Ketab El Hayat

حزقيال 7:1-27

حلول النهاية

1وَأَوْحَى إِلَيَّ الرَّبُّ قَائِلاً: 2«يَا ابْنَ آدَمَ، هَذَا مَا يُعْلِنُهُ الرَّبُّ لأَرْضِ إِسْرَائِيلَ. النَّهَايَةُ قَدْ أَزِفَتْ عَلَى زَوَايَا الأَرْضِ الأَرْبَعِ. 3قَدْ أَقْبَلَتِ النَّهَايَةُ عَلَيْكِ، فَأُطْلِقُ غَضَبِي عَلَيْكِ وَأَدِينُكِ بِمُقْتَضَى طُرُقِكِ، وَأُجَازِيكِ عَلَى كُلِّ رَجَاسَاتِكِ يَا أَرْضَ إِسْرَائيلَ، 4فَلا تَتَرَأَّفُ عَلَيْكِ عَيْنِي، وَلا أَعْفُو، بَلْ أُجَازِيكِ بِمُقْتَضَى طُرُقِكِ، وَتَكُونُ رَجَاسَاتُكِ فِي وَسَطِكِ. عِنْدَئِذٍ تُدْرِكُونَ أَنِّي أَنَا الرَّبُّ».

5وَهَذَا مَا يُعْلِنُهُ السَّيِّدُ الرَّبُّ: «هُوَذَا شَرٌّ قَدْ أَقْبَلَ، شَرٌّ لَا مَثِيلَ لَهُ. 6قَدْ حَانَتِ النَّهَايَةُ قَدْ حَانَتِ النَّهَايَةُ. انْتَبَهَتْ لَكِ، وَهَا هِيَ مُقْبِلَةٌ. 7قَدْ حَلَّ بِكَ الْقَضَاءُ يَا سَاكِنَ الأَرْضِ، وَأَزِفَ الْمَوْعِدُ، اقْتَرَبَ يَوْمُ الاضْطِرَابِ لَا يَوْمُ الْهُتَافِ فِي الْجِبَالِ. 8أَنَا مُوْشِكٌ عَلَى صَبِّ غَضَبِي عَلَيْكِ وَأَنْفُثُ غَيْظِي فِيكِ، وَأَدِينُكِ بِمُقْتَضَى طُرُقِكِ، وَأُجَازِيكِ عَلَى كُلِّ رَجَاسَاتِكِ، 9فَلا تَتَرَأَّفُ عَلَيْكِ عَيْنِي وَلا أَعْفُو، بَلْ أُجَازِيكِ بِمُقْتَضَى طُرُقِكِ، وَتَكُونُ رَجَاسَاتُكِ فِي وَسَطِكِ. وَعِنْدَئِذٍ تُدْرِكُونَ أَنِّي أَنَا الضَّارِبُ.

10هَا هُوَ الْيَوْمُ قَدْ أَقْبَلَ! قَدْ حَانَ الْقَضَاءُ وَأَزْهَرَ الظُّلْمُ وَأَفْرَخَتِ الْكِبْرِيَاءُ 11انْتَصَبَ الْجَوْرُ وَصَارَ عَصاً لِلشَّرِّ، لِذَلِكَ يَفْنَى الظَّالِمُونَ وَتَفْنَى ثَرْوَتُهُمْ وَضَجِيجُهُمْ وَلا مَنْ يَنُوحُ عَلَيْهِمْ. 12قَدْ حَانَ الْمَوْعِدُ وَاقْتَرَبَ الْيَوْمُ، فَلا يَفْرَحَنَّ الْمُشْتَرِي وَلا يَحْزَنَنَّ الْبَائِعُ، لأَنَّ الْغَضَبَ مُنْصَبٌّ عَلَى جُمْهُورِهِمْ بِأَسْرِهِ. 13فَالْبَائِعُ لَنْ يَسْتَرِدَّ مَا بَاعَهُ مَهْمَا طَالَ بِهِ الْعُمْرُ لأَنَّ قَضَاءَ اللهِ يَنْطَبِقُ عَلَى كُلِّ جُمْهُورِهِمْ وَلَنْ يَتَحَوَّلَ عَنْهُمْ، وَلَيْسَ فِي وُسْعِ الشِّرِّيرِ أَنْ يَحْتَفِظَ بِحَيَاتِهِ. 14قَدْ نَفَخُوا فِي الْبُوقِ، وَأَعَدُّوا كُلَّ شَيْءٍ، وَلَكِنْ لَيْسَ مَنْ يَذْهَبُ لِخَوْضِ الْقِتَالِ، لأَنَّ غَضَبِي مُنْصَبٌّ عَلَى جُمْهُورِهِمْ.

15السَّيْفُ مُسَلَّطٌ مِنْ خَارِجٍ، وَالْوَبَاءُ وَالْجُوعُ مِنْ دَاخِلٍ. وَالَّذِي فِي الصَّحْرَاءِ يَقْضِي عَلَيْهِ السَّيْفُ، وَمَنْ فِي الْمَدِينَةِ يَفْتَرِسُهُ الْجُوعُ وَالْوَبَاءُ. 16أَمَّا النَّاجُونَ مِنْهُمْ فَيَلُوذُونَ بِالْجِبَالِ كَحَمَامِ الأَوْدِيَةِ، يَبْكِي كُلُّ وَاحِدٍ مِنْهُمْ عَلَى إِثْمِهِ. 17جَمِيعُ الأَيْدِي مُسْتَرْخِيَةٌ، وَكُلُّ الرُّكَبِ مَائِعَةٌ كَالْمِيَاهِ. 18يَتَلَفَّعُونَ بِالْمُسُوحِ، وَيَغْشَاهُمُ الرُّعْبُ، وَيَكْسُو الْعَارُ وُجُوهَهُمْ جَمِيعاً، وَيَطْغَى الْقَرَعُ عَلَى رُؤُوسِهِمْ. 19يَطْرَحُونَ فِضَّتَهُمْ فِي الشَّوَارِعِ، وَيَضْحَى ذَهَبُهُمْ نَجَاسَةً، وَتَعْجِزُ فِضَّتُهُمْ وَذَهَبُهُمْ عَنْ إِنْقَاذِهِمْ فِي يَوْمِ غَضَبِ الرَّبِّ. لَا يُشْبِعُونَ مِنْهُمَا جُوعَهُمْ، وَلا يَمْلأُونَ مِنْهُمَا أَجْوَافَهُمْ لأَنَّهُمَا كَانَا مَعْثَرَةَ إِثْمٍ لَهُمْ. 20حَوَّلُوا جَمَالَ زِينَةِ هَيْكَلِ الرَّبِّ إِلَى زَهْوٍ، وَصَنَعُوا مِنَ الذَّهَبِ وَالْفِضَّةِ تَمَاثِيلَ أَرْجَاسِهِمْ وَأَصْنَامِهِمِ الْمَكْرُوهَةِ، لِذَلِكَ جَعَلْتُهَا رَجَاسَةً لَهُمْ. 21أُسْلِمُهَا إِلَى أَيْدِي الْغُرَبَاءِ نَهْباً، وَلأَشْرَارِ الأَرْضِ سَلْباً فَيُنَجِّسُونَهَا. 22وَأُشِيحُ بِوَجْهِي عَنْهُمْ فَيُدَنِّسُونَ هَيْكَلِي، وَيَدْخُلُ إِلَيْهِ النَّاهِبُونَ وَيُنَجِّسُونَهُ.

23اصْنَعِ السِّلْسِلَةَ لِشَعْبِي لأَنَّ الأَرْضَ قَدْ عَمَّهَا سَفْكُ الدِّمَاءِ، وَسَادَ الْمَدِينَةَ الْجَوْرُ. 24لِذَلِكَ، أَجْلِبُ أَشَرَّ الأُمَمِ فَيَرِثُونَ بُيُوتَهُمْ، وَأَقْضِي عَلَى كِبْرِيَاءِ الأَقْوِيَاءِ فَتَتَنَجَّسُ مَقَادِسُهُمْ. 25وَعِنْدَمَا يُقْبِلُ الرُّعْبُ يَلْتَمِسُونَ السَّلامَ فَلا يَجِدُونَهُ، 26وَتَتَوَالَى بَلِيَّةٌ فَوْقَ بَلِيَّةٍ، وَتَرُوجُ إِشَاعَةٌ تِلْوَ إِشَاعَةٍ، فَيَطْلُبُونَ رُؤْيَا مِنَ النَّبِيِّ. غَيْرَ أَنَّ الشَّرِيعَةَ تَنْصَرِفُ عَنِ الْكَاهِنِ وَالْمَشُورَةَ عَنِ الشُّيُوخِ. 27يَنُوحُ الْمَلِكُ وَيَتَلَفَّعُ الرَّئِيسُ بِالْيَأْسِ، وَتَرْجُفُ أَيْدِي الشَّعْبِ. أُعَامِلُهُمْ بِمُقْتَضَى تَصَرُّفَاتِهِمْ، وَأَدِينُهُمْ بِمُوْجِبِ أَحْكَامِهِمْ فَيُدْرِكُونَ أَنِّي أَنَا الرَّبُّ».

Swedish Contemporary Bible

Hesekiel 7:1-27

Herrens vrede drabbar hela landet

1Herrens ord kom till mig: 2”Människa, så säger Herren, Herren till Israels land:

’Slutet har kommit, slutet har kommit

för landets fyra hörn.

3Nu är slutet över dig,

för jag ska låta min vrede komma över dig

och döma dig för dina gärningar,

ge dig igen för allt det askyvärda du gjort.

4Jag ska inte ha något förbarmande med dig,

inte skona dig.

Jag ska verkligen straffa dig

för vad du har gjort,

för alla dina avskyvärda handlingar.

Då ska ni inse att jag är Herren.’

5Så säger Herren, Herren:

’Den ena olyckan ska komma efter den andra.7:5 Eller: En olycka kommer, en unik olycka kommer.

6Slutet har kommit, slutet har kommit,

det har rest sig mot dig.

Se, det kommer!

7Din dom kommer över dig,

du som bor i landet,

tiden närmar sig, dagen är inne,

bestörtning, inga glädjerop på bergen.7:7 Ordet domär en högst osäker översättning av ett hebreiskt ord vars betydelse är oviss. Grundtextens innebörd är också osäker när det gäller inga glädjerop på bergen.

8Snart ska jag tömma ut min vrede över dig,

ösa ut min förbittring på dig,

och döma dig för dina gärningar,

ge dig igen för allt det askyvärda du gjort.

9Jag ska inte ha något förbarmande med dig,

inte skona dig.

Jag ska ge dig igen

för vad du har gjort,

dina avskyvärda handlingar ska komma över dig själv.

Då ska ni inse att det är jag, Herren, som slår er.

10Dagen är inne, domen kommer,

den närmar sig.

Staven blomstrar,

övermodet frodas.7:10 För domen se not till v. 7 (första delen). Staven är i sammanhanget ett svårtolkat ord, eftersom dess naturligaste syftning skulle vara Arons stav, men den poetiska parallellismen med följande rad gör denna tolkning svår. Ett alternativ skulle kunna vara en annan vokalisering i den hebreiska texten (där det från början inte fanns några vokaltecken), som skulle ge betydelsen orättvisa, laglöshet.

11Våldet har växt till en ondskans stav.

Inget av folket blir kvar,

ingen från den där hopen,

inget av deras rikedom,

inget av värde.7:11 Grundtextens innebörd är osäker.

12Tiden är inne, dagen drar allt närmare.

Köparen ska inte glädja sig

och säljaren inte sörja,

för vreden drabbar hela hopen.

13Säljaren ska inte återvända till det han sålt,

så länge de lever,

för vreden7:13 Egentligen synen, men här följer översättningen ett rättelseförslag i grundtexten, som verkar mer troligt i sammanhanget. drabbar hela hopen.

För deras synders skull

ska ingen av dem få behålla livet.

14De blåser i hornet

och gör sig redo,

men ingen drar ut till strid,

för min vrede drabbar hela hopen.

15Svärdet härjar där ute,

pest och hungersnöd där inne.

Den som är ute på fälten

dör genom svärdet,

den som är inne i staden

går under genom hungersnöd och pest.

16De som undkommer och flyr

är uppe i bergen,

klagande som duvor i dalarna,

var och en över sin synd.

17Alla står där handfallna,

allas knän blir som vatten.7:17 Dvs. mjuka, ostadiga. I Septuaginta är bildspråket starkare – en människa kan inte hålla tillbaka sin urin i extrema spänningstillstånd.

18De klär sig i säcktyg

och höljer sig i skräck,

skam täcker deras ansikten,

och allas huvuden är rakade.

19De kastar sitt silver på gatan,

och deras guld har blivit orent.

Deras silver och guld kan inte rädda dem

Herrens vredes dag.

Dessa ägodelar kan varken tillfredsställa deras hunger

eller fylla deras magar.

Sådant har fått dem att falla i synd.

20Dess härliga glans blev deras stolthet,

de gjorde av det sina vidriga avgudar

och sina avskyvärda bilder.

Därför gör jag det till orenhet för dem.

21Jag ska ge det som byte till främlingar

och som rov till jordens gudlösa,

och de kommer att vanhelga det.

22Jag ska vända mig bort från dem,

och de kommer att vanhelga min dyrbarhet7:22 Syftar antingen på templet eller dess allra heligaste, Jerusalem eller möjligen hela landet (se följande vers)..

Våldsmän ska komma in och vanhelga den.

23Gör i ordning kedjor,

för landet är fullt av blodsutgjutelse

och staden full av våld.

24Jag ska leda dit de värsta folken,

och de ska inta deras hem.

Jag ska göra slut på de starkas övermod,

och deras helgedomar ska vanhelgas.

25Ångesten kommer,

och de söker efter frid, men finner ingen.

26Olycka ska komma efter olycka,

sorgebud ska följa sorgebud.

De försöker få en syn av en profet.

Prästen saknar lagen,

och de äldste har inga råd.

27Kungen sörjer,

fursten klär sig i fasa7:27 Ett ofta förekommande ord hos Hesekiel, som vanligtvis syftar på någon form av ödeläggelse (t.ex. 6:14).,

och landets folk står med darrande händer.

Jag ska ge dem igen för vad de gjort

och döma dem så som de själva har dömt.

Då ska de inse att jag är Herren.’ ”