The Message

Psalm 9

A David Psalm

11-2 I’m thanking you, God, from a full heart,
    I’m writing the book on your wonders.
I’m whistling, laughing, and jumping for joy;
    I’m singing your song, High God.

3-4 The day my enemies turned tail and ran,
    they stumbled on you and fell on their faces.
You took over and set everything right;
    when I needed you, you were there, taking charge.

5-6 You blow the whistle on godless nations;
    you throw dirty players out of the game,
    wipe their names right off the roster.
Enemies disappear from the sidelines,
    their reputation trashed,
    their names erased from the halls of fame.

7-8 God holds the high center,
    he sees and sets the world’s mess right.
He decides what is right for us earthlings,
    gives people their just deserts.

9-10 God’s a safe-house for the battered,
    a sanctuary during bad times.
The moment you arrive, you relax;
    you’re never sorry you knocked.

11-12 Sing your songs to Zion-dwelling God,
    tell his stories to everyone you meet:
How he tracks down killers
    yet keeps his eye on us,
    registers every whimper and moan.

13-14 Be kind to me, God;
    I’ve been kicked around long enough.
Once you’ve pulled me back
    from the gates of death,
I’ll write the book on Hallelujahs;
    on the corner of Main and First
    I’ll hold a street meeting;
I’ll be the song leader; we’ll fill the air
    with salvation songs.

15-16 They’re trapped, those godless countries,
    in the very snares they set,
Their feet all tangled
    in the net they spread.
They have no excuse;
    the way God works is well-known.
The cunning machinery made by the wicked
    has maimed their own hands.

17-20 The wicked bought a one-way
    ticket to hell.
No longer will the poor be nameless—
    no more humiliation for the humble.
Up, God! Aren’t you fed up with their empty strutting?
    Expose these grand pretensions!
Shake them up, God!
    Show them how silly they look.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 9

Psalm 9

Tacksägelse över segern

1För körledaren, till mutlabbén[a]. En psalm av David.[b]

2Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta

och berätta om alla dina under.

3Jag vill vara glad och jubla i dig.

Jag vill lovsjunga ditt namn,

du den Högste.

4Mina fiender drar sig tillbaka,

vacklar och förgås inför dig.

5Du har försvarat min rätt och min sak,

du har satt dig på tronen

som en rättfärdig domare.

6Du har tillrättavisat folken

och gjort slut på de ogudaktiga

och utplånat deras namn för all framtid.

7Fienden är borta, utplånad för evigt.

Du ödelade städerna,

man ska inte ens komma ihåg dem.

8Men Herren regerar för all framtid.

Han har ställt fram sin tron för att döma.

9Han dömer världen i rättfärdighet,

han härskar över folken med rättvisa.

10Herren är en tillflykt för de förtryckta,

en borg i nödens tid.

11De som känner dig vid ditt namn,

förtröstar på dig, Herre,

för du överger inte dem som söker dig.

12Lovsjung Herren,

honom som bor på Sion!

Berätta för folken vad han har gjort!

13Han som hämnas blodsdåd kommer ihåg,

han glömmer inte de förtrycktas klagan.

14Herre, var nådig mot mig,

se hur jag får lida för dem som hatar mig,

du som kan lyfta mig upp från dödens portar,

15så att jag kan lovprisa dig i dotter Sions[c] portar

och glädjas över din räddning.

16Folken faller själva i den grop de grävt,

och deras egen fot fastnar i det nät de lagt ut.

17Herren gör sig känd,

han skipar rätt.

Den gudlöse snärjs i sina egna gärningar.

Higgajón[d]. Séla

18De gudlösa ska återvända till dödsriket,

alla folk som har glömt Gud.

19Den fattige ska inte vara glömd för alltid,

inte heller är de förtrycktas hopp borta för evigt.

20Stå upp, Herre! Låt inte människor få makten!

Låt folken bli dömda inför dig!

21Låt skräcken komma över dem, Herre!

Låt folken veta att de är bara människor! Séla

Notas al pie

  1. 9:1 Grundtextens innebörd är osäker men tycks syfta på sonens död eller dö för sonen, antingen så att psalmen sjöngs vid ett sorgetillfälle eller att den sjöngs i samma tonart som en känd sång om sonens död.
  2. 9:1 Ps 9-10 har uppenbarligen varit en psalm från början; tillsammans utgör de en delvis alfabetisk psalm (varje ursprunglig vers börjar med en bokstav i tur och ordning som de är i det hebreiska alfabetet, om än inte helt konsekvent här). Septuaginta och Vulgata har bibehållit enheten och skiljer sig därför i numreringen av psalmerna fr.o.m. Ps 9-10 t.o.m. Ps 147 (vår Ps 11 är 10 i Septuaginta osv.).
  3. 9:15 dotter Sions förekommer i Psaltaren endast här men flera gånger hos Jesaja och i Klagovisorna, syftande på Jerusalems befolkning. Kanske betraktades en stad symboliskt som mor till dess invånare.
  4. 9:17 Higgajón förekommer även i 92:4 och dess betydelse är okänd. Antagligen är det en musikalisk anvisning.