Haman Is Put to Death
1So the king and Haman went to Queen Esther’s feast. 2They were drinking wine on the second day. The king again asked, “What do you want, Queen Esther? I’ll give it to you. What do you want me to do for you? I’ll even give you up to half of my kingdom.”
3Then Queen Esther answered, “Your Majesty, I hope you will be pleased to let me live. That’s what I want. Please spare my people. That’s my appeal to you. 4My people and I have been sold to be destroyed. We’ve been sold to be killed and wiped out. Suppose we had only been sold as male and female slaves. Then I wouldn’t have said anything. That kind of suffering wouldn’t be a good enough reason to bother you.”
5King Xerxes asked Queen Esther, “Who is the man who has dared to do such a thing? And where is he?”
6Esther said, “The man hates us! He’s our enemy! He’s this evil Haman!”
Then Haman was terrified in front of the king and queen. 7The king got up. He was very angry. He left his wine and went out into the palace garden. But Haman realized that the king had already decided what he was going to do to him. So he stayed behind to beg Queen Esther for his life.
8The king returned from the palace garden to the dinner hall. Just then he saw Haman falling on the couch where Esther was lying.
The king shouted, “Will he even treat the queen like this? Will he harm her while she’s right here with me in the palace?”
As soon as the king finished speaking, his men covered Haman’s face. 9Then Harbona said, “There’s a pole standing near Haman’s house. He has prepared it for Mordecai. Mordecai is the one who spoke up to help you. Haman had planned to have him put to death. He was going to have the pole stuck through his body. Then he was going to set it up at a place where it would be 75 feet above the ground.” Harbona was one of the officials who attended the king.
The king said to his men, “Put Haman to death! Stick the pole through his body! Set it up where everyone can see it!” 10So they did. And they used the pole Haman had prepared for Mordecai. Then the king’s anger calmed down.
Kungen låter hänga Haman
1Kungen och Haman kom alltså till måltiden hos drottning Ester, 2och även denna andra dag, medan de drack av vinet frågade kungen: ”Vad vill du be om, drottning Ester? Du ska få det. Vad önskar du dig? Din önskan ska uppfyllas, om det så är hälften av mitt rike.”
3Drottning Ester svarade: ”Om du ser på mig med välvilja, min kung, och om du, o kung, finner det för gott, så rädda mitt liv, det är min bön, och skona mitt folk, det är min önskan. 4Jag och mitt folk har nämligen blivit sålda till förintelse, till att dödas och utplånas. Om det bara varit så att vi blivit sålda till slavar och slavinnor, skulle jag ha tigit, för en sådan olycka hade inte varit så stor att man hade behövt besvära kungen med den.”
5”Vem är det?” frågade kung Xerxes. ”Var är han som vågar göra något sådant?” 6”En motståndare och fiende, den onde Haman som sitter här”, svarade Ester.
Haman blev skräckslagen inför kungen och drottningen. 7Kungen reste sig i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i slottsträdgården. Haman stannade kvar för att bönfalla drottning Ester om sitt liv, för han förstod att kungen redan fattat beslutet om hans öde. 8Just när kungen kom tillbaka in i festsalen7:8 Det hebreiska uttrycket inkluderar också ordet vin och syftar på huset eller festplatsen där vin dracks. från slottsträdgården kastade sig Haman mot soffan där Ester låg till bords.
”Tänker han till och med ofreda drottningen här i palatset inför mina ögon?” röt kungen, och knappt hade kungen hunnit säga detta innan dödsbindeln sattes för Hamans ansikte.
9Då sa Harvona, en av kungens hovmän: ”En tjugofem meter hög påle står redan vid Hamans hus. Den har han rest för Mordokaj, som med sina ord en gång räddade kungen.”
”Häng Haman i den”, befallde kungen.
10Så hängde de upp Haman på pålen, som han själv hade rest för Mordokaj, och först då lade sig kungens vrede.
