over homes
that do not belong to them.
7They terrify others.
They do not recognize any laws but their own.
That is how proud they are.
8Their horses are faster than leopards.
They are meaner than wolves at sunset.
Their horsemen charge straight into battle.
They ride in from far away.
They come down like an eagle
diving for its food.
9All of them are ready and willing to destroy others.
Their huge armies advance like a wind out of the desert.
They gather prisoners like sand.
10They mock kings
and make fun of rulers.
They laugh at all the cities
that have high walls around them.
They build dirt ramps against the walls
and capture the cities.
11They sweep past like the wind.
Then they go on their way.
They are guilty.
They worship their own strength.”
Habakkuk Complains to the Lord Again
12Lord, haven’t you existed forever?
You are my holy God.
You will never die.
Lord, you have appointed the Babylonians
to punish your people.
My Rock, you have chosen them to judge us.
13Your eyes are too pure to look at what is evil.
You can’t put up with the wrong things people do.
So why do you put up
with those who can’t be trusted?
The evil Babylonians swallow up
those who are more godly than themselves.
So why are you silent?
14You have made people to be like the fish in the sea.
They are like the sea creatures that don’t have a ruler.
15The evil Babylonians pull all of them up with hooks.
They catch them in their nets.
They gather them up.
So they celebrate.
They are glad.
16They offer sacrifices to their nets.
They burn incense to them.
Their nets allow them to live in great comfort.
They enjoy the finest food.
17Are you going to let them
keep on emptying their nets?
Will they go on destroying nations
without showing them any mercy?
1Detta är den profetia profeten Habackuk fick i en syn:
Habackuks första klagan
2Hur länge, Herre, ska jag behöva ropa
utan att du lyssnar,
vädja till dig över våldet,
utan att du räddar?
3Varför låter du mig se orätt?
Hur kan du själv se på ofärden?
Fördärv och våld är vad jag har framför mig,
Det råder stridigheter, och konflikter uppstår.
4Därför förlorar lagen sin kraft
och rätten uteblir.
Den onde omringar den rättfärdige,
och rätten förvrängs.
Herrens svar
5”Se er omkring bland folken,
och ni kommer att häpna!
Under er tid ska jag göra något
som ni inte kommer att tro
när man berättar det.
6Se, jag ska resa upp kaldéerna,
det grymma och häftiga folket,
som drar ut över hela jorden
och tar andras hem i besittning.
7De är fruktansvärda och skrämmande,
de bestämmer själva
över sin lag och rätt.
8Deras hästar är snabbare än leoparder
och vildare än vargar om kvällen1:8 Enligt Septuaginta i Arabien (öknen)..
Deras ryttare spränger fram i hög fart,
ryttare kommer som flygande fjärran ifrån,
som när en örn slår ner på sitt byte.
9Alla är de redo till våld när de kommer,
stridshären1:9 Grundtextens innebörd är osäker. drar fram som en ökenvind
och samlar fångar som sand.
10De gör kungar till åtlöje
och furstar till hån.
De hånskrattar åt varje fästning
och bygger jordvallar
för att inta dem.
11De far vidare som vinden
och försvinner,
dessa som gör sin styrka till sin gud.”
Habackuks andra klagan
12Herre, du finns ju sedan urtiden,
min Gud, min Helige. Vi ska inte dö!1:12 Enligt ett rättelseförslag: vi ska inte dö (sannolikt för att undvika även en hypotetisk antydan om att Gud skulle kunna dö).
Du, Herre, har satt dem till att döma,
du klippa, du har satt dem till att straffa.
13Dina ögon är för rena
för att se på det onda.
Du, som inte står ut med att se på något orätt,
hur kan du stilla se på när den gudlöse
slukar den som är rättfärdigare än han själv?
14Du har gjort människorna lika fiskarna i havet,
lika kräldjuren utan härskare.
15Man drar upp dem alla med krok,
fångar dem med sina garn
och drar in dem i sitt nät.
Så jublar man och gläds,
16offrar åt sina garn
och tänder rökelse åt sitt nät,
för de ger ett liv i överflöd
och en utsökt föda.
17Ska sådana få fortsätta att tömma sina nät1:17 Eller: att dra sitt svärd.
och döda folk utan förskoning?
