1“የይሁዳ ኀጢአት በብረት ብርዕ፣
በሾለ የአልማዝ ጫፍ፣ ተጽፏል፤
በልባቸው ጽላት፣
በመሠዊያቸውም ቀንዶች ላይ ተቀርጿል።
2ልጆቻቸው እንኳ ሳይቀሩ፣
በለመለሙ ዛፎች ሥር፣
ከፍ ባሉ ኰረብቶችም ላይ ያሉትን፣
መሠዊያቸውንና አሼራ የተባለችውን ጣዖት ምስል17፥2 ወይም የአሼራ ዐጸድ ያስባሉ።
3በአገርህ ሁሉ ከተፈጸመው ኀጢአት የተነሣ፣
በምድሪቱ ያለህ ተራራዬ፣17፥3 ወይም በምድሪቱ ያሉ ተራራዎችን
ሀብትህንና ንብረትህን ሁሉ፣
መስገጃ ኰረብቶችህንም ጭምር፣
ለብዝበዛ አደርገዋለሁ።
4በገዛ ጥፋትህ፣
የሰጠሁህን ርስት ታጣለህ፤
በማታውቀውም ምድር፣
ለጠላቶችህ ባሪያ አደርግሃለሁ፤
ለዘላለም የሚነድደውን፣
የቍጣዬን እሳት ጭረሃልና።”
5እግዚአብሔር እንዲህ ይላል፤
“በሰው የሚታመን፣
በሥጋ ለባሽ የሚመካ፣
ልቡንም ከእግዚአብሔር የሚያርቅ የተረገመ ነው።
6በምድረ በዳ እንዳለ ቍጥቋጦ ይሆናል፤
መልካም ነገር ሲመጣ አያይም፤
ሰው በሌለበት በጨው ምድር፣
በምድረ በዳ በደረቅ ስፍራ ይቀመጣል።
7“ነገር ግን በእግዚአብሔር የሚታመን፣
መታመኛውም እግዚአብሔር የሆነ ሰው ቡሩክ ነው።
8በውሃ ዳር እንደ ተተከለ፣
ሥሩንም ወደ ወንዝ እንደ ሰደደ ዛፍ ነው፣
ሙቀት ሲመጣ አይፈራም፤
ቅጠሉም ዘወትር እንደ ለመለመ ነው፤
በድርቅ ዘመን አይሠጋም፤
ፍሬ ማፍራቱንም አያቋርጥም።”
9የሰው ልብ ከሁሉ ይልቅ ተንኰለኛ ነው፤
ፈውስም የለውም፤
ማንስ ሊረዳው ይችላል?
10“እኔ እግዚአብሔር ለሰው ሁሉ እንደ መንገዱ፣
እንደ ሥራው ፍሬ ለመስጠት፣
ልብን እመረምራለሁ፤
የአእምሮንም ሐሳብ እፈትናለሁ።”
11ሀብትን በግፍ የሚያከማች ሰው፣
ያልፈለፈለችውን ጫጩት እንደምትታቀፍ ቆቅ ነው፤
በዕድሜው አጋማሽ ትቶት ይሄዳል፤
በመጨረሻም ሞኝነቱ ይረጋገጣል።
12የመቅደሳችን ስፍራ፣
ከጥንት ጀምሮ ከፍ ያለ የክብር ዙፋን ነው።
13የእስራኤል ተስፋ እግዚአብሔር ሆይ፤
ጥለውህ የሚሄዱ ሁሉ ያፍራሉ፤
ፊታቸውን ከአንተ የሚመልሱ በምድር ውስጥ ይጻፋሉ፤
የሕይወትን ውሃ ምንጭ፣
እግዚአብሔርን ትተዋልና።
14እግዚአብሔር ሆይ፤ ፈውሰኝ፤ እፈወሳለሁ፤
አድነኝ እኔም እድናለሁ፤
አንተ ምስጋናዬ ነህና።
15እነርሱ ደጋግመው፣
“የእግዚአብሔር ቃል የት አለ?
እስቲ አሁን ይፈጸም!” ይሉኛል።
16እረኛ ሆኜ አንተን ከማገልገል ወደ ኋላ አላልሁም፤
ክፉ ቀን እንዳልተመኘሁ ታውቃለህ፤
ከአንደበቴ የሚወጣውም በፊትህ ግልጽ ነው።
17አስደንጋጭ አትሁንብኝ፤
በመከራ ቀን መሸሸጊያዬ አንተ ነህ።
18አሳዳጆቼ ይፈሩ፤
እኔን ግን ከዕፍረት ጠብቀኝ፤
እነርሱ ይደንግጡ፤
እኔን ግን ከድንጋጤ ሰውረኝ፤
ክፉ ቀን አምጣባቸው፤
በዕጥፍ ድርብ ጥፋት አጥፋቸው።
ሰንበትን ማክበር
19እግዚአብሔር እንዲህ አለኝ፤ “ሄደህ የይሁዳ ነገሥታት በሚገቡበትና በሚወጡበት በሕዝቡ በር በሌሎቹም የኢየሩሳሌም በሮች ሁሉ ቁም፤ 20እንዲህም በላቸው፤ ‘በእነዚህ በሮች የምትገቡ የይሁዳ ነገሥታት ሆይ፤ የይሁዳ ሕዝብና በኢየሩሳሌም የምትኖሩ ሁሉ፤ የእግዚአብሔርን ቃል ስሙ። 21እግዚአብሔር እንዲህ ይላል፤ “በሰንበት ቀን ሸክም ተሸክማችሁ በኢየሩሳሌም በሮች እንዳታስገቡ ለራሳችሁ ተጠንቀቁ። 22አባቶቻችሁን እንዳዘዝኋቸው ሰንበትን አክብሩ እንጂ በሰንበት ቀን ከየቤታችሁ ሸክም ይዛችሁ አትውጡ፤ ምንም ሥራ አትሥሩ።” 23እነርሱ ግን አልሰሙም፤ ልብም አላሉም፤ እንዳይሰሙና እንዳይገሠጹም ዐንገታቸውን አደነደኑ። 24ነገር ግን በጥንቃቄ ብትታዘዙኝ ይላል እግዚአብሔር፤ በሰንበትም ቀን በዚህች ከተማ በሮች ሸክም ይዛችሁ ባትገቡ፣ የሰንበትንም ቀን ምንም ሳትሠሩ ብትቀድሱት፣ 25በዳዊት ዙፋን ላይ የሚቀመጡ ነገሥታትና መኳንንታቸው በዚህች ከተማ በሮች ይገባሉ፤ በፈረሶችና በሠረገሎች ተቀምጠው በይሁዳ ሰዎችና በኢየሩሳሌም ነዋሪዎች ታጅበው ይመጣሉ፤ ይህችም ከተማ ለዘላለም የሰው መኖሪያ ትሆናለች። 26ሰዎች ከይሁዳ ከተሞች፣ ከኢየሩሳሌም ዙሪያ፣ ከብንያምም አገር፣ ከቈላውና ከደጋው አገር እንዲሁም ከኔጌቭ የሚቃጠል መሥዋዕትና ሌላ መሥዋዕት፣ የእህል ቍርባን፣ ዕጣንና የምስጋና መሥዋዕት ይዘው ወደ እግዚአብሔር ቤት ይመጣሉ። 27ነገር ግን የሰንበትን ቀን ሳትቀድሱ፣ በሰንበት ቀን ሸክም ተሸክማችሁ በኢየሩሳሌም በሮች በመግባት ትእዛዜን ብትጥሱ፣ በኢየሩሳሌም በሮች ላይ ምሽጎቿን የሚበላ፣ የማይጠፋ እሳት እጭራለሁ።’ ”
Judas synd, förbannelse och välsignelse
1”Judas synd är inristad med järnstift,
upptecknad med diamantspets
på deras hjärtas tavla
och på deras altarens horn.
2Så som man tänker på sina barn,
så tänker de på sina altaren17:2 Grundtextens innebörd är osäker. Det kan också vara barnen som tänker på altaren osv. Verserna 1-4 saknas i Septuaginta.
och sina asherapålar
vid grönskande träd och på höga kullar.
3Mitt berg på fältet,
din rikedom och dina skatter
ska jag låta plundras,
likaså dina offerplatser,
på grund av all synd du begått i hela ditt land.
4Det är ditt eget fel att du går miste om
det arv jag gett dig.
Jag ska sätta dig till att tjäna
dina fiender i ett land du inte känner.
Ni har upptänt min vredes eld,
och den ska brinna i evighet.”
5Så säger Herren:
”Förbannad är den man som sätter sin lit till människor,
som stöder sig på mänsklig kraft
och vänder sig bort från Herren.
6Han är som en torr buske i ödemarken
och får inte se det goda komma.
Han lever i ett förbränt ökenland,
på saltslätter där ingen kan bo.
7Men välsignad är den man
som litar på Herren,
som sätter hela sin tillit till Herren.
8Han är som ett träd
planterat vid vatten.
Det sträcker ut sina rötter till bäcken.
Det fruktar inte för hettan
och dess löv är alltid gröna.
Det skräms inte av ett års torka,
det kan alltid bära frukt.”
9Hjärtat är det mest bedrägliga av allt,
och oförbätterligt – vem kan förstå det?
10”Jag, Herren, genomskådar hjärtan
och granskar människans inre,
för att ge var och en lön
utifrån vad hans gärningar förtjänar.”
11Som en rapphöna, som ruvar på ägg
som den inte lagt,
är den som blir rik
genom oärliga metoder.
Mitt i livet måste han lämna det,
och står där till slut som ett fån.
12En härlighetens tron,
upphöjd alltifrån begynnelsen,
är vår helgedoms plats.
13Herre, Israels hopp,
alla som överger dig
ska stå där med skam.
De som vänder sig bort från dig
ska bli som det som är skrivet i sanden,
för de har övergett Herren,
källan med det levande vattnet.
14Hela mig, Herre,
så blir jag helad,
rädda mig,
så blir jag räddad.
Det är dig jag vill prisa.
15De säger till mig:
”Vad blir det av Herrens ord?
Ska det inte slå in?”
16Jag har inte smitit ifrån min tjänst
som herde i din efterföljd,
inte heller har jag bett dig sända olycka.
Du vet om allt som uttalats av mina läppar,
allt vad jag sagt har du hört.
17Bli inte till förskräckelse för mig!
Du är min tillflykt i en ond tid.
18Låt dem som förföljer mig
stå där med skam,
men låt mig få slippa skämmas.
Låt dem bli förskräckta,
men låt mig få slippa skrämmas.
Låt den onda tiden drabba dem,
krossa dem med dubbel förödelse!
Sabbatsvilan
19Då sa Herren till mig: ”Gå och ställ dig vid folkets port17:19 Eller Folkets port, alltså ett namn på en annars okänd port., där Judas kungar går in och ut, och sedan vid var och en av Jerusalems portar 20och säg till dem: ’Hör Herrens ord, ni Judas kungar, hela Juda och alla Jerusalems invånare, ni som går genom dessa portar. 21Så säger Herren: Var noga med att inte bära någon börda på sabbatsdagen eller föra in den genom Jerusalems portar. 22Bär inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen, och utför inget arbete, utan håll sabbatsdagen helig, så som jag befallde era förfäder. 23De lyssnade inte och ville inte lyda. De var motspänstiga och tog inte emot tillrättavisning från mig.
24Men om ni lyder mig, säger Herren, så att ni inte bär in någon börda genom denna stads portar på sabbatsdagen, utan håller sabbatsdagen helig och inte utför något arbete då, 25då ska kungar och furstar som sitter på Davids tron komma in genom denna stads portar på hästar och vagnar, de och deras furstar, Judas män och Jerusalems invånare, och denna stad ska vara bebodd för evigt. 26De ska komma från Judas städer, från trakterna kring Jerusalem, från Benjamins område, från Låglandet, från bergsbygden och från Negev. De ska bära fram sina brännoffer, slaktoffer, matoffer och rökelse och offra tackoffer i Herrens hus.
27Men om ni inte vill höra på min befallning att hålla sabbaten helig genom att inte bära in bördor genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag sätta eld på dess portar. Elden ska sluka Jerusalems fästningar, och ingen ska kunna släcka den.’ ”
