A Song of Sadness About Israel’s Princes
1“Sing a song of sadness about Israel’s princes. 2Say to Israel,
“ ‘You were like a mother lion to your princes.
She lay down among the lions.
She brought up her cubs.
3One of them was Jehoahaz.
He became a strong lion.
He learned to tear apart what he caught.
And he became a man-eater.
4The nations heard about him.
They trapped him in their pit.
They put hooks in his face.
And they led him away to Egypt.
5“ ‘The mother lion looked and waited.
But all her hope was gone.
So she got another one of her cubs.
She made him into a strong lion.
6He prowled with the lions.
He became very strong.
He learned to tear apart what he caught.
And he became a man-eater.
7He broke down their forts.
He completely destroyed their towns.
The land and all those who were in it
were terrified when he roared.
8Then nations came against him.
They came from all around him.
They spread out their net to catch him.
He was trapped in their pit.
9They used hooks to pull him into a cage.
They brought him to the king of Babylon.
They put him in prison.
So his roar was not heard anymore
on the mountains of Israel.
10“ ‘Israel, you were like a vine in a vineyard.
It was planted near water.
It had a lot of fruit and many branches.
There was plenty of water.
11Its branches were strong.
Each was good enough to be made into a ruler’s scepter.
The vine grew high
above all the leaves.
It stood out because it was so tall
and had so many branches.
12But Nebuchadnezzar became angry.
He pulled it up by its roots.
He threw it to the ground.
The east wind dried it up.
Its fruit was stripped off.
Its strong branches dried up.
And fire destroyed them.
13Now it is planted in the Babylonian desert.
It is in a dry and thirsty land.
14One of its main branches was Zedekiah.
Fire spread from it and burned up its fruit.
None of its branches is good enough
to be made into a ruler’s scepter.’
This is a song of sadness. And that is how it should be used.”
Klagosång över Israels kungahus
1Sjung en klagosång om Israels furstar: 2Säg:
’Vilken lejoninna var inte din mor
bland lejonen!
Hon låg bland de unga lejonen
och födde upp sina ungar.
3En av hennes ungar som hon födde upp
växte upp till ett starkt lejon.
Han lärde sig att slita sönder sitt byte
och blev en människoätare.
4Folken fick höra om honom,
och han fångades i deras grop.
Med krokar förde de honom
till Egyptens land.
5När hon såg att hon väntade förgäves,
att allt hopp var ute,
tog hon en annan av sina ungar,
och uppfostrade honom till ett starkt lejon.
6Han gick omkring bland lejonen
och blev ett starkt lejon.
Han lärde sig att slita sönder sitt byte
och blev en människoätare.
7Han kände till deras fästningar19:7 Egentligen kränkte (ordagrant kände) deras änkor. Änkor och fästningar/palats är mycket likartade ord i hebreiskan och kan lätt förväxlas. Här talar den poetiska parallellismen för fästningar.
och lade deras städer i ruiner.
Landet och alla som fanns där blev förskräckta
när hans rytande hördes.
8Då kom folken mot honom
från länderna runt omkring.
De bredde ut sitt nät för honom,
och han fångades i deras grop.
9Med krokar satte de honom i en bur
och tog med honom till kungen i Babylon.
De spärrade in honom,
så att hans rytande aldrig mer skulle höras på Israels berg.
10Din mor var som en vinstock i vingården,
planterad vid vatten,
och med många grenar och mycket frukt
på grund av överflödet på vatten.
11Den fick starka grenar,
som kunde bli härskarspiror.
Den var hög,
den höjde sig över lövverken
och syntes på långt håll
för sin höjd och för sina täta rankor.
12Men den rycktes upp i vrede
och kastades på marken.
Dess frukt torkade ut i östanvinden.
De starka grenarna bröts av, vissnade
och förtärdes av elden.
13Nu är vinstocken planterad i öknen,
i torkans och törstens land.
14Från en av dess främsta grenar
spred sig elden,
och förtärde frukten.
Ingen stark gren finns kvar,
ingen härskarspira.’
Denna sång är en klagosång, och en klagosång ska den vara.”
