The Lord Judges Sinful Israel
1It was the seventh year since King Jehoiachin had been brought to Babylon as a prisoner. On the tenth day of the fifth month, some of the elders of Israel came to ask the Lord for advice. They sat down with me.
2Then a message from the Lord came to me. The Lord said, 3“Son of man, speak to the elders of Israel. Tell them, ‘The Lord and King says, “Have you come to ask me for advice? I will not let you do that,” announces the Lord and King. “And that is just as sure as I am alive.” ’
4“Are you going to judge them, son of man? Will you judge them? Tell them the evil things done by their people of long ago. I hate those things. 5Tell them, ‘The Lord and King says, “I chose Israel. On that day I raised my hand and made a promise. I made a promise to the members of Jacob’s family line. I made myself known to them in Egypt. I raised my hand and told them, ‘I am the Lord your God.’ 6On that day I promised I would bring them out of Egypt. I told them I would take them to a land I had found for them. It had plenty of milk and honey. It was the most beautiful land of all. 7I said to them, ‘Each of you must get rid of the statues of the evil gods you worship. Do not make yourselves “unclean” by worshiping the gods of Egypt. I am the Lord your God.’
8“ ‘ “But they refused to obey me. They would not listen to me. They did not get rid of the evil gods they worshiped. And they did not turn away from Egypt’s gods. So I said I would pour out all my great anger on them in Egypt. 9I wanted my name to be honored. So I brought my people out of Egypt. I did it to keep my name from being treated as if it were not holy. I didn’t want this to happen in front of the nations around my people. I had made myself known to Israel in the sight of those nations. 10So I led them out of Egypt. I brought them into the Desert of Sinai. 11I gave them my rules. I made my laws known to them. The person who obeys them will live by them. 12I also told them to observe my Sabbath days. That is the sign of the covenant I made with them. I wanted them to know that I made them holy. I am the Lord.
13“ ‘ “But in the desert the people of Israel refused to obey me. They did not follow my rules. They turned their backs on my laws. The person who obeys them will live by them. They totally misused my Sabbath days. So I said I would pour out my great anger on them. I would destroy them in the desert. 14But I wanted my name to be honored. I kept it from being treated as if it were not holy. I did not want that to happen in front of the nations. They had seen me bring Israel out of Egypt. 15I also raised my hand and made a promise in the desert. I told my people I would not bring them into the land I had given them. It had plenty of milk and honey. It was the most beautiful land of all. 16But they turned their backs on my laws. They did not obey my rules. They misused my Sabbath days. Their hearts were committed to worshiping the statues of their gods. 17Then I felt sorry for them. So I did not destroy them. I did not put an end to them in the desert. 18I spoke to their children there. I said, ‘Do not follow the rules your parents gave you. Do not obey their laws. Do not make yourselves “unclean” by worshiping their gods. 19I am the Lord your God. So follow my rules. Be careful to obey my laws. 20Keep my Sabbath days holy. That is the sign of the covenant I made with you. You will know that I am the Lord your God.’
21“ ‘ “But their children refused to obey me. They did not follow my rules. They were not careful to keep my laws. The person who obeys them will live by them. They misused my Sabbath days. So I said I would pour out all my great anger on them in the desert. 22But I kept myself from punishing them at that time. I wanted my name to be honored. So I kept it from being treated as if it were not holy. I did not want that to happen in front of the nations. They had seen me bring Israel out of Egypt. 23I also raised my hand and made a promise in the desert. I told my people I would scatter them among the nations. I would send them to other countries. 24They had not obeyed my laws. They had turned their backs on my rules. They had misused my Sabbath days. They only wanted to worship the statues of their parents’ gods. 25So I let them follow other rules. Those other rules were not good. I let them have laws they could not live by. 26I let them become ‘unclean’ by offering sacrifices to other gods. They even sacrificed the first male child born in each family. I wanted to fill them with horror. Then they would know that I am the Lord.” ’
27“Son of man, speak to the people of Israel. Tell them, ‘The Lord and King says, “Your people spoke evil things against me long ago. They were unfaithful to me. 28But I brought them into the land. I had promised to give the land to them. Then they offered sacrifices that made me very angry. They did it on every high hill and under every green tree. There they brought their sweet-smelling incense. And there they poured out their drink offerings. 29Then I said to them, ‘What is this high place you go to?’ ” ’ ” That high place is called Bamah to this day.
The Lord Makes Israel New Again
30The Lord said to me, “Speak to the Israelites. Tell them, ‘Here is what the Lord and King says. “Are you going to make yourselves ‘unclean’ the way your people of long ago did? Are you also going to want to worship the statues of their evil gods? 31You make yourselves ‘unclean’ by offering sacrifices to other gods. You even sacrifice your children in the fire. You continue to do these things to this day. People of Israel, should I let you ask me for advice? I will not let you do that,” announces the Lord and King. “And that is just as sure as I am alive.
32“ ‘ “You say, ‘We want to be like the other nations. We want to be like all the other people in the world. They serve gods made out of wood and stone.’ But what you have in mind will never happen. 33I will rule over you by reaching out my mighty hand and powerful arm. I will pour my great anger out on you,” announces the Lord and King. “And that is just as sure as I am alive. 34I will bring you back from the nations. I will gather you together from the countries where you have been scattered. I will reach out my mighty hand and powerful arm. I will pour my great anger out on you. 35I will send you among the nations. There I will judge you face to face. It will be as if I were judging you in the desert again. 36Long ago, I judged your people in the desert of Egypt. In the same way, I will judge you,” announces the Lord and King. 37“I will take note of you as you pass under my shepherd’s stick. I will separate those who obey me from those who do not. And I will give the blessings of the covenant to those of you who obey me. 38I will get rid of those among you who turn against me. They refuse to obey me. I will bring them out of the land where they are living. But they will not enter the land of Israel. Then you will know that I am the Lord.
39“ ‘ “People of Israel, the Lord and King says, ‘Go, every one of you! Serve your gods. But later you will listen to me. You will no longer treat my name as if it were not holy. You will not offer sacrifices to other gods anymore. 40People of Israel, you will all serve me,’ announces the Lord and King. ‘You will serve me on my high and holy mountain in Jerusalem. There I will accept you. I will require your offerings and your finest gifts. I want you to bring them along with all your other holy sacrifices. 41I will bring you back from the nations. I will gather you together from the countries where you have been scattered. Then I will accept you as if you were sweet-smelling incense. I will show that I am holy among you. The nations will see it. 42I will bring you into the land of Israel. Then you will know that I am the Lord. Long ago I raised my hand and made a promise. I promised to give that land to your people of long ago. 43There you will remember your conduct. You will think about everything you did that made you “unclean.” And you will hate yourselves because of all the evil things you have done. 44People of Israel, I will deal with you for the honor of my name. I will not deal with you based on your evil conduct and sinful practices. Then you will know that I am the Lord,’ announces the Lord and King.” ’ ”
Ezekiel Prophesies Against the South
45A message from the Lord came to me. The Lord said, 46“Son of man, turn your attention to Judah in the south. Preach against it. Prophesy against its forests. 47Tell them, ‘Listen to the Lord’s message. The Lord and King says, “I am about to set you on fire. The fire will destroy all your trees. It will burn down green trees and dry trees alike. The blazing flame will not be put out. The faces of everyone from south to north will be burned by it. 48Everyone will see that I started the fire. It will not be put out. I am the Lord.” ’ ”
49Then I said, “Lord and King, people are talking about me. They are saying, ‘Isn’t he just telling stories?’ ”
Herren påminner om Israels upproriskhet
1I det sjunde året, på tionde dagen i femte månaden, kom några av de äldste i Israel för att rådfråga Herren, och de satte sig ner framför mig. 2Då kom Herrens ord till mig: 3”Du människa, tala till de äldste i Israel och säg: ’Så säger Herren, Herren: Kommer ni för att rådfråga mig? Så sant jag lever, jag låter er inte rådfråga mig, säger Herren, Herren.’
4Döm dem, döm dem, du människa! Låt dem få veta vilka avskyvärdheter som deras förfäder hållit på med! 5Säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: När jag utvalde Israel svor jag en ed inför Jakobs ättlingar och gav mig till känna för dem i Egypten. Jag svor en ed och sa: ”Jag är Herren, er Gud.” 6Då lovade jag dem med en ed att föra dem ut ur Egypten till ett land som jag hade sett ut åt dem, ett land som flödade av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 7Jag sa till dem: ”Var och en av er ska göra sig av med de vidriga avgudar som ni fäst era ögon vid. Orena er inte med de egyptiska gudarna, för jag är Herren, er Gud.”
8Men de gjorde uppror mot mig och ville inte lyssna till mig. De gjorde sig inte av med de vidriga avgudar som deras ögon var fästa vid och övergav inte de egyptiska gudarna. Då tänkte jag tömma ut min vrede och ösa ut min förbittring över dem, mitt i Egypten. 9Men jag agerade för att mitt namn inte skulle vanhelgas inför de folk bland vilka de bodde och inför vilka jag hade gett mig till känna när jag förde dem ut ur Egypten.
10Därför ledde jag dem ut ur Egypten och ut i öknen. 11Jag gav dem mina bud och tillkännagav mina stadgar. – Den som håller dem får leva. – 12Jag gav dem också mina sabbater, som ett tecken mellan mig och dem, för att de ska inse att det är jag, Herren, som helgar dem.
13Men israeliterna var upproriska mot mig i öknen. De följde inte mina bud, och de förkastade mina stadgar. – Den som håller dem får leva. – De vanhelgade grovt mina sabbater. Då tänkte jag tömma ut min vrede över dem och utplåna dem. 14Men jag agerade för att mitt namn inte skulle vanhelgas inför de folk inför vilka jag förde ut dem. 15I öknen svor jag också dem en ed att inte leda dem in i det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 16De hade ju förkastat mina stadgar och inte följt mina bud. De hade vanhelgat mina sabbater. Innerst inne var de nämligen hängivna sina avgudar. 17Men jag visade dem medlidande och förgjorde dem inte. Jag gjorde inte slut på dem i öknen. 18Jag sa till deras barn i öknen: ”Följ inte era förfäders bud. Håll inte deras stadgar. Orena er inte med deras avgudar. 19Jag är Herren, er Gud. Följ mina bud och håll noga mina stadgar. 20Håll mina sabbater heliga. De är ett tecken mellan mig och er, för att ni ska inse att jag är Herren, er Gud.”
21Men barnen gjorde uppror mot mig. De följde inte mina bud och brydde sig inte om mina stadgar. – Den som håller dem får leva. – De vanhelgade mina sabbater. Jag tänkte tömma ut min vrede och ösa ut min förbittring över dem i öknen. 22Men jag avstod, och jag agerade för att mitt namn inte skulle vanhelgas inför de folk, inför vilka jag förde ut dem. 23Jag svor dem en ed i öknen att jag skulle skingra dem bland folken och sprida ut dem till andra länder, 24därför att de inte lydde mina stadgar, utan förkastade mina bud. De vanhelgade mina sabbater och såg upp på sina förfäders avgudar. 25Jag gav dem också bud som inte var goda och stadgar som de inte kunde leva av. 26Jag lät dem orena sig med sina gåvor, när de offrade sina förstfödda, för jag ville sätta dem i skräck så att de skulle inse att jag är Herren.’
27Tala därför till israeliterna, du människa, och säg: ’Så säger Herren, Herren: Era förfäder har också hädat mig genom sin trolöshet. 28När jag ledde dem in i det land som jag med ed hade lovat att ge dem och när de såg alla höga kullar och lummiga träd, bar de fram sina slaktoffer där, förrättade sina offer i trots och tände välluktande rökelse och utgöt där sina dryckesoffer. 29Jag sa till dem: Vad är det för offerplats ni går till?’ ” – Det kallas ”Offerplatsen” än idag.
30”Säg därför till israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Ska ni orena er som era förfäder gjorde och trolöst hålla fast vid deras vidriga avgudar? 31Än idag orenar ni er med era avgudar, när ni offrar era barn i elden. Skulle jag då låta er, israeliter, rådfråga mig? Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag låter er inte rådfråga mig.
32Det som ni har tänkt ut kommer inte att ske, när ni säger: ”Vi vill bli som andra folk, folk i andra länder. Vi vill tjäna trä och sten.” 33Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag ska regera över er med järnhand, med utsträckt arm och med makt. 34Med järnhand och utsträckt arm och i vredesutbrott ska jag föra er bort från de främmande folken, och samla er från de länder där ni har blivit utspridda. 35Jag ska föra er till folkens öken och döma er där, ansikte mot ansikte. 36Precis som jag dömde era förfäder i Egyptens öken ska jag döma er, säger Herren, Herren. 37Jag ska låta er gå under herdestaven och föra er i förbundets band.20:37 När fåren räknades fick de gå under herdestaven, och enligt Septuaginta lyder också versen: Jag ska låta er gå under herdestaven och räkna er noga. 38Jag ska rensa bort från er de upproriska och dem som sätter sig upp mot mig. Jag ska leda dem bort från det land där de bor som främlingar. Då ska ni inse att jag är Herren.
39Israeliter! Så säger Herren, Herren: Gå ni och tjäna era avgudar, var och en av er! Men efteråt kommer ni sannerligen att lyssna till mig och inte mer vanhelga mitt heliga namn med era offergåvor och avgudar. 40På mitt heliga berg, det höga berget i Israel, säger Herren, ska hela Israel, alla som finns i landet, tjäna mig. Där ska jag välvilligt ta emot er. Där ska jag motta era gåvor och förstlingsoffer, alla era heliga offer. 41För mig kommer ni att vara som ett välluktande rökelseoffer, när jag leder er tillbaka från folken och samlar er från de länder där ni varit kringspridda. Jag ska visa mig helig bland er inför folken. 42Då ska ni inse att jag är Herren, när jag för er till Israels land, det land jag med ed lovade att ge era förfäder. 43Då ska ni tänka på ert leverne och alla era gärningar som ni orenat er med. Ni ska avsky er själva på grund av allt det onda ni gjort. 44Då ska ni inse att jag är Herren, när jag agerar så med er för mitt namns skull och inte efter ert onda leverne och era korrupta förehavanden, säger Herren, Herren.’ ”
Profetia mot landet i söder
45Herrens ord kom till mig: 46”Du människa, vänd dig söderut, predika mot söder och profetera för skogslandet i söder. 47Säg till sydlandets skog: ’Hör Herrens ord! Så säger Herren, Herren: Jag ska sätta dig i brand, och elden ska förtära varje grönt träd i dig, likväl som varje torrt träd. Den flammande lågan ska inte utsläckas. Alla ytor20:47 Ordagrant: ansikten; tanken kan också vara att allas ansikten sveddes. från söder till norr ska brännas av den. 48Då ska alla se att det är jag, Herren, som har tänt elden. Den ska inte släckas.’ ”
49Då sa jag: ”Min Herre, Herre, de säger om mig: ’Han talar väl i liknelser!’ ”
