1“እስራኤል ሆይ፤ ብትመለስ፣
ወደ እኔ ብትመለስ”
ይላል እግዚአብሔር፤
“አስጸያፊ ነገሮችህን ከፊቴ ብታስወግድ፣
ባትናወጥ ብትቆምም፣
2በእውነት፣ በቅንነትና በጽድቅ፣
‘ሕያው እግዚአብሔርን!’ ብለህ ብትምል፣
አሕዛብ በእርሱ ይባረካሉ፤
በእርሱም ይከበራሉ።”
3እግዚአብሔር ለይሁዳና ለኢየሩሳሌም ሰዎች እንዲህ ይላል፤
“ዕዳሪውን መሬት ዕረሱ፤
በእሾኽም መካከል አትዝሩ።
4እናንተ የይሁዳ ሰዎች፣ የኢየሩሳሌምም ነዋሪዎች፤
ለእግዚአብሔር ተገረዙ፤
የልባችሁንም ሸለፈት አስወግዱ፤
አለዚያ ስለ ሠራችሁት ክፋት፣
ቍጣዬ እንደ እሳት ይንበለበላል፤
ሊገታውም የሚችል የለም።
ጥፋት ከሰሜን መምጣቱ
5“ ‘በምድሪቱ ሁሉ መለከትን ንፉ’ ብላችሁ፤
በይሁዳ ተናገሩ፣ በኢየሩሳሌም ዐውጁ፤
ጩኹ፤ እንዲህም በሉ፤
‘በአንድነት ተሰብሰቡ፤
ወደ ተመሸጉት ከተሞች እንሽሽ!’
6ወደ ጽዮን ለመግባት ሰንደቅ ዐላማ አንሡ፤
ቶሎ ሸሽታችሁ አምልጡ፤
ከሰሜን መቅሠፍትን፣
ታላቅ ጥፋትን አመጣለሁና።”
7አንበሳ ከደኑ ወጥቷል፤
ሕዝብንም የሚያጠፋ ተሰማርቷል፤
ምድርሽን ባዶ ሊያደርግ፣
ከስፍራው ወጥቷል።
ከተሞችሽ ፈራርሰው ይወድቃሉ፤
ያለ ነዋሪም ይቀራሉ።
8ስለዚህ ማቅ ልበሱ፤
ዕዘኑ፤ ዋይ በሉ፤
የእግዚአብሔር አስፈሪ ቍጣ፣
ከእኛ አልተመለሰምና።
9“በዚያ ቀን” ይላል እግዚአብሔር፤
“ንጉሡና ሹማምቱ ወኔ ይከዳቸዋል፤
ካህናቱ ድንጋጤ ይውጣቸዋል፤
ነቢያቱም ብርክ ይይዛቸዋል።”
10እኔም፣ “ጌታ እግዚአብሔር ሆይ፤ ሰይፍ ዐንገታቸው ላይ ተቃጥቶ ሳለ፣ ‘ሰላም ይሆንላችኋል’ ብለህ ይህን ሕዝብና ኢየሩሳሌምን ለምን እጅግ አታለልህ?” አልሁ።
11በዚያን ጊዜ፣ ለእዚህ ሕዝብና ለኢየሩሳሌም እንዲህ ተብሎ ይነገራል፤ “ለማበጠር ወይም ለማጥራት ሳይሆን፣ ከዚያ የበረታ የሚጠብስ ደረቅ ነፋስ በምድረ በዳ ካሉት ባድማ ኰረብቶች ወደ ወገኔ ሴት ልጅ 12በእኔ ትእዛዝ ይነፍሳል፤4፥12 ወይም በእኔ ትእዛዝ የሚመጣው እንግዲህ ፍርዴን በእነርሱ ላይ እናገራለሁ።”
13እነሆ፤ እንደ ደመና ይንሰራፋል፤
ሠረገሎቹ እንደ ዐውሎ ነፋስ ይመጣሉ፤
ፈረሶቹም ከንስር ይፈጥናሉ፤
መጥፋታችን ነውና ወዮልን!
14ኢየሩሳሌም ሆይ፤ እንድትድኚ ከልብሽ ክፋት ታጠቢ፤
እስከ መቼ ክፉ ሐሳብ በውስጥሽ ይኖራል?
15ድምፅ ከዳን ይሰማልና፤
ከኤፍሬም ተራሮችም ጥፋትን ያውጃል።
16“ይህን ለሕዝቦች አሳውቁ፤
ለኢየሩሳሌምም እንዲህ ብላችሁ በይፋ ንገሩ፤
‘ከብበው የሚያስጨንቁ ከሩቅ አገር ይመጣሉ፤
በይሁዳ ከተሞችም ላይ ይደነፋሉ፤
17ሰብል እንደሚጠብቁ ሰዎች ይከቧታል፤
በእኔ ላይ ዐምፃለችና፤’ ”
ይላል እግዚአብሔር።
18“የገዛ መንገድሽና ተግባርሽ፣
ይህን አምጥቶብሻል፤
ይህም ቅጣትሽ ነው፤
ምንኛ ይመርራል!
እንዴትስ ልብ ይሰብራል!”
19ወይ አበሳዬ! ወይ አበሳዬ!
ሥቃይ በሥቃይ ላይ ሆነብኝ፤
አወይ፣ የልቤ ጭንቀት!
ልቤ ክፉኛ ይመታል፤
ዝም ማለት አልችልም፤
የመለከትን ድምፅ፣
የጦርነትንም ውካታ ሰምቻለሁና።
20ጥፋት በጥፋት ላይ ይመጣል፤
ምድሪቱም በሞላ ባድማ ትሆናለች፤
ድንኳኔ በድንገት፣
መጠለያዬም በቅጽበት ጠፋ።
21እስከ መቼ የጦርነት ዐርማ እመለከታለሁ?
እስከ መቼስ የመለከት ድምፅ እሰማለሁ?
22“ሕዝቤ ተላሎች ናቸው፤
እኔን አያውቁኝም።
ማስተዋል የጐደላቸው፣
መረዳትም የማይችሉ ልጆች ናቸው።
ክፋትን ለማድረግ ጥበበኞች፣
መልካም መሥራት ግን የማያውቁ።”
23ምድርን ተመለከትሁ፤
እነሆ ቅርጽ የለሽና ባዶ ነበረች፤
ሰማያትንም አየሁ፣
ብርሃናቸው ጠፍቷል።
24ተራሮችን ተመለከትሁ፣
እነሆ ይንቀጠቀጡ ነበር፤
ኰረብቶችም ሁሉ ተናጡ።
25አየሁ፤ ሰው አልነበረም፤
የሰማይ ወፎች ሁሉ በረው ጠፍተዋል።
26ተመለከትሁ፤ እነሆም፣ ፍሬያማው ምድር በረሓ ሆነ፤
ከተሞቹ ሁሉ በእግዚአብሔር ፊት፣
ከብርቱ ቍጣው የተነሣ ፈራረሱ።
27እግዚአብሔር እንዲህ ይላል፤
“ምድር ሁሉ ባድማ ትሆናለች፤
ነገር ግን ፈጽሜ አላጠፋትም።
28ስለዚህ ምድር ታለቅሳለች፤
ሰማያትም በላይ ይጨልማሉ፤
ተናግሬአለሁ፤ ሐሳቤን አልለውጥም፤
ወስኛለሁ፤ ወደ ኋላም አልልም።”
29ከፈረሰኞችና ከቀስተኞች ጩኸት የተነሣ፣
ከተማ ሁሉ ይሸሻል፤
አንዳንዶች ደን ውስጥ ይገባሉ፤
ሌሎችም ቋጥኝ ላይ ይወጣሉ፤
ከተሞች ሁሉ ባዶ ቀርተዋል፤
የሚኖርባቸውም የለም።
30አንቺ ለጥፋት የተዳረግሽ ሆይ፤ ምን መሆንሽ ነው?
ቀይ ቀሚስ የለበስሽው ለምንድን ነው?
ለምን በወርቅ አጌጥሽ?
ዐይኖችሽንስ ለምን ተኳልሽ?
እንዲያው በከንቱ ተሽሞንሙነሻል፤
የተወዳጀሻቸው ንቀውሻልና፤
ነፍስሽንም ሊያጠፉ ይፈልጋሉ።
31የበኵር ልጇን ለመውለድ እንደምታምጥ፣
በወሊድ እንደምትጨነቅ ሴት ድምፅ ሰማሁ፤
የጽዮን ሴት ልጅ ትንፋሽ ዐጥሯት ስትጮኽ፣
እጇን ዘርግታ፣
“ወዮልኝ! ተዝለፈለፍሁ፣
በነፍሰ ገዳዮች እጅ ወደቅሁ!” ስትል ሰማሁ።
1”Om du vill vända tillbaka, Israel, säger Herren,
så vänd om till mig.
Gör dig av med dina vidriga avgudar,
ta bort dem ur min åsyn
och sluta upp med att irra omkring.
2Du ska svära i sanning, rätt och rättfärdighet:
’Så sant Herren lever.’
Genom honom ska folken bli välsignade
och lovprisa honom.”
3Så säger Herren
till männen i Juda och till Jerusalem:
”Bryt er ny mark
och så inte bland törnen.
4Omskär er för Herren,
skär bort era hjärtans förhud,
ni Judas män och Jerusalems befolkning.
Annars bryter min vrede ut
och brinner som en eld
för era onda gärningars skull.
Den kan ingen släcka.
Kommande dom
5Förkunna i Juda och kungör i Jerusalem,
blås i hornet i landet,
ropa högt och säg:
’Låt oss samlas
och gå till de befästa städerna!’
6Res ett banér mot Sion!
Sök skydd, dröj inte kvar!
Jag låter olyckan komma från norr
med en stor förödelse.”
7Ett lejon har kommit fram ur sitt snår,
en folkens förgörare är på väg.
Han har gått ut ur sitt tillhåll
för att ödelägga ditt land.
Dina städer ska läggas i ruiner,
där ingen kan bo.
8Klä er i säcktyg,
sörj och klaga,
för Herrens flammande vrede
har inte vänt sig från oss.
9”På den dagen, säger Herren,
kommer kungen och furstarna att bli modlösa,
prästerna slås av skräck
och profeterna ska stå förstummade.”
10Då sa jag:4:10 Enligt vissa (Septuaginta-)handskrifter: De säger: ”Men min Herre, Herre, hur har du inte bedragit detta folk och Jerusalem! Du lovade oss fred, men nu har vi svärdet riktat mot strupen.”
11Vid den tiden ska man säga till detta folk och till Jerusalem: ”En brännande vind från de kala höjderna i öknen sveper ner mot dottern mitt folk, inte för att kasta eller rensa säd, 12utan en starkare vind än så ska jag låta komma. Nu ska jag uttala mina domar mot dem.”
13Se, som moln stiger han upp,
och hans vagnar är som en stormvind.
Hans hästar är snabbare än örnar.
Ve oss, vi är förlorade!
14Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem,
för att du ska bli räddad.
Hur länge ska dina onda tankar
bo kvar inom dig?
15En röst förkunnar från Dan,
meddelar olycka från Efraims berg.
16”Förkunna för folken, tala om för Jerusalem:
’Belägrarna kommer från ett avlägset land
och höjer sina stridsrop mot Juda städer.
17Som vakterna kring ett fält
omringar de henne.
För hon har varit upprorisk mot mig, säger Herren.’ ”
18”Ditt levnadssätt och dina gärningar
har dragit det här över dig.
Det är för din ondska
som det bittra drabbar dig ända in i hjärtat.”
19Mitt inre, mitt inre!
Jag vrider mig i plågor,
och mitt hjärta bankar.
Jag kan inte hålla mig stilla,
för jag har hört hornstötar och krigsrop.
20Våg efter våg av förstörelse,
hela landet ligger i ruiner.
Plötsligt förstörs mina tält,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21Hur länge måste jag se banéret
och höra ljudet av hornen?
22”Mitt folk är dumt,
de känner mig inte.
De är barn utan förstånd
och fattar ingenting.
De har vishet nog att göra det onda
men ingen kunskap att göra det goda.”
23Jag såg på jorden,
och den var öde och tom,
på himlen, och där fanns inget ljus.4:23 Jfr 1 Mos 1:2.
24Jag såg på bergen som skälvde
och höjderna som skakade.
25Jag såg att det inte fanns någon människa
och att himlens fåglar hade flytt.
26Jag såg att det bördiga landet var ödemark,
och dess städer låg i ruiner inför Herren,
för hans brinnande vrede.
27För så säger Herren:
”Hela jorden ska bli ödelagd,
även om jag inte ska utplåna den helt.
28Därför sörjer jorden
och himlen där ovan mörknar.
För jag har talat och ändrar mig inte
jag har beslutat och kommer inte att ångra mig.”
29För ryttarnas och bågskyttarnas larm
tar alla i landet till flykten,
man gömmer sig inne i skogssnåren
och uppe bland klipporna.
Alla städer ligger övergivna,
ingen bor kvar i dem.
30Vad tänker du göra, du ödelagda?
Om du än klär dig i scharlakansrött,
tar på dig guldsmycken
och förstorar ögonen med smink,
gör du dig vacker förgäves.
Dina älskare föraktar dig
och står efter ditt liv.
31Jag hör rop som från en kvinna i födslosmärtor,
ångestskrik som när hon ska föda sitt första barn.
Det är dotter Sions rop.
Hon flämtar och sträcker ut sina händer:
”Ve mig, mitt liv tynar bort inför mördare!”
