دفاع أيوب الأخير
1وَاسْتَطْرَدَ أَيُّوبُ فِي ضَرْبِ مَثَلِهِ: 2«يَا لَيْتَنِي مَازِلْتُ كَمَا كُنْتُ فِي الشُّهُورِ الْغَابِرَةِ، فِي الأَيَّامِ الَّتِي حَفِظَنِي فِيهَا اللهُ، 3كَانَ مِصْبَاحُهُ يُضِيءُ فَوْقَ رَأْسِي، فَأَسْلُكُ عَبْرَ الظُّلْمَةِ فِي نُورِهِ. 4يَوْمَ كُنْتُ فِي رَيعَانِ قُوَّتِي وَرِضَى اللهِ مُخَيِّماً فَوْقَ بَيْتِي. 5وَالْقَدِيرُ مَا بَرِحَ مَعِي، وَأَوْلادِي مَازَالُوا حَوْلِي. 6حِينَ كُنْتُ أَغْسِلُ خَطْوَاتِي بِاللَّبَنِ، وَالصَّخْرُ يَفِيضُ لِي أَنْهَاراً مِنَ الزَّيْتِ. 7حِينَ كُنْتُ أَخْرُجُ إِلَى بَوَّابَةِ الْمَدِينَةِ، وَأَحْتَلُّ فِي السَّاحَةِ مَجْلِسِي، 8فَيَرَانِي الشُّبَّانُ وَيَتَوَارَوْنَ، وَيَقِفُ الشُّيُوخُ احْتِرَاماً لِي. 9يَمْتَنِعُ الْعُظَمَاءُ عَنِ الْكَلامِ وَيَضَعُونَ أَيْدِيَهُمْ عَلَى أَفْوَاهِهِمْ. 10يَتَلاشَى صَوْتُ النُّبَلاءِ، وَتَلْتَصِقُ أَلْسِنَتُهُمْ بِأَحْنَاكِهِمْ. 11إِذَا سَمِعَتْ لِيَ الأُذُنُ تُطَوِّبُنِي، وَإذَا شَهِدَتْنِي الْعَيْنُ تُثْنِي عَلَيَّ، 12لأَنِّي أَنْقَذْتُ الْبَائِسَ الْمُسْتَغِيثَ، وَأَجَرْتُ الْيَتِيمَ طَالِبَ الْعَوْنِ، 13فَحَلَّتْ عَلَيَّ بَرَكَةُ الْمُشْرِفِ عَلَى الْمَوْتِ، وَجَعَلْتُ قَلْبَ الأَرْمَلَةِ يَتَهَلَّلُ فَرَحاً. 14ارْتَدَيْتُ الْبِرَّ فَكَسَانِي، وَكَجُبَّةٍ وَعِمَامَةٍ كَانَ عَدْلِي. 15كُنْتُ عُيُوناً لِلأَعْمَى، وَأَقْدَاماً لِلأَعْرَجِ، 16وَكُنْتُ أَباً لِلْمِسْكِينِ، أَتَقَصَّى دَعْوَى مَنْ لَمْ أَعْرِفْهُ. 17هَشَّمْتُ أَنْيَابَ الظَّالِمِ وَمِنْ بَيْنِ أَسْنَانِهِ نَزَعْتُ الْفَرِيسَةَ، 18ثُمَّ حَدَّثْتُ نَفْسِي: إِنِّي سَأَمُوتُ فِي خَيْمَتِي وَتَتَكَاثَرُ أَيَّامِي كَحَبَّاتِ الرَّمْلِ. 19سَتَمْتَدُّ أُصُولِي إِلَى الْمِيَاهِ، وَالطَّلُّ يَبِيتُ عَلَى أَغْصَانِي. 20يَتَجَدَّدُ مَجْدِي دَائِماً، وَقَوْسِي أَبَداً جَدِيدَةٌ فِي يَدِي. 21يَسْتَمِعُ النَّاسُ لِي وَيَنْتَظِرُونَ، وَيَصْمُتُونَ مُنْصِتِينَ لِمَشُورَتِي. 22بَعْدَ كَلامِي لَا يُثَنُّونَ عَلَى أَقْوَالِي، وَحَدِيثِي يَقْطُرُ عَلَيْهِمْ كَالنَّدَى. 23يَتَرَقَّبُونَنِي كَالْغَيْثِ، وَيَفْتَحُونَ أَفْوَاهَهُمْ كَمَنْ يَنْهَلُ مِنْ مَطَرِ الرَّبِيعِ 24إِنِ ابْتَسَمْتُ لَهُمْ لَا يُصَدِّقُونَ، وَنُورُ وَجْهِي لَمْ يَطْرَحُوهُ عَنْهُمْ بَعِيداً. 25أَخْتَارُ لَهُمْ طَرِيقَهُمْ وَأَتَصَدَّرُ مَجْلِسَهُمْ، وَأَكُونُ بَيْنَهُمْ كَمَلِكٍ بَيْنَ جُيُوشِهِ، وَكَالْمُعَزِّي بَيْنَ النَّائِحِينَ.
Jobs sista tal
1Job fortsatte sitt tal:
2Jag längtar tillbaka till månader som gått,
när Gud vakade över mig,
3när hans lampa sken över mig,
när jag vandrade i hans ljus genom mörkret,
4när jag var i min krafts tid,
när Guds vänskap fanns i mitt hus,
5när den Väldige alltid var med mig,
när mina barn fanns runt omkring mig
6när jag vadade i grädde,
och ur klippan rann floder av olja fram åt mig.
7På den tiden när jag gick ut till stadsporten
och intog min plats på torget,
8såg de yngre mig och gick åt sidan,
och de äldre reste sig av respekt för mig.
9Furstar valde att inte yttra sig
och satte handen för munnen.
10Furstarnas röst tystnade,
och deras tunga fastnade i gommen.
11Alla som lyssnade till mig talade väl om mig,
alla som hörde mig stämde in i vad jag sa,
12för jag räddade den fattige som ropade,
och den faderlöse, som inte hade någon som hjälpte.
13Den döende välsignade mig,
och jag fick änkan att sjunga av glädje.
14Rättfärdigheten var den dräkt jag tog på mig,
och rättvisan min mantel och huvudbonad.
15Jag var den blindes ögon
och den lames fötter.
16Jag var en far för de fattiga
och tog mig an den okändes sak.
17Jag krossade käkarna på illgärningsmannen
och ryckte rovet från hans tänder.
18Jag tänkte:
”Jag ska dö stilla och lugnt i mitt eget bo,
mina dagar ska bli många som sandkornen.
19Min rot når till vatten,
nattens dagg vilar på mina grenar.
20Min ära förnyas,
och bågen i min hand förblir ny.”
21Förväntansfullt lyssnade man till mig då,
väntade tyst på mina råd.
22När jag hade sagt mitt hade ingen något att tillägga,
för mina ord föll väl för dem.
23De väntade på mig som på regn
och drack törstigt in varje ord som vårregn.
24När jag log mot dem,
trodde de det knappt,
men när mitt ansikte lyste
fick de nytt mod.29:24 Grundtextens innebörd är osäker.
25Jag valde en väg åt dem
och satt som deras hövding.
Jag levde som en kung bland sina trupper
och var som en tröstare för dem som sörjde.
