The Message

Psalm 7

A David Psalm

11-2 God! God! I am running to you for dear life;
    the chase is wild.
If they catch me, I’m finished:
    ripped to shreds by foes fierce as lions,
    dragged into the forest and left
    unlooked for, unremembered.

3-5 God, if I’ve done what they say—
    betrayed my friends,
    ripped off my enemies—
If my hands are really that dirty,
    let them get me, walk all over me,
    leave me flat on my face in the dirt.

6-8 Stand up, God; pit your holy fury
    against my furious enemies.
Wake up, God. My accusers have packed
    the courtroom; it’s judgment time.
Take your place on the bench, reach for your gavel,
    throw out the false charges against me.
I’m ready, confident in your verdict:
    “Innocent.”

9-11 Close the book on Evil, God,
    but publish your mandate for us.
You get us ready for life:
    you probe for our soft spots,
    you knock off our rough edges.
And I’m feeling so fit, so safe:
    made right, kept right.
God in solemn honor does things right,
    but his nerves are sandpapered raw.

11-13 Nobody gets by with anything.
    God is already in action—
Sword honed on his whetstone,
    bow strung, arrow on the string,
Lethal weapons in hand,
    each arrow a flaming missile.

14 Look at that guy!
    He had sex with sin,
    he’s pregnant with evil.
Oh, look! He’s having
    the baby—a Lie-Baby!

15-16 See that man shoveling day after day,
    digging, then concealing, his man-trap
    down that lonely stretch of road?
Go back and look again—you’ll see him in it headfirst,
    legs waving in the breeze.
That’s what happens:
    mischief backfires;
    violence boomerangs.

17 I’m thanking God, who makes things right.
I’m singing the fame of heaven-high God.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 7

En oskyldig mans bön om Guds dom

1En klagosång[a] av David, som han sjöng till Herren för benjaminiten Kushs skull.

2Herre, min Gud, till dig tar jag min tillflykt,

rädda mig från mina förföljare, befria mig!

3Låt dem inte riva mig som lejon

och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.

4Herre, min Gud, om jag har gjort detta,

om jag har handlat fel,

5om jag har lönat min vän med ont

och plundrat min ovän utan orsak,

6låt då fienden förfölja mig och hinna upp mig,

trampa mitt liv till marken

och lägga min ära i stoftet. Séla

7Herre! Res dig i din vrede,

stå upp mot mina fienders raseri!

Vakna upp, min Gud,

du som bestämmer domen.

8Samla alla folken runt omkring dig,

regera över dem från höjden!

9Herren är den som dömer folken.

Döm mig, Herre,

efter min rättfärdighet,

efter min integritet.

10Gör slut på de gudlösas ondska,

låt den rättfärdige stå fast!

Den som prövar sinne och känslor[b] är en rättfärdig Gud.

11Gud är min sköld,

han räddar de rättsinniga.

12Gud dömer i rättfärdighet,

Gud ger uttryck för sin vrede varje dag.

13Om någon inte vill vända om,

slipar han sitt svärd,

spänner sin båge,

14gör sitt dödande vapen redo

och tar fram sina brinnande pilar.

15Se, denne är havande med orätt,

han avlar ofärd och föder lögn.

16Han gräver en grop och gör den djup

men faller själv i den grop han grävt.

17Olyckan han planerat kommer över honom själv,

våldet drabbar hans eget huvud.

18Jag vill prisa Herren för hans rättfärdighet.

Jag vill lovsjunga Herrens, den Högstes, namn.

Notas al pie

  1. 7:1 Den hebreiska termen förekommer endast här och dess exakta betydelse är inte känd. Bakgrunden till sången är inte heller känd, eftersom benjaminiten Kush inte står omtalad någon annanstans.
  2. 7:10 sinne och känslor, ordagrant hjärtan och njurarna. Hjärtat betraktades som säte för människans medvetna, intellektuella liv, och njurarna (inälvorna) stod för känslorna.