The Message

Psalm 74

An Asaph Psalm

1You walked off and left us, and never looked back.
    God, how could you do that?
We’re your very own sheep;
    how can you stomp off in anger?

2-3 Refresh your memory of us—you bought us a long time ago.
    Your most precious tribe—you paid a good price for us!
    Your very own Mount Zion—you actually lived here once!
Come and visit the site of disaster,
    see how they’ve wrecked the sanctuary.

4-8 While your people were at worship, your enemies barged in,
    brawling and scrawling graffiti.
They set fire to the porch;
    axes swinging, they chopped up the woodwork,
Beat down the doors with sledgehammers,
    then split them into kindling.
They burned your holy place to the ground,
    violated the place of worship.
They said to themselves, “We’ll wipe them all out,”
    and burned down all the places of worship.

9-17 There’s not a sign or symbol of God in sight,
    nor anyone to speak in his name,
    no one who knows what’s going on.
How long, God, will barbarians blaspheme,
    enemies curse and get by with it?
Why don’t you do something? How long are you going
    to sit there with your hands folded in your lap?
God is my King from the very start;
    he works salvation in the womb of the earth.
With one blow you split the sea in two,
    you made mincemeat of the dragon Tannin.
You lopped off the heads of Leviathan,
    then served them up in a stew for the animals.
With your finger you opened up springs and creeks,
    and dried up the wild floodwaters.
You own the day, you own the night;
    you put stars and sun in place.
You laid out the four corners of earth,
    shaped the seasons of summer and winter.

18-21 Mark and remember, God, all the enemy
    taunts, each idiot desecration.
Don’t throw your lambs to the wolves;
    after all we’ve been through, don’t forget us.
Remember your promises;
    the city is in darkness, the countryside violent.
Don’t leave the victims to rot in the street;
    make them a choir that sings your praises.

22-23 On your feet, O God—
    stand up for yourself!
Do you hear what they’re saying about you,
    all the vile obscenities?
Don’t tune out their malicious filth,
    the brawling invective that never lets up.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 74

Psalm 74

Klagan över landets och templets förstörelse

1Maskil. Av Asaf.[a]

Gud, varför har du förkastat oss för evigt?

Varför brinner din vrede mot fåren på dina egna ängar?

2Kom ihåg din församling

som du en gång vann åt dig,

ditt folk som du friköpte till din egendom,

Sions berg, din boning.

3Styr dina steg mot de eviga ruinerna.

Fienden har ödelagt allting i helgedomen.

4Dina fiender har skränat i ditt hus

och ställt upp sina egna tecken där.

5Det var som när man slår med yxor

i en tät skog.

6De slog sönder alla snidade paneler

med yxor och bräckjärn.

7De satte eld på din helgedom,

så att den brann ner till grunden.

De vanhelgade ditt namns boning.

8De sa för sig själva:

”Vi ska krossa dem helt.”

De brände ner alla gudstjänstplatser i landet.

9Vi ser inte våra tecken.

Profeterna är borta.

Ingen av oss vet hur länge detta varar.

10Gud, hur länge ska fienden få håna?

Ska fienden för all framtid få dra ditt namn i smutsen?

11Varför griper du inte in utan håller tillbaka din högra hand?

Dra fram den ur din mantel och förgör dem!

12Gud, sedan urminnes tid har du varit min kung.

Du kommer med räddning till jorden.

13Med din styrka besegrade du Havet.

Du klöv havsodjurens huvuden,

14du krossade Leviatans huvuden

och gav honom till mat åt öknens varelser.[b]

15Du öppnade källor och strömmar,

du lät starka strömmar torka ut.

16Både dag och natt är din egendom,

och du satte dit både ljuset och solen.

17Du har satt jordens gränser,

och du skapade sommaren och vintern.

18Men Herre, tänk på hur fienden hånar

och hur dåraktigt folk föraktar ditt namn.

19Utlämna inte din turturduva[c] åt dessa rovdjur,

glöm inte dina hjälplösa för alltid.

20Kom ihåg ditt förbund!

Landets mörka hörn är våldets boningar.

21Låt inte den förtryckte dra sig undan i skam,

låt de fattiga och förtryckta prisa ditt namn.

22Res dig, Gud, och försvara din sak!

Tänk på hur du dagen lång hånas av dårar.

23Ha inte överseende med dina motståndares skrik

och fienders larm som ständigt hörs.

Notas al pie

  1. 74:1 Psalmen kan vara skriven efter templets förstörelse 587 f.Kr.
  2. 74:14 Verser 13-15 syftar antingen på skapelsen eller på uttåget ur Egypten.
  3. 74:19 Enligt bl.a. Septuaginta den som prisar dig.