The Message

Psalm 88

A Korah Prayer of Heman

11-9 God, you’re my last chance of the day.
    I spend the night on my knees before you.
Put me on your salvation agenda;
    take notes on the trouble I’m in.
I’ve had my fill of trouble;
    I’m camped on the edge of hell.
I’m written off as a lost cause,
    one more statistic, a hopeless case.
Abandoned as already dead,
    one more body in a stack of corpses,
And not so much as a gravestone—
    I’m a black hole in oblivion.
You’ve dropped me into a bottomless pit,
    sunk me in a pitch-black abyss.
I’m battered senseless by your rage,
    relentlessly pounded by your waves of anger.
You turned my friends against me,
    made me horrible to them.
I’m caught in a maze and can’t find my way out,
    blinded by tears of pain and frustration.

9-12 I call to you, God; all day I call.
    I wring my hands, I plead for help.
Are the dead a live audience for your miracles?
    Do ghosts ever join the choirs that praise you?
Does your love make any difference in a graveyard?
    Is your faithful presence noticed in the corridors of hell?
Are your marvelous wonders ever seen in the dark,
    your righteous ways noticed in the Land of No Memory?

13-18 I’m standing my ground, God, shouting for help,
    at my prayers every morning, on my knees each daybreak.
Why, God, do you turn a deaf ear?
    Why do you make yourself scarce?
For as long as I remember I’ve been hurting;
    I’ve taken the worst you can hand out, and I’ve had it.
Your wildfire anger has blazed through my life;
    I’m bleeding, black-and-blue.
You’ve attacked me fiercely from every side,
    raining down blows till I’m nearly dead.
You made lover and neighbor alike dump me;
    the only friend I have left is Darkness.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 88

Psalm 88

Bön om räddning i stor nöd

1En sång, en psalm av Korachs ättlingar. För körledaren, till Mahalat-leannót. Maskil. Av esrachiten Heman.[a]

2Herre, min räddnings Gud,

jag ropar inför dig dag och natt.

3Låt min bön komma till dig,

lyssna till mitt rop!

4Jag är bedrövad i djupet av min själ,

och jag närmar mig dödsriket.

5Jag räknas till dem som ska begravas,

jag är en man utan kraft.

6Jag har lagts[b] bland de döda,

likt de stupade som ligger i graven,

de som är bortglömda och som inte mer får någon hjälp av dig.

7Du har lagt mig i gropen,

i det djupaste mörker.

8Din vrede vilar tung över mig.

Våg efter våg väller över mig. Séla

9Du har drivit mina vänner ifrån mig

och fyllt dem med avsky för mig.

Jag är fångad och finner ingen utväg.

10Jag kan inte längre se på grund av all gråt.

Varje dag ropar jag till dig, Herre,

jag sträcker ut mina händer mot dig.

11Gör du under för de döda?

Reser sig deras andar[c] för att prisa dig? Séla

12Talar man i graven om din nåd,

i avgrunden om din trofasthet?

13Är dina under kända i mörkret,

din rättfärdighet i glömskans land?

14Jag ropar till dig, Herre,

och på morgonen stiger min bön till dig.

15Varför förkastar du mig, Herre?

Varför döljer du ditt ansikte för mig?

16Ända från min ungdom har jag varit plågad och nära döden.

Jag lider av all förtvivlan som du sänder över mig och orkar inte mer.

17Din vrede har svept över mig,

jag går under av all skräck.

18Den omger mig likt vatten hela dagen,

den sluter sig kring mig från alla sidor.

19Du har tagit ifrån mig mina älskade och vänner,

den som nu känner mig är mörkret.

Notas al pie

  1. 88:1 Betydelsen av Mahalat-leannót är okänd (se även not till 53:1), liksom av Maskil (se not till 32:1). För esrachiten Heman 1 Krön 2:6 där han nämns tillsammans med Etan (se även Ps 89:1); esrachiten kan betyda infödd men är mer troligt bara en information om hans släkthärstamning.
  2. 88:6 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 88:11 Andar är här använt poetiskt. Se vidare not till Jes 14:9.