الدينونة والخلاص
1«قَدْ أَعْلَنْتُ ذَاتِي لِمَنْ لَمْ يَسْأَلُوا عَنِّي، وَوَجَدَنِي مَنْ لَمْ يَطْلُبْنِي، وَقُلْتُ: ’هَأَنَذَا‘ لأُمَّةٍ لَمْ تَدْعُ بِاسْمِي. 2بَسَطْتُ يَدَيَّ الْيَوْمَ كُلَّهُ إِلَى شَعْبٍ مُتَمَرِّدٍ يَسْلُكُ فِي طَرِيقٍ غَيْرِ صَالِحٍ، تَابِعِينَ أَهْوَاءَهُمْ، 3شَعْبٍ يُثَابِرُ عَلَى إِغَاظَتِي فِي وَجْهِي، إِذْ يُقَرِّبُ ذَبَائِحَ لأَصْنَامِهِ فِي الْحَدَائِقِ وَيُحْرِقُ بَخُوراً فَوْقَ مَذَابِحِ الطُّوبِ. 4يَجْلِسُ بَيْنَ الْمَقَابِرِ وَيَبِيتُ اللَّيْلَ فِي أَمَاكِنَ سِرِّيَّةٍ، وَيَأْكُلُ لَحْمَ الْخِنْزِيرِ، وَفِي أَوَانِيهِ مَرَقُ لُحُومٍ نَجِسَةٍ. 5وَيَقُولُ أَحَدُهُمْ لِلآخَرِ: ’لَا تَقْتَرِبْ مِنِّي لِئَلَّا تُدَنِّسَنِي، لأَنِّي أَقْدَسُ مِنْكَ‘ (فَيُثِيرُونَ غَيْظِي) كَدُخَانٍ فِي أَنْفِي وَنَارٍ تَتَّقِدُ طُولَ النَّهَارِ. 6انْظُرُوا قَدْ كُتِبَ أَمَامِي: لَنْ أَصْمُتَ بَلْ أُجَازِي، وَأُلْقِي فِي أَحْضَانِهِمْ 7خَطَايَاهُمْ وَخَطَايَا آبَائِهِمْ مَعاً». يَقُولُ الرَّبُّ «لأَنَّهُمْ أَحْرَقُوا بَخُوراً عَلَى الْجِبَالِ، وَأَهَانُونِي عَلَى الآكَامِ، فَإِنِّي أَكِيلُ أَعْمَالَهُمُ الأُولَى وَأَطْرَحُهَا فِي أَحْضَانِهِمْ عِقَاباً لَهُمْ».
8وَلَكِنْ هَذَا مَا يَقُولُهُ الرَّبُّ: «كَمَا أَنَّ (الكَرَّامَ) لَا يَطْرَحُ العُنْقُودَ الفَاسِدَ إِذْ يُقَالُ لَهُ إِنَّ فِي عِنَبِهِ بَعْضَ الْخَمْرِ الطَيِّبِ، كَذَلِكَ لَنْ أَطْرَحَ مِنْ أَمَامِي كُلَّ إِسْرَائِيلَ لِئَلَّا أَقْضِيَ عَلَى خُدَّامِي جَمِيعاً. 9بَلْ أُخْرِجُ مِنْ صُلْبِ يَعْقُوبَ ذُرِّيَّةً، وَمِنْ يَهُوذَا وَارِثاً لِجِبَالِي، فَيَمْلِكُهَا مُخْتَارِيَّ، وَيُقِيمُ فِيهَا عَبِيدِي، 10وَتُصْبِحُ أَرْضُ شَارُونَ مَرْعىً لِلْقُطْعَانِ، وَوَادِي عَخُورَ مَرْبِضَ بَقَرٍ لِشَعْبِي الَّذِي طَلَبَنِي».
11«أَمَّا أَنْتُمُ الَّذِينَ نَبَذْتُمُ الرَّبَّ وَنَسِيتُمْ جَبَلِي الْمُقَدَّسَ، وَهَيَّأْتُمْ مَذْبَحاً لإِلَهِ ’الْحَظِّ‘ وَمَلَأْتُمُ الْكُؤُوسَ خَمْراً مَمْزُوجَةً لإِلَهِ ’الْقَدَرِ‘، 12فَأجْعَلُ مَصِيرَكُمُ الْهَلاكَ بِالسَّيْفِ، وَتَسْجُدُونَ جَمِيعاً لِذَابِحِيكُمْ لأَنَّنِي دَعَوْتُ فَلَمْ تُجِيبُوا، تَكَلَّمْتُ فَلَمْ تَسْمَعُوا، وَارْتَكَبْتُمُ الشَّرَّ عَلَى مَرْأَى مِنِّي وَاخْتَرْتُمْ مَا أُبْغِضُهُ». 13لِذَلِكَ هَكَذَا يَقُولُ السَّيِّدُ الرَّبُّ: «هَا عَبِيدِي يَأْكُلُونَ وَأَنْتُمْ تَجُوعُونَ، وَيَشْرَبُونَ وَأَنْتُمْ تَظْمَأُونَ، وَيَفْرَحُونَ وَأَنْتُمْ تَخْزَوْنَ، 14وَيَتَرَنَّمُونَ فِي غِبْطَةِ الْقَلْبِ وَأَنْتُمْ تُعْوِلُونَ مِنْ أَسَى الْقَلْبِ، وَتُوَلْوِلُونَ مِنِ انْكِسَارِ الرُّوحِ، 15وَتُخْلِفُونَ اسْمَكُمْ لَعْنَةً عَلَى شِفَاهِ مُخْتَارِيَّ، وَيُمِيتُكُمُ الرَّبُّ وَيُطْلِقُ عَلَى عَبِيدِهِ اسْماً آخَرَ. 16فَيَكُونُ كُلُّ مَنْ يُبَارِكُ نَفْسَهُ فِي الأَرْضِ إِنَّمَا يُبَارِكُ نَفْسَهُ بِالإِلَهِ الْحَقِّ، وَمَنْ يُقْسِمُ فِي الأَرْضِ إِنَّمَا يُقْسِمُ بِالإِلَهِ الْحَقِّ، لأَنَّ الضِّيقَاتِ الأُولَى قَدْ نُسِيَتْ وَاحْتَجَبَتْ عَنْ عَيْنَيَّ.
سماوات جديدة وأرض جديدة
17لأَنَّنِي هَا أَنَا أَخْلُقُ سَمَاوَاتٍ جَدِيدَةً وَأَرْضاً جَدِيدَةً، تَمْحُو ذِكْرَ الأُولَى فَلا تَعُودُ تَخْطُرُ عَلَى بَالٍ 18إِنَّمَا افْرَحُوا وَابْتَهِجُوا إِلَى الأَبَدِ بِمَا أَنَا خَالِقُهُ، فَهَا أَنَا أَخْلُقُ أُورُشَلِيمَ بَهْجَةً، وَشَعْبَهَا فَرَحاً. 19وَأَبْتَهِجُ بِأُورُشَلِيمَ وَأَغْتَبِطُ بِشَعْبِي، وَلا يَعُودُ يُسْمَعُ فِيهَا صَوْتُ بُكَاءٍ أَوْ نَحِيبٍ، 20وَلا يَكُونُ فِيهَا بَعْدُ طِفْلٌ لَا يَعِيشُ سِوَى أَيَّامٍ قَلائِلَ، أَوْ شَيْخٌ لَا يَسْتَوْفِي أَيَّامَهُ. وَمَنْ يَمُوتُ ابْنَ مِئَةِ سَنَةٍ يُعْتَبَرُ فَتىً، وَمَنْ لَا يَبْلُغُهَا يَكُونُ مَلْعُوناً. 21يَغْرِسُ النَّاسُ كُرُومَهُمْ وَيَأْكُلُونَ ثِمَارَهَا، وَيَبْنُونَ بُيُوتَهُمْ وَيُقِيمُونَ فِيهَا، 22لَا يَبْنُونَ لِيَأْتِيَ آخَرُ فَيَسْكُنَ فِيهَا، وَلا يَغْرِسُونَ كُرُوماً لِيَجْنِيَهَا آخَرُ، لأَنَّ أَيَّامَ شَعْبِي تَكُونُ مَدِيدَةً كَأَيَّامِ الشَّجَرِ، وَيَتَمَتَّعُ مُخْتَارِيَّ بِعَمَلِ أَيْدِيهِمْ. 23فَهُمْ لَنْ يَتْعَبُوا بَاطِلاً وَلا تُنْجِبُ نِسَاؤُهُمْ أَوْلاداً لِلرُّعْبِ، لأَنَّهُمْ يَكُونُونَ ذُرِّيَّةَ مُبَارَكِي الرَّبِّ، وَيَتَبَارَكُ أَوْلادُهُمْ مَعَهُمْ. 24وَقَبْلَ أَنْ يَدْعُوا أَسْتَجِيبُ، وَفِيمَا هُمْ يَتَكَلَّمُونَ أُنْصِتُ إِلَيْهِمْ. 25وَيَرْعَى الذِّئْبُ وَالْحَمَلُ مَعاً، وَيَأْكُلُ الأَسَدُ التِّبْنَ كَالْبَقَرِ، وَتَأْكُلُ الْحَيَّةُ التُّرَابَ. لَا يُؤْذُونَ وَلا يُهْلِكُونَ فِي كُلِّ جَبَلِ قُدْسِي» يَقُولُ الرَّبُّ.
Dom och frälsning
1”Jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.
Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig.
’Här är jag, här är jag!’
sa jag till ett folk som inte åkallade mig.
2Hela dagen har jag räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar på den orätta vägen
och följer sina egna planer,
3ett folk som ständigt förolämpar mig rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder rökelse på tegelaltaren.
4De håller till i gravar
och tillbringar nätter i hemliga nästen,
de äter griskött och har oren köttsoppa i sina kärl.
5De säger: ’Håll dig undan! Kom inte närmare mig.
Jag är heligare än du!’
De är som en rök i mina näsborrar,
som en ständigt brinnande eld.
6Detta finns nedtecknat inför mig.
Jag kommer inte att förbli tyst,
jag tiger inte förrän jag har hämnats,
de ska få ett straff i sin famn
7för sina egna och deras förfäders synder,
säger Herren.
De har tänt rökelse på bergen
och hånat mig på höjderna.
Därför ska jag mäta upp åt dem
vedergällningen för vad de tidigare har gjort.”
8Så säger Herren:
”Så länge det finns saft i en druvklase
säger man: ’Förstör den inte, för där finns en välsignelse.’
Så ska jag också göra för mina tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem alla.
9Jag ska låta en ättling65:9 Ordagrant: säd. gå ut från Jakob
och en arvinge från Juda till mina berg.
Mina utvalda ska ärva landet
och mina tjänare bosätta sig där.
10Sharon ska bli betesmark för fåren
och Akors dal en viloplats för boskap,
för mitt folk som söker mig.
11Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bordet åt Gad
och fyller bägaren med blandat vin åt Meni,65:11 Gad, som betyder lycka, och Meni, öde, var avgudar.
12er ska jag utlämna åt svärdet,
och ni ska få böja er ner för att slaktas.
När jag ropade svarade ni inte,
och ni lyssnade inte när jag talade.
Ni gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som misshagade mig.”
13Så säger därför Herren, Herren:
”Se, mina tjänare ska äta,
men ni ska hungra,
mina tjänare ska dricka,
men ni ska törsta,
mina tjänare ska glädjas,
men ni ska få blygas,
14mina tjänare ska sjunga ut sina hjärtans glädje,
men ni ska ropa ut era hjärtans ångest
och klaga i förtvivlan.
15Ni ska lämna era namn till mina utvalda
att användas som en förbannelse,
och Herren, Herren ska döda dig.
Men åt sina tjänare ska han ge ett annat namn.
16Den som uttalar en välsignelse i landet
välsignar sig vid sanningens Gud.65:16 Sanning är översatt från hebreiskans amen och syftar också på trofasthet.
Den som svär en ed i landet
svär vid sanningens Gud.
De lidanden som varit är glömda,
jag ser dem inte längre.
Nya himlar och en ny jord
17Se, jag ska skapa nya himlar och en ny jord,
och det som varit ska man inte längre minnas eller tänka på.
18Var glada och jubla för evigt
över det jag skapar!
För jag skapar Jerusalem till jubel
och dess befolkning till glädje.
19Jag ska jubla över Jerusalem
och glädja mig över mitt folk.
Där ska inte mer höras någon gråt och klagan.
20Där ska inte mer finnas spädbarn som bara lever några dagar
eller gamla som inte får leva sin tid ut.
Den som dör vid hundra års ålder anses som ung,
och den som inte uppnår hundra år betraktas som förbannad.
21De ska bygga hus och bo i dem,
plantera vingårdar och äta deras frukt.
22De ska inte bygga hus åt andra att bo i
och inte odla åt andra att äta.
Mitt folk ska leva lika länge som träd,
och mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk.
23De ska inte arbeta förgäves
och inte föda barn till en bråd död,
för de är ett folk som Herren välsignat,
de och deras efterkommande.
24Då ska det bli så
att innan de ropar ska jag svara,
och medan de ännu talar ska jag bönhöra dem.
25Varg och lamm betar tillsammans,
lejonet äter hö som oxen,
och jord är ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
ska de göra något ont eller fördärvligt, säger Herren.”
