Cities to Run to for Safety
1The Lord your God will destroy the nations whose land he is giving you. You will drive them out. And you will make your homes in their towns and their houses. 2When you do, set apart for yourselves three cities in the land. It’s the land the Lord your God is giving you to take as your own. 3Figure out the distances and then separate the land into three parts. Then anyone who kills another person can run to one of these cities for safety. They are in the land the Lord your God is giving you as your own.
4Here is the rule about a person who kills someone. That person can run to one of those cities for safety. The rule applies to anyone who kills a neighbor they didn’t hate and didn’t mean to kill. 5For example, suppose a man goes into a forest with his neighbor to cut wood. When he swings his ax to chop down a tree, the head of the ax flies off. And it hits his neighbor and kills him. Then that man can run to one of those cities and save his life. 6If he doesn’t go to one of those cities, the dead man’s nearest male relative might become very angry. He might chase the man. If the city is too far away, he might catch him and kill him. But the man running to the city isn’t worthy of death, because he didn’t hate his neighbor. 7That’s why I command you to set apart for yourselves three cities.
8The Lord your God will increase the size of your territory. He promised your people of long ago that he would do it. He will give you the whole land he promised them. 9But he’ll do it only if you are careful to obey all the laws I’m commanding you today. I command you to love the Lord your God. You must always live as he wants you to live. Suppose you are careful to obey, and the Lord your God gives you more land. Then you must set apart three more cities. 10Do it to protect those not guilty of murder. Then you won’t spill their blood in your land. It’s the land the Lord your God is giving you as your own.
11But suppose a man hates his neighbor. So he hides and waits for him. Then he attacks him and kills him. And he runs to one of those cities for safety. 12If he does, the elders of his own town must send for him. He must be brought back from the city. He must be handed over to the dead man’s nearest male relative. Then the relative will kill him. 13Don’t feel sorry for him. He has killed someone who hadn’t done anything wrong. Crimes like that must be punished in Israel. Then things will go well with you.
14Don’t move your neighbor’s boundary stone. It was set up by people who lived there before you. It marks the border of a field in the land you will receive as your own. The Lord your God is giving you that land. You will take it over.
Witnesses
15Suppose someone is charged with committing a crime of any kind. Then one witness won’t be enough to prove that person is guilty. Every matter must be proved by the words of two or three witnesses.
16Suppose a witness who tells lies goes to court and brings charges against someone. The witness says someone committed a crime. 17Then the two people in the case must stand in front of the Lord. They must stand in front of the priests and the judges who are in office at that time. 18The judges must check out the matter carefully. And suppose the witness is proved to be lying. Then he has said something false in court against another Israelite. 19So do to the lying witness what he tried to do to the other person. Get rid of that evil witness. 20The rest of the people will hear about it. And they will be afraid. They won’t allow such an evil thing to be done among them again. 21Don’t feel sorry for that evil person. A life must be taken for a life. An eye must be put out for an eye. A tooth must be knocked out for a tooth. A hand must be cut off for a hand and a foot for a foot.
Sjätte budet: Regler om mord och krig
Fristäder
(4 Mos 35:6-34; 5 Mos 4:41-43; Jos 20:1-9)
1När Herren, din Gud, har utrotat folken i det land han ska ge dig och när du har fördrivit dem och slagit dig ner i deras städer och hus, 2ska du avskilja tre fristäder i det land som Herren, din Gud, ger dig att ta i besittning. 3Bygg vägar dit. Dela upp landet som Herren, din Gud, ger dig till egendom i tre områden, så att var och en som dräpt någon kan fly till en stad.
4Detta gäller den som utan onda och hatfulla avsikter har dödat någon annan för att han ska kunna fly dit och rädda sitt liv. 5Det kan till exempel vara en man som går till skogen för att hugga ved tillsammans med sin granne och så råkar yxjärnet lossna från skaftet och döda grannen. Mannen kan då rädda sitt liv genom att fly till en av dessa städer. 6Annars kan blodshämnaren som i vredesmod förföljer dråparen hinna upp honom och döda honom om vägen är för lång, fastän han egentligen inte skulle ha dödats, eftersom han inte hatade den andre. 7Därför befaller jag dig att välja ut tre städer.
8Om Herren, din Gud, utvidgar dina gränser så som han med ed har lovat dina förfäder och ger dig hela det område han har lovat 9därför att du lyder hela den lag jag ger dig idag och älskar Herren, din Gud, och vandrar på hans vägar, då ska du avskilja ytterligare tre fristäder. 10På så sätt behöver inte oskyldiga människor dödas i det land som Herren, din Gud, ger dig och du behöver inte dra blodskuld över dig.
11Men om någon hatar sin medmänniska och ligger i bakhåll och överfaller och dödar henne och därefter flyr in i någon av fristäderna, 12ska de äldste i hans hemstad hämta honom och föra honom hem igen. Där ska han överlämnas till blodshämnaren och dödas. 13Ha inget förbarmande med en sådan! Se till att all blodsskuld rensas ut ur Israel för att det ska gå dig väl.
14I landet som Herren, din Gud, ger dig ska du inte flytta din grannes gränsstenar som dina förfäder satt upp.
15Döm aldrig någon för ett brott efter bara en persons vittnesmål. Det krävs två eller tre vittnen för att en sak ska avgöras. 16Om ett ondskefullt vittne anklagar någon falskt, 17ska båda parter föras fram inför Herren inför prästerna och domarna som då är i tjänst. 18Där ska domarna undersöka saken noggrant och om det visar sig att vittnet ljuger och vittnar falskt mot sin broder, 19ska han själv få det straff som han menade att motparten borde få. Gör dig av med det onda bland folket! 20De övriga bland folket kommer att frukta när de hör om detta och i fortsättningen inte göra något så ont. 21Du ska inte visa någon barmhärtighet: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand och fot för fot.
