New American Standard Bible

Psalm 106

Israel’s Rebelliousness and the Lord’s Deliverances.

1[a]Praise [b]the Lord!
Oh give thanks to the Lord, for He is good;
For His lovingkindness is everlasting.
Who can speak of the mighty deeds of the Lord,
Or can show forth all His praise?
How blessed are those who keep [c]justice,
[d]Who practice righteousness at all times!

Remember me, O Lord, in Your favor [e]toward Your people;
Visit me with Your salvation,
That I may see the prosperity of Your chosen ones,
That I may rejoice in the gladness of Your nation,
That I may glory with Your [f]inheritance.

We have sinned [g]like our fathers,
We have committed iniquity, we have behaved wickedly.
Our fathers in Egypt did not understand Your [h]wonders;
They did not remember [i]Your abundant kindnesses,
But rebelled by the sea, at the [j]Red Sea.
Nevertheless He saved them for the sake of His name,
That He might make His power known.
Thus He rebuked the [k]Red Sea and it dried up,
And He led them through the deeps, as through the wilderness.
10 So He saved them from the [l]hand of the one who hated them,
And redeemed them from the [m]hand of the enemy.
11 The waters covered their adversaries;
Not one of them was left.
12 Then they believed His words;
They sang His praise.

13 They quickly forgot His works;
They did not wait for His counsel,
14 But craved intensely in the wilderness,
And [n]tempted God in the desert.
15 So He gave them their request,
But sent a [o]wasting disease among them.

16 When they became envious of Moses in the camp,
And of Aaron, the holy one of the Lord,
17 The earth opened and swallowed up Dathan,
And engulfed the [p]company of Abiram.
18 And a fire blazed up in their [q]company;
The flame consumed the wicked.

19 They made a calf in Horeb
And worshiped a molten image.
20 Thus they exchanged their glory
For the image of an ox that eats grass.
21 They forgot God their Savior,
Who had done great things in Egypt,
22 [r]Wonders in the land of Ham
And awesome things by the [s]Red Sea.
23 Therefore He said that He would destroy them,
Had not Moses His chosen one stood in the breach before Him,
To turn away His wrath from destroying them.
24 Then they despised the pleasant land;
They did not believe in His word,
25 But grumbled in their tents;
They did not listen to the voice of the Lord.
26 Therefore He [t]swore to them
That He would cast them down in the wilderness,
27 And that He would cast their seed among the nations
And scatter them in the lands.

28 They joined themselves also to [u]Baal-peor,
And ate sacrifices offered to the dead.
29 Thus they provoked Him to anger with their deeds,
And the plague broke out among them.
30 Then Phinehas stood up and interposed,
And so the plague was stayed.
31 And it was reckoned to him for righteousness,
To all generations forever.

32 They also provoked Him to wrath at the waters of [v]Meribah,
So that it went hard with Moses on their account;
33 Because they were rebellious against [w]His Spirit,
He spoke rashly with his lips.

34 They did not destroy the peoples,
As the Lord commanded them,
35 But they mingled with the nations
And learned their [x]practices,
36 And served their idols,
Which became a snare to them.
37 They even sacrificed their sons and their daughters to the demons,
38 And shed innocent blood,
The blood of their sons and their daughters,
Whom they sacrificed to the idols of Canaan;
And the land was polluted with the blood.
39 Thus they became unclean in their [y]practices,
And played the harlot in their deeds.

40 Therefore the anger of the Lord was kindled against His people
And He abhorred His [z]inheritance.
41 Then He gave them into the hand of the [aa]nations,
And those who hated them ruled over them.
42 Their enemies also oppressed them,
And they were subdued under their [ab]power.
43 Many times He would deliver them;
They, however, were rebellious in their counsel,
And so sank down in their iniquity.

44 Nevertheless He looked upon their distress
When He heard their cry;
45 And He remembered His covenant for their sake,
And [ac]relented according to the greatness of His lovingkindness.
46 He also made them objects of compassion
In the presence of all their captors.

47 Save us, O Lord our God,
And gather us from among the nations,
To give thanks to Your holy name
And [ad]glory in Your praise.
48 Blessed be the Lord, the God of Israel,
From everlasting even to everlasting.
And let all the people say, “Amen.”
[ae]Praise [af]the Lord!

Notas al pie

  1. Psalm 106:1 Or Hallelujah!
  2. Psalm 106:1 Heb Yah
  3. Psalm 106:3 Or judgment
  4. Psalm 106:3 Many Heb mss read The one who performs
  5. Psalm 106:4 Lit of
  6. Psalm 106:5 I.e. people
  7. Psalm 106:6 Lit with
  8. Psalm 106:7 I.e. wonderful acts
  9. Psalm 106:7 Lit the multitude of Your lovingkindnesses
  10. Psalm 106:7 Lit Sea of Reeds
  11. Psalm 106:9 Lit Sea of Reeds
  12. Psalm 106:10 Or power
  13. Psalm 106:10 Or power
  14. Psalm 106:14 Or put God to the test
  15. Psalm 106:15 Or leanness into their soul
  16. Psalm 106:17 Or assembly, band
  17. Psalm 106:18 Or assembly, band
  18. Psalm 106:22 I.e. Wonderful acts
  19. Psalm 106:22 Lit Sea of Reeds
  20. Psalm 106:26 Lit lifted up His hand
  21. Psalm 106:28 Or Baal of Peor
  22. Psalm 106:32 Lit strife
  23. Psalm 106:33 Or his spirit
  24. Psalm 106:35 Lit works
  25. Psalm 106:39 Lit works
  26. Psalm 106:40 I.e. people
  27. Psalm 106:41 Or Gentiles
  28. Psalm 106:42 Lit hand
  29. Psalm 106:45 Lit was sorry
  30. Psalm 106:47 Lit boast
  31. Psalm 106:48 Or Hallelujah!
  32. Psalm 106:48 Heb Yah

Swedish Contemporary Bible

Psalms 106

Psalm 106

Herrens nåd, Israels otro

1Halleluja!

Prisa Herren, för han är god.

Hans nåd varar i evighet.

2Vem kan räkna upp Herrens väldiga gärningar,

förkunna allt hans lov?

3Lyckliga är de som bevarar det som är rätt

och alltid gör det rättfärdiga.

4Tänk på mig, Herre,

när du visar välvilja mot ditt folk!

Kom till min hjälp med din räddning!

5Låt mig få se det goda hos dina utvalda

och dela ditt folks glädje,

prisa dig tillsammans med dem

som är din egendom.

6Vi har syndat liksom våra fäder,

vi har handlat fel och gjort det onda.

7Våra fäder i Egypten förstod inte Herrens under.

De glömde hans nådegärningar

och gjorde uppror vid Sävhavet.

8Ändå räddade han dem för sitt namns skull

för att göra sin makt känd.

9Han riktade sin befallning mot Sävhavet, och det blev torrt.

Han ledde dem genom djupen som genom en öken.

10Han räddade dem från dem som hatade dem

och befriade dem från deras fiender.

11Vattnet täckte deras fiender.

Inte en enda en av dem undkom.

12Då trodde de hans ord

och lovade honom med sin sång.

13Men snart glömde de allt han gjort.

De väntade inte på hans råd.

14De greps av begär i öknen

och utmanade Gud i ödemarken.

15Då gav han dem vad de begärde,

men han sände också förödande sjukdomar över dem.[a]

16De blev avundsjuka på Mose och Aron,

som var helgade åt Herren.

17Jorden öppnade sig och svalde Datan,

begravde Avirams hop.

18Eld flammade upp bland deras anhängare,

lågorna uppslukade de onda.

19De gjorde en kalv vid Horeb

och tillbad en gjuten avgud.

20De bytte ut sin härlighet

mot en avbild av en tjur som äter gräs.

21De glömde Gud, sin räddare,

som gjort så stora ting i Egypten,

22mirakel i Hams land

och märkliga gärningar vid Sävhavet.

23Därför bestämde han sig för att förgöra dem.

Men Mose, hans utvalde, ställde sig framför honom

för att hålla tillbaka hans vrede,

så att han inte skulle förinta dem.

24Sedan föraktade de det underbara landet,

och de trodde inte på hans ord.

25De gnällde i sina tält,

och de ville inte lyssna till Herren.

26Därför lyfte han sin hand och svor

att han skulle döda dem i öknen,

27och att deras barn skulle skingras bland främmande folk

och spridas ut till andra länder.

28De förenade sig med Baal-Pegor,

och de åt offer som offrats till livlösa avgudar.[b]

29Genom sina gärningar retade de Herren till vrede,

så att en plåga bröt ut bland dem.

30Men Pinechas grep in och kom emellan,

så att plågan upphörde.

31För detta räknades han som rättfärdig

från generation till generation, för evigt.

32Vid Merivas vatten förargade de Herren igen

och ställde till bekymmer för Mose.

33De var upproriska mot hans ande, så

att han[c] talade utan att tänka efter.

34De förgjorde inte heller folken,

som Herren hade sagt till dem,

35utan beblandade sig med främmande folk

och tog efter deras seder och bruk.

36De tillbad deras avgudar,

och detta blev en fälla för dem.

37De offrade sina söner och döttrar

till demoner.

38De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars,

som de offrade åt Kanaans avgudar,

och landet blev vanhelgat genom dessas blod.

39De vanhelgade sig själva genom sina handlingar

och agerade i otrohet.

40Herrens vrede upptändes mot hans folk,

och han avskydde sin arvedel.

41Han överlämnade dem åt främmande folk,

och de som hatade dem fick härska över dem.

42Deras fiender förtryckte dem,

och de fick underkasta sig deras makt.

43Gång på gång befriade han dem,

men de fortsatte att göra uppror,

och de sjönk allt djupare i sin synd.

44Ändå såg han till dem i deras nöd

när han hörde deras rop.

45Han kom ihåg sitt förbund med dem

och var mild i sin stora nåd.

46Han lät dem finna förbarmande

hos dem som höll dem fångna.

47Rädda oss, Herre, vår Gud!

Samla oss från dessa folk,

så att vi får prisa ditt heliga namn

och tacka och lova dig.

48Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet!

Och allt folket ska säga: ”Amen!”

Halleluja!

Notas al pie

  1. 106:15 Översättningen förödande sjukdomar är osäker. Utifrån Septuaginta m.fl. (som översätter uttrycket tillfredsställelse/mättnad) kan versens senare del tolkas så här: …och sände dem föda som mättade dem. Utifrån den faktiska historiska händelsen i 4 Mos 11 är båda tolkningarna riktiga.
  2. 106:28 Mer ordagrant: …till döda, men sammanhanget och den historiska bakgrunden talar för att det var frågan om avgudar och inte döda/livlösa generellt.
  3. 106:33 Eller: De gjorde hans ande så bitter att han.