ወዮ ለዳዊት ከተማ
1ዳዊት የሰፈረብሽ ከተማ፣
አርኤል፣ አርኤል ወዮልሽ!
ዓመት በዓመት ላይ ጨምሪ፣
ዐውደ ዓመትሽም ይቀጥል።
2ነገር ግን አርኤልን29፥2 በዕብራይስጡ፣ የመሠዊያ መሬት የሚለው ቃል ድምፀት፣ አርኤል ከሚለው ቃል ጋር አንድ ዐይነት ነው። እከብባለሁ፤
ታለቅሳለች፤ ዋይ ዋይ ትላለች፤
ለእኔም እንደ መሠዊያ ስፍራ ትሆንልኛለች።
3በዙሪያሽ እሰፍራለሁ፤
በቅጥር እከብብሻለሁ፤
የከበባ ዐምባም ሠርቼ አስጨንቅሻለሁ።
4ወደ ታች ትወርጃለሽ፤ ከምድርም በታች ትናገሪያለሽ፤
ንግግርሽ ከትቢያ እየተጕተመተመ ይወጣል፤
ድምፅሽ እንደ መናፍስት ድምፅ ከመሬት ወደ ላይ ይመጣል፤
ንግግርሽ ከትቢያ ያንሾካሹካል።
5ነገር ግን ብዙ ጠላቶችሽ እንደ ትቢያ ብናኝ፣
የጨካኞች መንጋ በነፋስ እንደሚነዳ
ገለባ ይሆናሉ።
ድንገት ሳይታሰብም፣
6የሰራዊት ጌታ እግዚአብሔር፣
በነጐድጓድ፣ በምድር መናወጥና በታላቅ ድምፅ፣
በዐውሎ ነፋስና በኀይለኛ ሞገድ፣ ፈጽሞ በሚባላም የእሳት ነበልባል ይመጣል።
7አርኤልን የሚወጋ የአሕዛብ ሁሉ መንጋ፣
በእርሷና በምሽጓ ላይ አደጋ የሚጥልና የሚከብባት፣
እንደ ሕልም
በሌሊትም እንደሚታይ ራእይ ይሆናል።
8የተራበ ሰው በሕልሙ ሲበላ ዐድሮ፣
ነገር ግን ሲነቃ ራቡ እንዳልለቀቀው፣
የጠማውም ሰው በሕልሙ ሲጠጣ ዐድሮ፣
ነገር ግን ሲነቃ እንደ ዛለና ጥማቱም እንዳልተወው፣
የጽዮንን ተራራ የሚወጋ፣
የአሕዛብ መንጋ ሁሉ እንዲሁ ይሆናል።
9ነኹልሉ ተደነቁም፤
ተጨፈኑ፤ እስከ ወዲያኛውም ታውራችሁ ቅሩ፤
በወይን ጠጅ አይሁን እንጂ ስከሩ፤
በሚያሰክር መጠጥ አይሁን እንጂ ተንገዳገዱ።
10እግዚአብሔር ከባድ እንቅልፍ ጥሎባችኋል፤
ዐይኖቻችሁን፣ ነቢያትን ጨፍኖባችኋል፤
ራሶቻችሁን፣ ባለ ራእዮችን ሸፍኖባችኋል።
11ይህ ሁሉ ራእይ በጥቅልል መጽሐፍ ውስጥ እንደ ታሸገ ቃል ሆኖባችኋል። ጥቅልሉንም መጽሐፍ ማንበብ ለሚችል ሰው፣ “እባክህ አንብብልን” ብላችሁ ብትሰጡት፣ “ታሽጓልና አልችልም” ይላችኋል። 12ደግሞም ጥቅልሉን መጽሐፍ ማንበብ ለማይችል ሰው፣ “እባክህን አንብብልን” ብላችሁ ብትሰጡ፣ “ማንበብ አልችልም” ይላችኋል።
13እግዚአብሔር እንዲህ ይላል፤
“ይህ ሕዝብ በአፉ ወደ እኔ ይቀርባል፤
በከንፈሩም ያከብረኛል፤
ልቡ ግን ከእኔ የራቀ ነው፤
የሚያመልከኝም፣
ሰው ባስተማረው ሰው ሠራሽ ሥርዐት ብቻ ነው29፥13 ዕብራይስጡ ከዚህ ጋር ይስማማል፤ የሰብዓ ሊቃናት ትርጕም ግን፣ በከንቱ ያመልኩኛል፤ ትምህርታቸው ሰው ያሰተማረው ሰው ሠራሽ ሥርዐት ብቻ ነው ይላል።።
14ስለዚህ ይህን ሕዝብ በድንቅ ላይ ድንቅ
ነገር እያደረግሁ፣
ዳግመኛ አስገርመዋለሁ፤
የጥበበኞች ጥበብ ይጠፋል፤
የአስተዋዮችም ማስተዋል ይበንናል።”
15ሐሳባቸውን ከእግዚአብሔር ለመደበቅ፣
ወደ ጥልቅ ጕድጓድ ለሚወርዱ
ሥራቸውንም በጨለማ ለሚያከናውኑ፣
“ማን ያየናል? ማንስ ያውቅብናል” ለሚሉ ወዮላቸው!
16እናንተ ነገሮችን ትገለብጣላችሁ
ሸክላ ሠሪውን እንደ ሸክላ ትመለከታላችሁ፤
ለመሆኑ፣ ተሠሪ ሠሪውን፣
“እርሱ አልሠራኝም” ይለዋልን?
ሸክላ የሠራውን፣
“እርሱ ምንም አያውቅም” ይለዋልን?
17ሊባኖስ ወደ ለም ዕርሻነት ለመለወጥ፣
ለም የሆነውም መሬት ወደ ዱርነት ለመለወጥ ጥቂት ጊዜ አልቀረውምን?
18በዚያን ጊዜ ደንቈሮ የጥቅልሉን መጽሐፍ ቃል ይሰማል፤
የዐይነ ስውሩም ዐይኖች
ከጭጋግና ከጨለማ ተላቀው ያያሉ።
19ትሑታን በእግዚአብሔር፣
ምስኪኖችም በእስራኤል ቅዱስ እንደ ገና ሐሤት ያደርጋሉ።
20ጨካኞች እንዳልነበሩ ይሆናሉ፤
ፌዘኞችም በንነው ይጠፋሉ፤
ለክፋት ያደፈጡ ሁሉ ይወገዳሉ።
21ሰውን በነገር በደለኛ የሚያደርጉ፣
በተከሳሽ ላይ ወጥመድ የሚዘረጉ፣
በሐሰት ምስክር ፍትሕን ከንጹሓን የሚቀሙ ይቈረጣሉ።
22ስለዚህ አብርሃምን የተቤዠው እግዚአብሔር
ለያዕቆብ ቤት እንዲህ ይላል፤
“ያዕቆብ ከእንግዲህ ወዲያ አያፍርም፤
ፊቱም ከእንግዲህ አይለዋወጥም።
23በመካከላቸው የእጄ ሥራ የሆኑ፣
ልጆቻቸውን ሲያዩ፣
ስሜን ይቀድሳሉ፤
የያዕቆብን ቅዱስ ቅድስና ያውቃሉ፤
በእስራኤልም አምላክ ፊት በፍርሀት ይቆማሉ።
24በመንፈስ የሳቱ ያስተውላሉ፤
የሚያጕረመርሙም ምክር ይቀበላሉ።”
Profetia över Ariel (Jerusalem)
1Ve över Ariel, Ariel,
staden där David slog sig ner.
Lägg år till år,
låt högtidscykeln fullbordas.
2Jag ska anfalla Ariel,
och då blir det sorg och klagan.
Ariel blir då min altarhärd29:2 På hebreiska Ariel. Ariel kan också översättas Guds lejon, eller: altarhärd; se Hes 43:15..
3Jag ska slå läger
och omringa dig med belägringstorn
och bygga upp vallar mot dig.
4Du ska förnedras
och få tala krälande i gruset,
mumlande ur stoftet.
Som en spöklik röst från jorden
ska du stöna fram dina ord.
5Men dina många fiender ska då bli som damm,
de våldsammas hop som agnar för vinden.
Oväntat och plötsligt ska det ske.
6Härskarornas Herre ska själv gripa in,
med åska och dån och larm,
med storm och jordbävning
och flammor av förtärande eld.
7Som en dröm, som en nattlig syn,
blir då hopen av alla folk
som stred mot Ariel,
anföll det, dess befästning
och belägrade det.
8Som när en hungrig drömmer om att han äter
men fortfarande är hungrig när han vaknar,
och som när en törstig drömmer om att han dricker
men ändå försmäktar av törst när han slår upp ögonen,
så blir det med hela den hop av folk och länder
som dragit ut i strid mot berget Sion.
9Häpna och förundras!
Stirra er blinda, så att ni inget ser!
Var berusade, men inte av vin,
ragla, fast inte av öl!
10Herren har låtit en sömnens ande drabba er.
Han har tillslutit era ögon
– profeternas –
och han har täckt över era huvuden
– siarnas.
11För hela denna syn har för er blivit som en förseglad bokrulle. När man räcker den till någon läskunnig och ber honom läsa, svarar han: ”Jag kan inte. Den är förseglad.” 12Om man räcker den till någon som inte kan läsa och ber honom läsa, så svarar denne: ”Jag kan inte läsa.”
13Herren säger:
”Det här folket nalkas mig med sina ord
och ärar mig med sin mun,
men deras hjärtan är långt ifrån mig,
och deras gudsfruktan är bara inlärda människobud.
14Därför ska jag än en gång
göra stora under bland detta folk,
förunderliga ting.
De visas vishet ska förgå
och de förståndigas förstånd komma bort.”
15Ve dem som i djupen
försöker dölja sina planer för Herren
och utför sina gärningar i mörkret
och säger:
”Vem skulle kunna se oss
eller veta något om oss?”
16Ni vänder ju allting upp och ner!29:16 Grundtextens innebörd är osäker.
Kan leran likställas med krukmakaren?
Kan det som är gjort säga till den som gjorde det:
”Han har inte gjort mig?”
Kan det som är format säga till den som formade det:
”Han kan ingenting!”
17Snart, efter en liten tid,
ska Libanon förvandlas till bördig åkermark
och åkermark räknas som skog.
18På den dagen ska de döva kunna höra
orden ur en bok,
och ur dunkel och mörker
ska de blinda kunna se.
19De ödmjuka ska än en gång glädjas i Herren,
och de fattiga ska fröjdas i Israels Helige.
20De grymma ska försvinna,
bespottarna förgås,
alla ontsinta utplånas,
21de som anklagade den oskyldige i rätten,
låg på lur för domare i porten
och med falskt vittnesbörd
berövade den rättfärdige sin rätt.
22Därför säger Herren till Jakobs släkt, han som befriade Abraham:
”Jakob ska inte längre behöva blygas
och inte mer blekna.
23För när han ser sina barn,
mina händers verk i sin mitt,
ska de hålla mitt namn heligt.
Jakobs Helige ska de hålla helig,
bäva för Israels Gud.
24De som i sin ande farit vilse ska få insikt,
och de missnöjda ska låta sig undervisas.”
