ድርቅ፣ ራብ፣ ሰይፍ
1ስለ ድርቅ ወደ ኤርምያስ የመጣው የእግዚአብሔር ቃል ይህ ነው፤
2“ይሁዳ ታለቅሳለች፤
ከተሞቿም ይማቅቃሉ፤
በምድር ላይ ተቀምጠው ይቈዝማሉ፤
ጩኸትም ከኢየሩሳሌም ወጥቶ ይሰማል።
3መሳፍንት አገልጋዮቻቸውን ውሃ ፍለጋ ይሰዳሉ፤
እነርሱ ወደ ውሃ ጕድጓዶች ይወርዳሉ፤
ነገር ግን ውሃ አያገኙም፤
ዐፍረውና ተስፋ ቈርጠው፣
ራሳቸውን ተከናንበው፣
ባዶ እንስራ ይዘው ይመለሳሉ።
4በምድሪቱ ዝናብ ስለሌለ፣
መሬቱ ተሰነጣጥቋል፤
ገበሬዎችም ዐፍረው፣
ራሳቸውን ተከናንበዋል።
5አንዳች ሣር ባለመኖሩ፣
የሜዳ አጋዘን እንኳ፣
እንደ ወለደች ግልገሏን ጥላ ትሄዳለች።
6የሜዳ አህዮች ባድማ ኰረብቶች ላይ ቆሙ፤
እንደ ቀበሮም አየር ፍለጋ አለከለኩ፤
ግጦሽ ባለመገኘቱ፣
ዐይኖቻቸው ፈዘዙ።”
7እግዚአብሔር ሆይ፤ ከአንተ መኰብለል አብዝተናል፤
በአንተም ላይ ዐምፀናል፤
ኀጢአታችን ቢመሰክርብንም እንኳ፣
ስለ ስምህ ብለህ አንድ ነገር አድርግልን።
8አንተ የእስራኤል ተስፋ፤
በጭንቀት ጊዜ አዳኙ፣
ለምን በምድሪቱ እንደ ባዕድ፣
እንደ ሌት ዐዳሪ መንገደኛ ትሆናለህ?
9ግራ እንደ ተጋባ ሰው፣
ለመታደግም ኀይል እንዳጣ ተዋጊ ትሆናለህ?
እግዚአብሔር ሆይ፤ አንተ በመካከላችን አለህ፤
በስምህም ተጠርተናል፤
እባክህ አትተወን።
10እግዚአብሔር ስለዚህ ሕዝብ እንዲህ ይላል፤
“መቅበዝበዝ እጅግ ይወድዳሉ፤
እግሮቻቸው አይገቱም፤
ስለዚህ እግዚአብሔር በእነርሱ ደስ አይለውም፤
አሁን በደላቸውን ያስባል፤
በኀጢአታቸውም ይቀጣቸዋል።”
11እግዚአብሔርም እንዲህ አለኝ፤ “ለዚህ ሕዝብ በጎነት አትጸልይ፤ 12ቢጾሙም ጩኸታቸውን አልሰማም፤ የሚቃጠል መሥዋዕትና የእህል ቍርባን ቢያቀርቡም አልቀበላቸውም፤ ነገር ግን በሰይፍ፣ በራብና በቸነፈር አጠፋቸዋለሁ።”
13እኔም፣ “ጌታ እግዚአብሔር ሆይ፤ ወዮ! ነቢያቱ ‘ሰይፍ አታዩም፤ ራብም አያገኛችሁም፤ ነገር ግን በዚህ ስፍራ ዘለቄታ ያለው ሰላም እሰጣችኋለሁ’ ይላል ይሏቸዋል” አልሁ።
14እግዚአብሔርም እንዲህ አለኝ፤ “ነቢያቱ በስሜ የሐሰት ትንቢት14፥14 ወይም ራእይ፣ (ከንቱ) ሟርት ይናገራሉ፤ እኔ አልላክኋቸውም፤ አላዘዝኋቸውም፤ አልተናገርኋቸውምም። የሐሰት ራእይ፣ ሟርት፣ ከንቱ ነገርንና የልባቸውን ሽንገላ ይተነብዩላችኋል። 15ስለዚህ በስሜ የሐሰት ትንቢት ስለሚናገሩ ነቢያት እግዚአብሔር እንዲህ ይላል፤ እኔ ሳልልካቸው፣ ‘ሰይፍና ራብ በዚች ምድር ላይ አይመጣም’ የሚሉ እነዚህ ነቢያት በሰይፍና በራብ ይጠፋሉ፤ 16ትንቢቱ የተነገረለትም ሕዝብ ከሰይፍና ከራብ የተነሣ በኢየሩሳሌም አደባባዮች ይወድቃል፤ እነርሱንም ሆነ ሚስቶቻቸውን ወይም ወንዶችና ሴቶች ልጆቻቸውን የሚቀብራቸው አይገኝም። ለበደላቸው የሚገባውንም ቅጣት በላያቸው አወርዳለሁ።
17“ይህን ቃል እንዲህ ብለህ ንገራቸው፤
“ ‘ድንግሊቱ ልጄ፣ ሕዝቤ፣
በታላቅ ስብራት፣
በብርቱ ቍስል ተመትታለችና
ዐይኖቼ ቀንና ሌሊት፣ ሳያቋርጡ
እንባ ያፈስሳሉ
18ወደ ገጠር ብወጣ፣
በሰይፍ የተገደሉትን አያለሁ፤
ወደ ከተማ ብገባ፣ በራብ የወደቁትን አያለሁ
ነቢዩም ካህኑም፣
ወደማያውቁት አገር ሸሽተዋል።’ ”
19ይሁዳን ፈጽመህ ጥለኸዋልን?
ነፍስህስ ጽዮንን ተጸየፈቻትን?
ፈውስ እስከማይገኝልን ድረስ፣
ለምን ክፉኛ መታኸን?
ሰላምን ተስፋ አደረግን፤
ሆኖም በጎ ነገር አላገኘንም፤
የፈውስን ጊዜ ተጠባበቅን፤
ነገር ግን ሽብር ብቻ ሆነ።
20እግዚአብሔር ሆይ፤ ክፋታችንን ዐውቀናልና፤
የአባቶቻችንን በደል ተረድተናልና፤
በርግጥም በአንተ ላይ ኀጢአት ሠርተናል።
21ስለ ስምህ ብለህ አትናቀን፤
የክብርህንም ዙፋን አታዋርድ።
ከእኛ ጋር የገባኸውን ኪዳን ዐስብ፤
አታፍርሰውም።
22ከአሕዛብ ከንቱ ጣዖቶች መካከል ዝናብ ሊያዘንብ የሚችል አለን?
ሰማያትስ በራሳቸው ማካፋት ይችላሉን?
አይ! አይችሉም፣ እግዚአብሔር አምላካችን ሆይ፤
ይህን ሁሉ የምታደርግ አንተ ነህ፣
ስለዚህም ተስፋችን በአንተ ላይ ነው።
Den svåra torkan, klagan och bön
1Det här är Herrens ord till Jeremia om torkan:
2”Juda sörjer.
Dess stadsportar sjunker ihop,
de böjer sig sörjande mot jorden.
Ett klagorop stiger upp från Jerusalem.
3De mäktiga skickar sina tjänare
för att hämta vatten,
men när de kommer till dammarna
finner de inget vatten.
De kommer tillbaka med tomma kärl,
besvikna och nedstämda,
och täcker sina huvuden.
4Marken är sprucken
av brist på regn i landet.
Bönderna är besvikna
och täcker sina huvuden.
5Också hinden på fältet överger
sin nyfödda kalv
därför att det inte finns något gräs.
6Vildåsnorna står på de kala höjderna
och flämtar som schakaler.
Deras ögon är matta,
för det finns inget gräs.”
7Våra missgärningar vittnar mot oss,
men grip ändå in, Herre,
för ditt eget ryktes skull!
Många gånger har vi fallit
och syndat mot dig.
8Du Israels hopp,
dess räddare i tider av nöd,
varför är du som en främling i landet,
som en vandrare som bara stannar över natten?
9Varför står du som en handfallen,
som en krigare som inte kan rädda?
Herre, du finns ju mitt ibland oss,
och vi bär ditt namn.
Överge oss inte!
10Så säger Herren om detta folk:
”De älskar att vandra omkring,
de håller inte sina fötter i styr.
Därför accepterar Herren dem inte mer.
Han minns nu deras skuld
och ska straffa dem för deras synder.”
11Herren sa till mig: ”Be inte om något gott för det här folket. 12Även om de fastar, ska jag inte lyssna till deras rop. När de offrar brännoffer och matoffer kommer jag inte att ta emot dem. I stället ska jag göra slut på dem med svärd, hungersnöd och pest.”
13Då sa jag: ”Min Herre, Herre, profeterna säger till dem att inget svärd eller någon hungersnöd ska drabba dem, utan du kommer att ge dem bestående fred på denna plats.”
14Då sa Herren till mig: ”Profeterna profeterar lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem några budskap. De profeterar för er falska syner, meningslösa spådomar och sina egna påhitt. 15Därför säger Herren om dessa profeter, som profeterar i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att varken svärd eller hungersnöd ska drabba detta land: Genom svärd och hungersnöd kommer dessa profeter själva att gå under. 16De som de profeterade för ska bli liggande på Jerusalems gator som offer för svält och svärd, och ingen ska begrava dem, varken dem själva, deras hustrur, söner eller döttrar. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.
17Säg detta till dem:
’Natt och dag
strömmar tårar från mina ögon,
oupphörligt.
Mitt folk, min arma dotter,
har drabbats av ett förkrossande slag,
av ett helt obotligt sår.
18Om jag går ut på fälten
ser jag dem som fallit för svärd.
Kommer jag in i staden
ser jag svältens härjningar.
Även präster och profeter
irrar rådlösa omkring i landet.14:18 Grundtextens innebörd är osäker.’ ”
19Har du fullkomligt förkastat Juda?
Avskyr du Sion?
Varför har du slagit oss så
att inget helande finns?
Vi hoppas på fred,
men inget gott kommer,
på en tid av helande,
men det råder förskräckelse.
20Herre, vi bekänner vår ondska
och våra förfäders skuld.
Vi har syndat mot dig.
21För ditt eget namns skull,
förkasta oss inte!
Låt inte din härlighets tron bli vanärad.
Kom ihåg ditt förbund med oss
och bryt det inte!
22Vilka av de andra folkens meningslösa gudar
skulle kunna ge oss regn?
Skulle himlen av sig själv
kunna sända regn?
Nej, det gör endast du,
Herre, vår Gud.
Därför är du vårt hopp,
för du har gjort allt detta.
