Ketab El Hayat

حزقيال 19:1-14

مرثية أمراء إسرائيل

1أَمَّا أَنْتَ فَاتْلُ مَرْثَاةً عَلَى رُؤَسَاءِ إِسْرَائِيلَ: 2وَقُلْ: مَاذَا كَانَتْ أُمُّكَ؟ لَبْوَةً رَبَضَتْ بَيْنَ الأُسُودِ وَرَبَّتْ جِرَاءَهَا بَيْنَ الأَشْبَالِ. 3حَتَّى إِذَا كَبُرَ أَحَدُ جِرَائِهَا وَصَارَ شِبْلاً، وَتَعَلَّمَ الصَّيْدَ، أَكَلَ النَّاسَ. 4وَعِنْدَمَا بَلَغَ أَمْرُهُ الأُمَمَ وَقَعَ فِي حُفْرَتِهِمْ، فَأَخَذُوهُ مَسُوقاً بِخَزَائِمِهِ إِلَى دِيَارِ مِصْرَ. 5وَعِنْدَمَا أَدْرَكَتْ فِي أَثْنَاءِ انْتِظَارِهَا أَنَّ رَجَاءَهَا قَدْ هَلَكَ، أَخَذَتْ جِرْواً آخَرَ وَجَعَلَتْهُ شِبْلاً. 6فَتَمَشَّى بَيْنَ الأُسُودِ وَصَارَ شِبْلاً وَتَعَلَّمَ الصَّيْدَ، وَأَكَلَ النَّاسَ، 7وَهَدَمَ قُصُورَهُمْ وَخَرَّبَ مُدُنَهُمْ، فَارْتَعَبَتِ الأَرْضُ وَمَنْ فِيهَا مِنْ زَمْجَرَةِ زَئِيرِهِ، 8فَاجْتَمَعَتْ عَلَيْهِ الأُمَمُ مِنْ كُلِّ صَوْبٍ، وَأَلْقَوْا عَلَيْهِ شَبَكَتَهُمْ فَوَقَعَ فِي حُفْرَتِهِمْ، 9فَسَاقُوهُ بِخَزَائِمَ وَزَجُّوهُ فِي قَفَصٍ وَأَحْضَرُوهُ إِلَى مَلِكِ بَابِلَ، وَاعْتَقَلُوهُ فِي قِلاعٍ لِكَيْلا تَتَرَدَّدَ أَصْدَاءُ صَوْتِهِ بَعْدُ فَوْقَ جِبَالِ إِسْرَائِيلَ.

10أُمُّكَ كَكَرْمَةٍ مِثْلَكَ غُرِسَتْ إِلَى جُوَارِ الْمِيَاهِ، فَأَثْمَرَتْ وَأَفْرَخَتْ لِغَزَارَةِ الْمِيَاهِ. 11فُرُوعُهَا مَتِينَةٌ تَصْلُحُ صَوْلَجَاناً لِلْمُتَسَلِّطِينَ، وَانْتَصَبَ سَاقُهَا عَالِياً بَيْنَ الأَغْصَانِ الْكَثِيفَةِ، فَبَدَتْ شَامِخَةً لِلْعَيَانِ بِفَضْلِ أَغصَانِهَا الْكَثِيرَةِ. 12لَكِنَّهَا اقْتُلِعَتْ بِحَنَقٍ وَطُرِحَتْ عَلَى الأَرْضِ، فَيَبَّسَتِ الرِّيحُ الشَّرْقِيَّةُ أَثْمَارَهَا، وَقَصَفَتْ فُرُوعَهَا الْقَوِيَّةَ حَتَّى جَفَّتْ فَالْتَهَمَتْهَا النِّيرَانُ. 13وَهَا هِيَ الآنَ مَغْرُوسَةٌ فِي الصَّحْرَاءِ، فِي أَرْضٍ جَدْبَاءَ ظَمْأَى. 14وَانْدَلَعَتْ نَارٌ مِنْ فَرْعِهَا الْتَهَمَتْ أَغْصَانَهَا وَأَثْمَارَهَا، فَلَمْ يَبْقَ مِنْهَا فَرْعٌ مَتِينٌ يَصْلُحُ لِصَوْلَجَانِ مُتَسَلِّطٍ. هَذِهِ مَرْثِيَّةٌ لِتَكُونَ قَصِيدَةَ رِثَاءٍ».

Swedish Contemporary Bible

Hesekiel 19:1-14

Klagosång över Israels kungahus

1Sjung en klagosång om Israels furstar: 2Säg:

’Vilken lejoninna var inte din mor

bland lejonen!

Hon låg bland de unga lejonen

och födde upp sina ungar.

3En av hennes ungar som hon födde upp

växte upp till ett starkt lejon.

Han lärde sig att slita sönder sitt byte

och blev en människoätare.

4Folken fick höra om honom,

och han fångades i deras grop.

Med krokar förde de honom

till Egyptens land.

5När hon såg att hon väntade förgäves,

att allt hopp var ute,

tog hon en annan av sina ungar,

och uppfostrade honom till ett starkt lejon.

6Han gick omkring bland lejonen

och blev ett starkt lejon.

Han lärde sig att slita sönder sitt byte

och blev en människoätare.

7Han kände till deras fästningar19:7 Egentligen kränkte (ordagrant kände) deras änkor. Änkor och fästningar/palats är mycket likartade ord i hebreiskan och kan lätt förväxlas. Här talar den poetiska parallellismen för fästningar.

och lade deras städer i ruiner.

Landet och alla som fanns där blev förskräckta

när hans rytande hördes.

8Då kom folken mot honom

från länderna runt omkring.

De bredde ut sitt nät för honom,

och han fångades i deras grop.

9Med krokar satte de honom i en bur

och tog med honom till kungen i Babylon.

De spärrade in honom,

så att hans rytande aldrig mer skulle höras på Israels berg.

10Din mor var som en vinstock i vingården,

planterad vid vatten,

och med många grenar och mycket frukt

på grund av överflödet på vatten.

11Den fick starka grenar,

som kunde bli härskarspiror.

Den var hög,

den höjde sig över lövverken

och syntes på långt håll

för sin höjd och för sina täta rankor.

12Men den rycktes upp i vrede

och kastades på marken.

Dess frukt torkade ut i östanvinden.

De starka grenarna bröts av, vissnade

och förtärdes av elden.

13Nu är vinstocken planterad i öknen,

i torkans och törstens land.

14Från en av dess främsta grenar

spred sig elden,

och förtärde frukten.

Ingen stark gren finns kvar,

ingen härskarspira.’

Denna sång är en klagosång, och en klagosång ska den vara.”